Uppspikade kvinnor och barn

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Uppspikade kvinnor och barn. Under första världskriget anklagades tyska soldater för olika former av övergrepp mot civilbefolkningen, främst i Belgien och Frankrike. Den brittiske premiärministern David Lloyd George bad inför British House of Commons om ursäkt till Tyskland för att England hjälpt till att sprida myter under kriget. Övergreppen anses idag till största delen bestå av ren krigspropaganda i syfte att demoralisera fienden och öka stödet för krig hos den egna befolkningen. En av anklagelserna var att kvinnor och barn, inte sällan spädbarn, spikades upp på dörrar, lador, kyrkor, träd eller liknande. Ibland handlade det om präster som spikats fast på en kyrkdörr. Varianter på samma tema är fastspikade kattungar, belgiska barn på spikhjälmar, kvinnor eller barn fastspikade i golv eller endast händerna fastspikade och resten av kroppen försvunnen. Även bebisar spetsade på bajonetter betraktas idag som en variant på samma tema.


Den korsfäste soldaten

Det mest kända varianten är Den korsfäste soldaten eller Den korsfäste kanadensaren. Samtida mediarapportering beskrev en liten flicka, ibland en amerikansk soldat men oftast en kanadensisk soldat hade blivit antingen uppspikad eller korsfäst mot en vägg eller en kyrkdörr. Soldaten var ofta en sergeant och soldaterna i hans grupp kunde vittna om äktheten i vad som hade hänt.[1] Efter kriget utreddes ryktet om Den korsfäste soldaten på begäran av den tyska regeringen och resultatet blev att det inte kunde fastställas att ryktet var sant.[2] Filmen The Prussian Cur bygger på den påstådda händelsen.[3] Av filmen finns inga kopior bevarade, endast enstaka stillbilder varav en där tyska soldater utför en korsfästning.

Anklagserna tillbakavisas

Efter kriget har det framkommit att det i de flesta fall har handlat om medveten propaganda utan faktiska grunder. Berättelser har spritts som urban legends antingen med ett ursprung i samtida nyhetsrapportering eller ibland fått förankring i nyhetsrapporteringen efter att obekräftade rykten efter en tid har fått status som sanning. Att stridande parter har begått övergrepp mot civil befolkning ifrågasätts inte eftersom det är känt från de flesta krig att bägge sidor gör sig skyldiga till oetiska handlingar, men de fastspikade belgiska barnen ses idag som osanna. [4][5][6]

Berättelserna cirkulerade igen under Andra världskriget

Förintelseöverlevares berättelser om vad de upplevt under andra världskriget innehåller ofta liknande berättelser som de om tyska soldater som förgiper sig på belgiska barn, men ett par år tionden senare är det istället judiska barn som är offer. Vittnen kan intyga med samma säkerhet som under första världskriget att de har blivit vittne till hur barn spikas fast på dörrar, lador, väggar eller golv och korsfästs på olika vis. Skillnaden är att det under Förintelsen inte bara är tyska soldater som står för övergreppen utan alla som stred på samma sida.[7][8][9]

Den 14 februari 1946 anklagades tyskarna under Nürnbergrättegångarna för att i Vitryssland ha spikat fast en 16-årig flicka på ett par brädor vid ett träd. Flickans bröst ska enligt protokollet ha blivit bortskurna. [10]

Francesco Kovacs föreläser på svenska skolor berättar om sin tid i sovjetiska koncentrationsläger. Han vittnar om att han har sett en präst spikas fast på en kyrkport av sovjetiska soldater.[11] Jankiel Wiernik uppger i sin bok A Year In Treblinka att en ukrainsk vakt i Treblinka spikade fast fångars öron vid en vägg.

Bildgalleri

Se även

Referenser