Anders Klarström

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Ralph Carl Anders Klarström, född den 17 december år 1965 i Högsbo, Göteborg, är en svensk politiker och musiker (pianist). Han var partiledare för Sverigedemokraterna 1989-1995. Klarström var känd som en av landets bästa politiska talare och var oerhört populär i sitt eget parti. 2018 publicerade han en självbiografi om sin tid i SD.

Biografi

Anders studerade samhällsplanering på Stockholms Universitet 1989-1993. Där bland annat ekonomisk historia, etnologi och nationalekonomi ingick. Han var partiledare för Sverigedemokraterna 1989–1995, och var innan detta en politisk sökare som bland annat deltog i möten med Moderaterna, Europeiska arbetarpartiet och andra politiska grupper som tonåring. Han deltog även i ett par möten med det Nordiska Rikspartiet som 17-åring. Ett parti som han senare tog avstånd ifrån.[1]

Anders Klarström inledde sin verksamhet inom SD 1988 då han var med och grundade partiets avdelning i Göteborg. 1989 valdes Anders Klarström till en av partiets två talesmän på riksplanet.Under Anders Klarströms tid som partiledare för SD växte partiet från 1118 röster i riksdagsvalet 1988 till 13 954 röster 1994[2] Man erövrade även partiets första kommunala mandat i Höör och Dals Ed 1991. Båda mandaten besattes av kvinnor. Anders Klarström deltog i flera TV debatter, bland annat Diskutabelt 1989,[3]Nattcafé 1989[4], och flera nyhetsinslag fram till 1994.

Anders Klarström deltog i utformningen av SD:s första partiprogram 1989. Ett program som han själv presenterade på en presskonferens 1989.[5]

1993 skrev han största delen i den uppdaterade versionen av SD partiprogram som då fastslogs. Anders utvecklade även ett handlingsprogram i EG frågan 1993. Anders deltog i många närradiosändningar i Stockholm och hade en fast ledarspalt i partiets tidning SD kuriren fram till 1995. Han höll även flera uppskattade tal i samband med Engelbrektsdemonstrationerna 1991-1994, Trollhättan 1993 och 1994. Anders höll tal under Almedalsveckan 1991 och 1993 [6] och 1994. 1995 valde Anders att avgå som partiledare efter att enhälligt blivit vald till den posten (eller som talesman) 6 gånger. Han efterträddes av Mikael Jansson 1995.

Bibliografi

Externa länkar

Referenser