Abram/Abraham
Abram var, enligt den judiska tron och bibliska historien, ättling till Set, Noas son. Han utvaldes av Gud till att bli stamfader till det judiska folket, Israel, Guds utvalda folk, och blev således den första patriarken. Han fick först sonen Ismael med sin egyptiska slavinna Hagar, sedan sonen Isak med sin fru Sara. Isak fick sonen Jakob som i sin tur fick 12 söner, vilkas avkommor blev det judiska folkets 12 stammar.
Abraham är en centralgestalt inom den judiska tron och en av judendomens viktigaste personer.
Innehåll
Historia
När Abraham fick sin uppenbarelse från Gud och ingick sitt förbund med honom var han 99 år och barnlös. Han var gift med Saraj, som fick namnet Sara då förbundet slöts. Abraham kunde inte helt lita på Guds löfte om att få en son, då även hans hustru var mycket gammal. Därför låg han med sin egyptiska slavinna Hagar som sedan födde honom sonen Ismael, vilken då kom att bli Abrahams förstfödda son. Sara blev dock havande och födde sonen Isak. Sara kunde inte tåla Hagar och Ismael, hon ville inte heller att Ismael skulle dela det utvalda arvet med Isak, utan befallde Abraham att driva iväg dem, vilket han gjorde.
Förbundet
Gud ingick ett förbund med Abram, gav honom namnet Abraham, och lovade att hans avkommor skulle bli Guds eget folk, ett stort och mäktigt folk, lika talrikt som himlens stjärnor. De skulle även få ett stycke land, Israel, ett land vilket skulle var deras i evig tid, och vilket de med våld och död skulle driva ut andra folkslag från. Ingen människa, tillhörande ett annat folkslag än det som kom från Abraham, som levde inom Israels geografiskt utstakade område, fick lämnas levande. Alla, inklusive kvinnor och, barn skulle dödas. De som förbannade Abrahams avkomma skulle Gud i sin tur förbanna, medan de som välsignande Abrahams ättlingar skulle bli välsignade. Som ett tecken på förbundet skulle Abraham och alla hans avkommor av manligt kön omskäras vid 8 dagars ålder.
1 Mosebok 17
Förbundet som upprättas mellan Gud och Abraham är omnämnt i Första Mosebok 17 där även omskärelsen som en del av förbundet är dokumenterat. I passagen berättas hur Gud lovar bort ett bebott område till judarna. Guds syn på ägande av slavar behandlas i samma stycke:
- "När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.” 3Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig. Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud. Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.”
- Vidare sade Gud till Abraham: ”Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled. Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön. Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt. De skall omskäras, både slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt. Så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund. Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mitt förbund.”"[1]
Referenser
i ämnesportalen om Judendom |