Merkantilism

Merkantilism (av latinets mercanti: "idka handel") är benämningen på den ekonomiska teori som var gällande i Europa mellan 1500-talet och 1700-talet.

Historia

Merkantilismen blev möjlig först genom att dubbel bokföring introducerades och anammades i mitten på 1500-talet. Men även till följd av de första nationalstaternas framväxt, då det ansågs vara vägen att stärka statens ekonomiska makt och därigenom även den militära makten. Det blev därför vanligt att kapitalackumulation skedde inom krigsväsendet eller till förmån för krigsväsendet. Merkantilismens inflytande var stort fram till det att europeiska kungahusen tappade sin betydelse och så spelade även merkantilismen ut sin roll. England var merkantilistiskt fram tills Adam Smiths intåg och i Frankrike fram till den franska revolutionen. På vissa platser förblev emellertid merkantilismen långt in på 1800-talet, exempelvis i Tyskland.

Teori

Merkantilism är egentligen ingen definierad teori med en klar förgrundsfigur så som frihandeln har i form utav Adam Smith, utan mer utav en modell för att beskriva de handelsförhållanden som rådde mellan stater under denna epok. Grunden för denna teori är att en stats ekonomiska styrka mäts i tillgången på ädelmetaller(främst guld) vilket motsvarar kapital, där man anser att det finns en total volym utav kapital som är "oförändlig". Således är det vitalt att koncentrera sig på att upprätthålla en positiv handelsbalans(Den totala exporten överstiger den totala importen) och kunna köpa in ädelmetaller. Detta skall staten åstadkomma genom att bedriva en protektionistisk handelspolicy gentemot andra stater, främst genom tullar men även till viss del genom importförbud av vissa varor som man var förmögna att producera själva, exportpromotion, bidrag samt utlovande av monopolrättigheter. Man riktade följaktligen därför också importförbudet mot varor som andra stater inte hade möjlighet att producera själva. Den bakomliggande strävan och syftet var att uppnå autonomi så långt som möjligt.

Kritik mot Merkantilismen

Merkantilismen ses av frihandelsförespråkare som ett förlegat och ekonomiskt ineffektivt system som till slut övervintrar sig själv. En av de första kritikerna mot frihandeln David Hume menade att allt eftersom större mängder guld kom in i landet skulle det leda till att tillgången på guld i landet ökar, vilket leder att guldet tappar värde i jämförelse med andra varor. Det här leder till inflation och för att guldet ska behålla sin status, vilket leder till en ohållbar prisutveckling där det guldexporterande landet blir oförmöget att längre sälja guldet och det köpande landet saknar resurserna att köpa. Det här menade Hume skulle leda till att handeln upphör och båda länderna blir fattigare.

En annan skola som motsatte sig merkantilismen var de franska fysiokraterna som menade att välstånd härstammade från framställningen av jordbruksprodukter, inte från mängden ackumulerat guld i landet som merkantilisterna menade. Fysiokraterna ignorerade all betydelse av varor som inte var direkt kopplade till jordbruket och brottades med andra problem, därav kom aldrig den här skolan att fullt ersätta merkantilismen.

Den mest kända motståndaren till merkantilismen var skotten Adam Smith som i sin bok Om nationernas välstånd argumenterar mot merkantilismen. Här överdriver Adam Smith merkantilisternas argument och angriper dess fundament bland annat genom att ställa den retoriska frågan varför guld har en sådan oproportionell betydelse gentemot vad andra metaller har. Han argumenterar vidare att sådana riktlinjer och statliga styrningar som protektionistisk policy gör marknaden korrupt och slutsatsen blir den samma som Humes om att handelns kompatibla fördelar sätts ur spel och därmed syftet med handel i sig själv.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp