British Union of Fascists

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
British Union of Fascists
Buf.png
Namn British Union of Fascists
Ordförande
Oswald Mosley
Sekreterare
Chefer
{{{chefer}}}
Vice ordförande
{{{vice ordförande}}}
Grundat
1932
Upplöst
1940
Mandat
Ideologi
Fascism
Färg(er)
Huvudkontor
London, England
Adress
Great Smith Street
Partiorgan
The Blackshirt
Samarbetsorgan
Webbplats

British Union of Fascists (BUF) var ett brittiskt politiskt parti verksamt mellan åren 1932 och 1940. Dess grundare och partiordförande var Oswald Mosley.

Mosley på fascistmöte i uniform bredvid kvinnliga svartskjortor
Oswald Mosley med kvinnlig aktivist, notera uniformshatten och symbolerna
Oswald Mosley inspekterar kvinnliga svartskjortor

Historia

År 1931 grundade Oswald Mosley New Party. Partiet hade ett antal prominenta medlemmar i dåtidens England, men i valet 1931 misslyckades man kapitalt. I januari 1932 reste Mosley till Italien och mötte Benito Mussolini. Mosley var imponerad av Mussolinis framgångar och när han återvände till England upplöste han New Party och ersatte det med British Union of Fascists (BUF). I oktober, 1932 publicerade Mosley sitt manifest The Greater Britain som lade upp riktlinjer för fasciststaten. Mosley lockade även medlemmar från andra högergrupper såsom British Fascisti, National Fascists och The Imperial Fascist League.

Även om Mosley uttryckligen förbjöd antisemitism bland hans anhängare, och BUF faktiskt hade ett antal judiska medlemmar, kom en rad händelser att ske som drev Svartskjortorna och stora delar av det judiska samfundet i konflikt med varandra. BUF hävdade att en stor del av de personer som dömts för fysiska angrepp på BUFs företrädare och aktivister var judar, att många judar försökte tvinga Storbritannien i krig med Tyskland, inte för att det gagnade det brittiska men däremot de judiska intressena, och att judarna var överrepresenterade inom storfinansen och kommunismen - rörelser som BUF var starkt emot.

Kända judiska medlemmar av British Union inkluderade John Beckett, BUF chef för förlagsverksamheten och redaktör för skriften ”Action”, Bill Leaper - Redaktör för skriften ”The Blackshirt”, och Harold Soref - en BUF-fanbärare vid Olympiamötena som senare blev parlamentsledamot för tories i Ormskirk. Mosley lärde sig även tyska under sin krigstida internering i Brixton Gaol av en annan BUF intern: Albert Lynden (född Lewinska), en polsk jude som var medlem av BUF:s Ealinggren.

BUF etablerade snabbt ett nätverk av filialer i hela Storbritannien. Organisationen strukturerades enligt paramilitära linjer: varje gren bestod av enheter som stod under befäl av avdelningsofficerare (senare kallad distriktsledare) som i sin tur var under tillsyn av en nationell kontrollant. Detta speglar det faktum att en stor andel av de tidiga medlemmarna var ex-militärer från första världskriget. Alla aktiva medlemmar bar en uniform som bestod av grå byxor och en svart skjorta som visade gradbeteckningarna. Mosley ensam bar en svartskjorta utan gradbeteckningar. De kom även att använda en svart jacka med armbindel (felaktiga källor har hävdat att de tog efter den tyska SS-uniformen, detta stämmer dock inte). Kvinnorna organiserades i en separat lokalavdelning under en kvinnlig distriktsledare och hade även de en BUF-uniform bestående av grå kjol och svart skjorta.

1933 hade BUF placerat sitt nationella högkvarter i en tidigare undervisningslokal i Kings Road, Chelsea, intill hertigen av Yorks kasern. Detta högkvarter kom att kallas "Svarta huset" och den innehöll omfattande kontor, sovsalar, gymnastiksal, matsal, mäss och mark för exercis. Det var också Londonbas för "I Squad": ett mobilt försvar som snabbt kunde skickas till alla delar av London för att skydda Svartskjortornas möten från våldsamma angrepp från motståndare på yttersta vänsterkanten.

Rörelsen inledde ett ambitiöst program för propagandaaktivism som inkluderade gatuförsäljning av tidningar och litteratur, offentliga möten, marscher och demonstrationer.

I början av rörelsens historia, hölls större Svartskjortemöten med Mosley som huvudtalare på Trafalgar Square, Royal Albert Hall (4 möten), Olympia, Hyde Park och Manchester Bell Vue. Ökningen av medlemsantalet för BUF hjälptes av stödet från tidningen Daily Mail och antalet steg till över 40,000 medlemmar, år 1934. Men många medlemmar som anslöt sig till följd av Daily Mails kampanj var konservativa som inte uppskattade den revolutionära karaktären hos BUF och de lämnade vanligtvis partiet i all hast när man insåg detta.

Oswald Mosley hälsas av Svartskjortorna

I hemlighet, var ledarna för BUF inte helt missnöjda när Daily Mail så småningom drog tillbaka sitt stöd efter påtryckningar från stora judiska annonsörer som Joseph Lyons, som drev en populär kedja av tehus. Tidigt under 1936 infördes den nya uniformen som en belöning för medlemmar som sålde ett visst antal tidningar genom gatuförsäljning. Baserat på uniformen av ”Brigade of Guards”, bara i svart, hade man ett mycket mer militärt utseende än en enkel svart skjorta, och gjorde det möjligt för BUF medlemmarna att lättare känna igen varandra om de blev anfallna vid offentliga möten av den kommunistiska pöbeln som närvarade vid mötena enbart i syfte att skapa oro.

På söndagen den 4 oktober, 1936 skedde det så kallade "Slaget om Cable Street", striden utkämpade sig mellan demonstranter på yttersta vänsterkanten å ena sidan och polisen som försökte leda vägen för mer än 5,000 uniformerade svartskjortor genom östra London. Marschen ställdes in av polisen och har sedan dess falskeligen av vänsterkanten blivit kallad en stor seger över Mosley och svartskjortorna. Vad kritikerna av Mosley glömmer att nämna är att tio dagar senare visade Mosley vilket stöd han hade från folket i östra London genom att organisera ytterligare en marsch från Shoreditch genom Bethnal Green till Salmon Lane, Limehouse, där han talade till en publik på över 100,000 Londonbor som visade stor entusiasm och där oppositionen var helt frånvarande.

Dokumentation hos myndigheterna visar att Limehousedistriktet i östra London ensamt hade 2.000 aktiva BUF medlemmar under 1937. De lokala valen 1937 och 1938 visar tydligt att det största stödet för Svartskjortornas politik i östra London var i Bethnal Green. Dessa val var ett ytterligare test av BUFs stora genomslag i östra London. Även om bara överhuvudena för hushållen tilläts att rösta, och majoriteten av Mosleys anhängare var unga, fick BUFs kandidater upp till 24% av rösterna.

Oswald Mosley talar i fullsatt sal på BUF-möte

Oroade över det ökande antalet störningar vid Svartskjortornas möten och deras mer militaristiska uniformer antog regeringen ordningslagen som gjorde det olagligt att bära politiska uniformer från och med 1 januari, 1937. För att förhindra ytterligare restriktioner från myndigheterna så omorganiserades BUF på en mindre militär basis. Exempelvis döpte man om distriktsofficerare till distriktsledare och truppledare blev gruppledare. Vid den här tiden hade man sagt upp sina gamla militärliknande baracker vid Svarta huset, Chelsea, och bytt till ett mer affärsmässigt kontor vid Sanctuary Building, Great Smith Street, nära Parliament Square.

Förbättringen av den brittiska ekonomin och indragning av en del "respektabelt" stöd orsakade en nedgång i medlemsantalet till cirka 20.000 åren 1936-1937. Den successiva ökningen av arbetslösheten och hotet om krig med Tyskland gjorde att medlemsantalet ökade igen fram till utbrottet av andra världskriget då det åter hade nått cirka 40,000.

Från 1937 och framåt, förbjöds BUF att marschera genom östra London, där man hade sitt största stöd, men man hade stora marscher från Kentish Town till Trafalgar Square (juli 1937), Westminster till Bermondsey (oktober 1937 och maj 1938), och efter BUF- marschen från Embankment till Dalston i maj 1939, hördes Mosleys anförande av en samling på mer än 100.000 människor utan att större motstånd syntes till. Den största närvaron vid ett möte av Mosley beräknas ha varit 250.000 människor vid Victoria Park, Bow, i juli 1936. I juli 1939 höll BUF också det största inomhusmötet i världen när Mosley talade på en fredsdemonstration för cirka 30.000 personer på Earls Court i London.

Den 22 maj 1940 införde den brittiska regeringen nya lagar som gav regeringen rätt att utan rättegång fängsla personer som man såg som hot mot rikets säkerhet. Mosley fängslades påföljande dag tillsammans med andra höga medlemmar ur partiet. British Union of Fascists upplöstes den 30 maj och deras publikationer förbjöds.

Relaterad artikel

Fasces lictoriae.svg.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Fascism


Källa