Salemmanifestationen

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Daniel Wretström.

Salemmanifestationen var en återkommande manifestation som utfördes i början av december mellan åren 2000 och 2010 i Salem, söder om Stockholm. Som arrangör stod mellan år 2002 fram till dess slut Salemfonden. Bakgrunden till manifestationen var mordet på Daniel Wretström.

År 2010 var det sista året manifestationen hölls. Istället hålls en manifestation mot Svenskfientlighet i centrala Stockholm.

Information från Salemfondens hemsida

År 2000 gjorde 17-årige Surahammarspojken Daniel Wretström sina sista ansträngningar för att överleva en sällsynt bestialisk lynchmobb av invandrare som misshandlat honom med slag och sparkar, meterlånga plankor och andra tillhyggen. Daniels sista instinktiva kamp för överlevnad var att försöka andas. Khaled Odeh sitter då grensle över Daniels späda kropp med en stor kökskniv som han hugger så pass hårt att den bryts sönder. Med sin ena hand drar han upp Daniels huvud och med det som är kvar av kniven skär han halsen av pojken och reser sig upp och betraktar den livlösa kroppen som ligger orörlig i på den kalla marken i ett dike i Stockholmsförorten Salem.

Aldrig ska vi glömma – aldrig ska vi förlåta. Aldrig är en lång tid, betydligt längre än sju år. Det är hög tid att efterleva mottot som spridit sig från mun till mun dessa år. Att komma till årets minnesmanifestation lever vi orden om att aldrig glömma och att aldrig förlåta.

Återigen påminns vi om hur obetydlig en ung svensk är för etablissemanget. Veckorna innan Daniel blev mördad på öppen gata lovade flera ministrar i den socialdemokratiska regeringen i Expressen att ”vi ska krossa dem”, det vill säga regimkritiker. Det mångetniska gänget i Salem tog dem på orden och lynchmördade Daniel Wretström och samhället belönade dem med ynkliga straff så som böter och samhällstjänst. Khaled Odeh fick vård och är idag att beteckna som en frisk människa och har fått hjälp av samhället med att byta identitet. Några skyddsnät och någon hjälp var inte att tänka på för Daniels familj och vänner. Då slog myndigheter dövörat till och vände bort blicken. Idag har en ny regering installerats men den svenskfientliga politiken har inte lämnat riksdagen eller Rosenbad. Svenskföraktet sitter djupt rotat i väggarna i Rosenbad. När ett multietniskt ungdomsgäng slog ihjäl en 16-årig pojke på Kungsholmen i Stockholm finns såväl statsminister Fredrik Reinfeldt som Kronprinsessan Victoria i massmedia för att fördöma mordet på pojken, och kräva ett stopp på våldet. Kvällstidningarna publicerar fotografier på offret och startar uppror. Skillnaden är att offret på Kungsholmen har invandrarbakgrund och därmed värd mer än Daniel Wretström.

En markant skillnad i jämförelse med lynchmordet på Daniel Wretström. Han fick aldrig sitt fotografi tryckt i massmedia. Hans liv var aldrig värt att uppmärksamma i riksdagen eller i kungahuset. Istället försökte media och politiker demonisera honom genom att hålla honom anonym för den stora allmänheten. Istället för att kalla Daniel vid namn benämndes och benämns han än idag som ”rasisten”, ”skinnskallen”, ”nazisten” etcetera och än idag står politiker i främsta ledet för att försöka hindra att svenskar genomför manifestationer i Salem, just för att vi aldrig glömmer och aldrig förlåter. Tillsammans med vissa av de som deltog i mordet på Daniel står riksdagspolitiker i Salem och kastar sten på poliser och gör sitt bästa för att skymfa minnet av en mördad pojke.

Den hets och de lögner som genomsyrat den politiska och massmediala behandlingen av Daniel Wretströms öde mötte motstånd i form av massiva informationskampanjer i hela landet år efter år. Närmare en miljon flygblad och tidningar har delats ut till människor. Idag är Salem ett begrepp och Daniels namn och död är inte längre anonymt – tack vare de stora manifestationer som genomförts i Salem varje år.

Salemmanifestationen 2000

Talare

Salemmanifestationen 2001

Talare

Salemmanifestationen 2002

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2003

Folk som stannat kvar för att lyssna på talen (2003).

År 2003 var antalet deltagare drygt 2 000 personer, vilket gör manifestationen till den största nationalistiska i Norden sedan 1940-talet.

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2004

Del av fackeltåget under Salemmanifestationen (2004).

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2005

Talare

Salemmanifestationen 2006

År 2006 sjönk deltagarantalet till ca 1 000 personer. En delförklaring kan vara att Nationalsocialistisk Front inte var medarrangör. Under Daniels kusins tal lästes ett brev från Daniels mor, som även hon deltog i manifestationen detta år. I brevet tackar Daniels mor alla som deltagit på manifestationen genom åren.

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2007

År 2007 var deltagarantalet ca 900 personer inklusive funktionärer.

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2008

År 2008 var deltagarantalet ca 800 personer inklusive funktionärer, det som markant skiljer sig från tidigare år är främst motdemonstranternas deltagande var lågt och att polisen stoppade vissa, särskilt utländska demonstranter av båda parter innan demonstrationerna skedde i kraft.

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2009

År 2009 skedde manifestationen lördagen den 12 december och samlade cirka 600 deltagare. Tillställningen beskrivs som mycket lugn och värdig.

Talare

Externa länkar

Salemmanifestationen 2010

År 2010 skedde manifestationen lördagen den 11 december och samlade cirka 850 deltagare. Detta var den sista stora organiserade manifestationen.

Talare

På scenen uppträdde Frank Rennicke.

Externa länkar

Folketsmarsch05.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Svensk nationalism
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Salemmanifestationen&oldid=92772"