Stieg Larsson
Stieg Larsson, Karl Stig-Erland Larsson, född den 15 augusti år 1954 i Skelleftehamn, Västerbottens län och avliden den 9 november 2004 i Stockholm (i hjärtinfarkt), var en svensk journalist och författare. Grundare av stiftelsen Expo, men troligtvis mest känd hos allmänheten för hans skönlitterära böcker.
Liv och politik
I Umeå 1969 våldtog Stieg Larssons kamrater en ung tjej, Stieg tittade på utan att ingripa, efteråt sade tjejen bland annat att hon aldrig kunde förlåta Stieg.[1] Våldtäkten anmäldes aldrig och ingen dömdes.
Stieg var en veteran i socialistiska och kommunistiska kretsar, han engagerade sig i det trotskistiska partiet Socialistiska Partiet på början av 1970-talet. Blev under 1980-talet aktiv i Socialistiska Partiets frontgrupp Stoppa Rasismen som arbetade med att bekämpa vad man såg som rasism med aktivistiska, utomdemokratiska och kriminella metoder. I Stoppa Rasismen mötte han AFA-aktivisten Tobias Hübinette. Tillsammans skulle de under början av 1990-talet bilda tidningen och stiftelsen Expo, en tidning dit fler vänsterextremister med våldsdomar från politiska aktioner skulle värvas. Larsson bekämpade vad han såg som högerextremism, ett begrepp som han aldrig definerade, också som debattör, bland annat väckte han en viss uppmärksamhet när han förordade en avveckling av mötesfriheten i den syndikalistiska tidningen Arbetaren.
Inför 1991 skrev han tillsammans med Anna-Lena Lodenius boken Extremhögern; inför EU-valet 1999 skriften Sverigedemokraternas Internationella Nätverk - Euronat tillsammans med David Lagerlöf (som arbetade på Expo); inför valet 2002 boken Sverigedemokraterna - Den Nationella Rörelsen tillsammans med Mikael Ekman (också arbetande på Expo) och inför EU-valet 2004 Sverigedemokraterna från insidan tillsammans med bland andra Richard Slätt (också arbetande på Expo). Samtliga böcker har mött hård kritik för att vara propagandistiska, partiska och fyllda med faktafel.
Larsson var också författare, innan hans död skrev han den så kallade Milleniumserien, en deckartrilogi. Den första i serien, Män som hatar kvinnor, fick god kritik i dagspressen och blev en storsäljare efter hans död.
Från 1980-talet fram till sin död skrev Larsson också i den engelska militanta tidningen Searchlight, en förebild till Expo.
Kurdo Baksi bok Min vän Stieg Larsson innehöll kritik. "Han kallade sig reporter fast han var grafiker, han kuppade in artiklar där intervjuade sig själv, han hade svårt med fakta, objektivitet och sådant. Han betedde sig som en politiker, en opinionsbildare, inte journalist".[2][3][4]
Bibliografi
- Stieg Larsson, Anna-Lena Lodenius: "Extremhögern", Stockholm, Tidens förlag, 1991
- Stieg Larsson, Mikael Ekman: "Sverigedemokraterna : den nationella rörelsen", Stockholm, Ordfront, Expos förlag, 2001
- Stieg Larsson, Cecilia Englund: "Debatten om hedersmord : feminism eller rasism", Stockholm, Svartvitts förlag, 2004
- Richard Slätt, Maria Blomquist, Stieg Larsson, David Lagerlöf m.fl.: "Sverigedemokraterna från insidan", 2004
Milleniumserien
- Män som hatar kvinnor (roman), Norstedts Förlag, 2005
- Flickan som lekte med elden (roman), Norstedts Förlag, 2006
- Luftslottet som sprängdes (roman), Norstedts Förlag, 2008
Källor
- ↑ http://www.expressen.se/nyheter/1.1863727/baksi-stieg-larsson-sag-valdtakt-ingrep-inte
- ↑ Stieg Larsson fabricerade om högerextrema på TT. 19 januari 2010. Fria Tider. http://www.friatider.se/stieg-larsson-fabricerade-om-hogerextrema
- ↑ Stieg Larssons arvtagare rasar mot Baksi. 19 januari 2010. Fria Tider. http://www.friatider.se/stieggate-larssons-arvtagare-rasar-mot-baksi
- ↑ Stieg Larsson var med på gruppvåldtäkt. 19 januari 2010. Fria Tider. http://www.friatider.se/stieg-larsson-var-med-pa-gruppvaldtakt
|
i ämnesportalen om Nordisk massmedia |
