Unity Mitford
Unity Valkyrie Mitford född den 8 augusti, 1914, avliden 28 maj, 1948, var en av Mitford systrarna. Hon var en hängiven anhängare till fascismen och beundrare samt nära vän med Adolf Hitler.
Uppväxt
Unity var dotter och sjätte barn till David Freeman-Mitford, och Lady Redesdale. Hon fick sitt namn efter skådespelaren Unity Moore och Richard Wagners Valkyrie. Unity utbildades till största delen av guvernanter, men hon gick en termin på flickskolan Queen´s Gate i Kensington där hon blev relegerad, hon fortsatte 1930 vid internatskolan St Margaret´s i Bushey. Rektorn bad henne efter ett år att sluta på grund av att hon tecknade bilder av älskande par och trakasserade de flesta lärarna. 1938 besökte hon skolan igen med ett hakkors på rockuppslaget som hon trots uppmaning vägrade ta av sig.
Under sin uppväxt delade Unity rum med sin syster Jessica som redan fastnat för den kommunistiska läran. De båda systrarna grälade politiskt och delade upp rummet. Unity prydde sin del med hakkors, risknippen som symboliserade fascismen och med bilder av Mussolini, medan Jessica dekorerade sin halva av rummet med en byst av Lenin och kommunistisk litteratur.
Unity träffar Hitler
När hennes äldre syster Diana fångade upp Oswald Mosley som sin älskare kom hon i kontakt med Mosleys fascistiska parti (Britsh Union of Fascists (BUF)). Unity chockerar sin omgivning genom att agitera för partiet och mitt under en bioföreställning av en film om Disraeli vråla Heil Hitler.
Tillsammans med Diana åker hon till Tyskland där de oplanerat hamnade på nazisternas första partidagar i Nürnberg. Unity faller för Adolf Hitlers tal och utstrålning och hennes största önskemål blir att få träffa honom.
Unity bodde långa perioder i München. Efter att ha hårdbevakat restaurangen där Hitler brukade luncha när han var i staden blev hon till slut tillfrågad att sitta ned vid hans bord. För den unga Unity är det ett magiskt ögonblick. Hon dyrkar Hitler. Han är hennes Gud och nationalsocialismen hennes religion. Dagen därpå sänder hon ett brev till systern Diana hemma i England. Upphetsad till bristningsgränsen skriver hon: Nu ska jag berätta någonting som kommer att göra dig så avundsjuk!
De två blev nära bekanta och det var Unity som introducerade Diana för Hitler. Anne de Courcy skriver att han njöt av att umgås med dessa långa, blonda överklassflickor som med ett gediget självförtroende vågade skämta med allt och alla. Han ordnade också en lägenhet till Unity som en judisk familj hade "beslutat att lämna". Åren därpå gjorde Diana flera resor till Tyskland, där hon träffade och förhandlade med Hitler om finansiellt stöd till en privat radiostation som Mosley ville starta.
I slutet av mars 1939 äter de lunch på Ost två dagar i rad. Unity skriver: Han var på utmärkt humör och höll mig i handen nästan hela tiden. På sitt sedvanliga sympatiska vis kallade han mig sitt 'barn'. Han var så ledsen över fiendeskapet mellan England och Tyskland. Ändå hade han bara goda ord att säga om England och han lovade mig att allt skulle bli bra till slut.
Självmordsförsöket
Den 3 september, 1939, förklarar England och Frankrike krig mot Tyskland. På eftermiddagen samma dag går Unity Mitford till Münchens engelska trädgård och skjuter sig i huvudet. På Hitlers order nämner den tyska pressen icke ett ord om händelsen.
Hon överlever, men skadas för livet. Hon förs över till ett sjukhus i Bern Schweiz där hennes pappa David och systern Deborah finner en kvinna som saknar tidigare utstrålning och temperament Flera månader senare förs hon hem till England.
Man organiserar en ambulanstransport som skall föra Unity till England. I Calais stormas ambulansen av journalister som vill få en intervju med henne. Fransk polis motade undan journalister medan hennes bår bars ombord på färjan till England. Väl i Folkestone väntade journalister och fotografer vid den ambulans som skulle föra dem till London. Under resan när den första ambulansen gick sönder och man tvingades byta trängde sig Daily Express reporter fram och fick ett uttalande där hon sa att hon var glad att vara hemma igen även om hon inte var på deras sida.
Unity blev inte återställd och hennes mentala nivå kom att motsvara en 10-årings och hon led av inkontinens samt huvudvärk. Under kriget bodde hon i Mill Cottage i Swinbrook där hon vårdades av mamma Sydney och Deborah. Efter kriget flyttade hon med David till Inch Kenneth, Davids egen ö utanför Skottland.
Hon avled 1948 på ett sjukhus i Oban i en hjärnhinneinflammation till följd av skottskadan, och begravdes vid den lilla kyrkan i Swinbrooks. På hennes gravsten står en rad från Arthur Hugh Cloughs dikt, som var en av hennes favoritdikter som liten. Do not say the struggle naught availeth
|
i ämnesportalen om Fascism |
