12,8 cm Flak 40

En 12,8 cm Flak 40 i ett luftvärnstorn i Berlin, april 1942.

12,8 cm Flak 40 (Flak = Fliegerabwehrkanone) var en tysk luftvärnskanon under andra världskriget.

1936 fick Rheinmetall i uppdrag att utveckla en 12,8 cm tung luftvärnskanon. Arbetet fick ingen högre prioritet och det dröjde till 1940 innan det första exemplaret stod klart. Vapnet var ursprungligen tänkt att användas av fältförbanden, men när de militära planerarna såg hur stort vapnet blev beslutade de snabbt att denna luftvärnskanon, 12,8 cm Flak 40, skulle användas i statiska positioner. Men eftersom det ursprungligen var tänkt att vara en mobil pjäs tillverkades de sex första exemplaren med rörliga lavetter. Dock visade det sig snart att Flak 40 enbart med mycket besvär kunde förflyttas kortare sträckor och samtliga exemplar fick statiska positioner.

12,8 cm Flak 40 hade goda prestanda och placerades ut vid de viktigaste befolknings- och produktionscentrumen i riket. Vissa pjäser placerades även i luftvärnstorn och vissa placerades på särskilda järnvägsvagnar för att möjliggöra en viss rörlighet.

Serietillverkningen inleddes 1942 och pjäsen var dyr och komplicerad att tillverka. Det utvecklades även en version med dubbla eldrör, 12,8 cm Flakzwilling 40, men denna tillverkades enbart i ett mindre antal.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget