Arameiska

Arameiska var en gång ett stort språk i främre orienten. Från 700-talet var f.Kr. var arameiskan regionens internationella språk. Mellan 500 och 300-talet var det ledande språk i persiska riket.

Arameiska talades av araméerna, som var ett semitiskt nomadfolk öster om Palestina och i sydöstra Syrien. När persiska riket krossades av Alexander den Store förlorade språket sin ställning där, men fortsatte att användas i riken som var underställda Persien. Arameiskan talades av judarna och förekommer i några av de kända dödahavsrullarna och var det språk som Jesus talade.

Bibeln är visserligen skriven på hebreiska, men vissa textavsnitt var på arameiska.

I gränstrakterna mellan romarriket och partiska riket (Partien låg i nuvarande nordöstra Iran) talades syrianska, som är en senare form av Arameiska.

Arameiska i en modern form finns kvar som språk i delar av Irak, Turkiet, Iran och Syrien. Arameiska kan delas upp i flera undergrupper:

• Den äldsta arameiskan
• Bibelarameniskan
• Den judiska eller palestinska arameiskan
• Judeiskan
• Samaritanskan
• Galileiskan
• Den kristna arameiskan
• Nabateiskan
• Palmyrenskan
• Dialekten i Malula, Djubadin och Bacha
• Östarameiskan

Arameniskan tillhör den nordvästsemitiska språkgruppen, den västsemitiska språkgrenen, den semitiska språkstammen och ingår i gruppen afroasiatiska språk.