Yukio Mishima
Yukio Mishima, född den 14 januari 1925 och avliden den 25 november 1970 i Tokyo, Japan. Japansk författare och aktivist. Hans riktiga namn var Kimitake Hiraoka. Han var kandidat för Nobelpriset i litteratur tre gånger och hyllades av sin samtid för sina verk.
Självmordet
Morgonen till den 25 november 1970 begav sig Mishima samman med fyra uniformerade kadetter ur sin privata milis Tatenokai ("Sköldsällskapet") till de japanska självförsvarsstyrkornas (Jietai) högkvarter i Tokyo-stadsdelen Ichigaya. Där togs de emot av General Mashita, med vilken Mishima tidigare avtalat ett möte. På en given signal från Mishima rusade kadetterna fram och band generalen till händer och fötter samt försåg honom med munkavel. Efter att Mashita tagits som gisslan barrickaderade sig Mishima och hans män i rummet varpå Mishima meddelade sina krav till generalens underlydande. Samtliga garnisonens män skulle samlas på gården framför den stora balkong Mashitas ämbetsrum vette ut mot. Strax före middagstid steg Mishima ut på balkongen tillsammans med sin närmast underlydande i Tatenokai, Masakatsu Morita. Hundratals förvånade och ilskna soldater hade då redan hunnit samlats. Medan polishelikoptrar cirklade över Ichigaya höll Mishima ett flammande tal från balkongen i vilket han fördömde det kapitalistiska efterkrigs-Japan, dess brist på patriotism och dess konstitution, vilken förbjuder reguljära stridande styrkor. I åtskilliga artiklar hade Mishima redan påtalat det paradoxala i att självförsvarsstyrkorna försvarade en konstitution vilken i grund och botten förnekade dem deras existens. Förgäves manade Mishima soldaterna att resa sig mot de styrande i landet, men möttes endast av glåpord.
Vid tolvtiden vände sig Mishima och Morita i riktning mot det kejserliga palatset i Tokyo och saluterade kejsaren med tre Tenno Heika Banzai ("Länge leve hans kejserliga höghet"). Därefter steg de åter in i generalens rum. Det var dags för seppuku, det rituella självmordet förbehållet samurajer. Mishima klädde av sig på överkroppen och intog sittande ställning med sitt kortsvärd i ett fast grepp i ena handen. Morita positionerade sig bakom Mishima med sitt svärd draget. Med en enorm kraftsamling drev sedan Mishima in kortsvärdet i sin mages vänstra sida och skar upp ett djupt sår, 14 cm långt. Morita, vars uppgift var att ge sin mästare nådastöten, försökte skilja Mishimas huvud från kroppen men misslyckades och sargade istället Mishimas axlar. En annan kadett, Hiroyasu Koga, steg fram och övertog Moritas roll. Ett hugg föll och Mishima var död. Morita skulle nu följa Mishimas exempel, men lyckades endast med att rispa sin mage innan även hans huvud skiljdes från kroppen. De överlevande kadetterna snyggade till liken, befriade generalen och överlämnade sig till den väntande polisen.
Mishimas aska vilar i familjen Hiraokas familjegrav i Tama Reien strax öster om Tokyo.
Utgivet på svenska
- Den gyllene paviljongens tempel (Bonnier, 1962)
- Fem moderna No-spel (Bonnier, 1963)
- Bruset av vågor : en kärlekshistoria, (Bonnier, 1965)
- Sjömannen som föll i onåd hos havet (Bonnier, 1967)
- Efter banketten (Bonnier, 1969)
- Den vackra stjärnan (Bonnier, 1970)
- Demaskering (Schultz, 1987)
- Markisinnan de Sade : skådespel i tre akter (Schultz, 1989)
- Vårsnö (Schultz, 1995)
- Sjömannen som föll i onåd hos havet (Lind & Co, 2004)
- Sol och stål (Ellerström, 2006)
Biografier
- John Nathan - Mishima: A Biography (Da Capo Press 2000, rev.uppl.)
- Henry Scott-Stokes - The Life and Death of Yukio Mishima (Owen 1974)
