Operation Weserübung

Operation Weserübung var kodnamnet på Tysklands operationer mot Danmark och Norge under andra världskriget. Operationerna inleddes den 9 april 1940 och det militära målet var att ta kontroll över de norska hamnarna före Storbritannien och säkra järnmalmstransporterna från Kiruna via Narvik, samt att kunna använda norska hamnar i sjökriget mot britterna. Danmark ansågs som nödvändigt att säkra som en transportväg.

Tyska soldater i en brinnande by 40 km väster om Lillehammer.

Danmark kapitulerade i stort sett utan strid, medan Norge bjöd på motstånd. I Narvik drog striderna ut på tiden sedan brittiska, franska och polska trupper satts in. Norge kapitulerade den 10 juni 1940.

Bakgrund

Efter att Storbritannien förklarat Tyskland krig den 3 september 1939 ökade Norges strategiska betydelse för de krigförande länderna. De stred ute på haven, en arena där Storbritannien var starkare än Tyskland. Detta hotade de tyska järnmalmstransporterna som gick med transportfartyg från Narvik och längs kusten ner till Tyskland. Ungefär hälften av den svenska järnmalmen som tyskarna köpte gick denna väg (andra hälften gick från Luleå). Tyskland var också intresserade av baser för ubåtar och övervattensfartyg på den norska västkusten.

Storbritanniens intresse låg i att stoppa de tyska transportfartygen genom att främst minera de norska farlederna, men de var även beredda på att snabbt kunna besätta norska hamnar om de ansåg det behövas.

Norge hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet, men när de visade sig oförmögna, alternativt ovilliga, att skydda sitt territorialvatten arbetade tyskarna fram en invasionsplan för Norge och Danmark.

Tyska trupper i en dansk stad i april 1940. Fordonet är en SdKfz 223.

Den tyska planen

Invasionsplanen var en sjö- och luftinvasion där överraskning var nyckelordet. Sex stycken fartygsgrupper sattes ihop som skulle besätta hamnarna i (från norr till söder) Narvik, Trondheim, Bergen, Egersund, Kristianstad och Oslo. Helst skulle överraskningsmomentet göra att hamnarna kunde erövras utan strid. Sedan skulle förstärkningar anlända. Fallskärmsjägare skulle samtidigt erövra två viktiga flygplatser, i närheten av Oslo och Stavanger.

För operationen tilldelades i princip hela marinen, men bara mindre delar av armé- och flygförbanden. Detta för att huvuddelen av den tyska krigsapparaten förberedde sig för det kommande fälttåget i västeuropa.

Operationen var ett stort risktagande, men den tyska ledningen hoppades på att överraskningsmomentet skulle göra den framgångsrik.

Tyska trupper landstiger i Trondheim från den tunga kryssaren Admiral Hipper.

Genomförande

Operationen leddes av generalen Nikolaus von Falkenhorst och den 7 april 1940 lämnade de första tyska fartygen sina hamnar för färden mot Norge. Den 9 april sattes operationen i verket. Klockan 04.15 stötte den tyska styrkan utanför Narvik ihop med det norska pansarskeppet Eidsvold och sänkte det. De tyska förbanden hade några timmar senare säkrat alla förstahandsmål förutom inloppet till Oslo, där den tunga tyska kryssaren Blücher sänkts tidigt på morgonen.

Den 14 april landsteg de första brittiska förbanden norr om Narvik. Striderna runt Narvik kom att bli segdragna och de allierade satte även in franska och polska förband i striderna. I slutet av maj efter tyskarnas framgångar i slaget om Frankrike beslutade den allierade ledningen att evakuera sina trupper från Norge. Den 10 juni kapitulerade Norge.

Tyska fartyg i Narviks hamn.

Konsekvenser

Tyskland kom att ockupera Norge och Danmark fram till krigsslutet. Men dess strategiska betydelse kom att minska efter de tyska framgångarna i Västeuropa. Tyskland blev inte lika beroende av svenskt järnmalm eftersom det fanns resurser i Belgien och Frankrike. Dessutom var de franska hamnarna vid Biscayabukten ett bättre val för baser till ubåtar och övervattensfartyg än de norska hamnarna.

De tyska förlusterna var relativt små för armén och flygvapnet, men desto allvarligare för marinen.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget