Platon
Platon var en grekisk filosof som föddes i Aten år 427 och dog år 347 f.Kr.
Innehåll
Platons liv
Platon föddes i en förnäm familj och hette ursprungligen Aristokles. I sin ungdom var han engagerad inom politik och han ska även haft ett stort litterärt intresse. Mötet med Sokrates förändrade dock hans intresse åt det filosofiska hållet. Sokrates undervisade Platon till 25 år ålder, men när Sokrates avrättades så begav sig Platon till Egypten och Kyrene och när han återvände till Aten arbetade han ett tag som lärare. Därefter begav sig Platon till Italien där han lärde känna pythagoréerna. Han tog starka intryck från pythagoréernas matematiska och filosofiska forskning. När han återvände hem till Aten igen grundade han Akademien som kanske är det antika samfund som påverkat den europeiska tankeutvecklingen mest.
Författaren Platon
Platon skrev nästan alla sina skrifter i någon typ av dialogform och språket er synnerligen alldagligt. De debatter som hålls i hans böcker och skrifter är ofta väldigt laddade och trappas upp mer och mer tills en fråga till slut kan få sin lösning. Huvudpersonen i hans böcker är oftast Sokrates.
Platons grundtankar
Enligt Platon finns det två verkligheter. I sinnevärlden är ingenting varaktigt utan allt växlas och förändras hela tiden. Den verklighet som vi kan uppfatta med våra sinnen är således inte verklig utan endast en skenbild av verkligheten. I idéernas rike är däremot allting verkligt och evigt. Dessa är de mönsterbilder som tanken skådar när han har frigjort sig från sinnenas illusioner. Det vi ser och upplever är alltså inte verkligheten utan endast en ofullständig tolkning som våra sinnen gör åt oss. Ett objekt kan ändra form, men en formen hos en triangel eller kvadrat är ändå konstant. En god människa kan förändras och ett vackert ansikte kan förfulas, men godhet och skönhet förblir detsamma.
Beskrivning av några verk
Några av Platons viktigaste verk är Sokrates' försvarstal där han skildrar hur Sokrates agerar åklagare mot sina egna åklagare inför den mycket högre rättfärdighetens och förnuftets domstol.
Gorgias är verket där Platon häftigt vänder sig mot retoriken, talarkonsten, som politiskt medel. Han menar att politiker inte ska övertala människor utan snarare bör de överbevisa.
I Staten beskriver Platon främst hur ett välordnat och väl fungerande samhälle ska vara uppbyggt. Platon menar att staten kan liknas vid en människa där människans högsta del är förnuftet, därunder hittar vi modet och längst ner begäret. I staten motsvaras förnuftet av en elit som besitter hög moral och en fullkomlig vetenskaplig insikt. Modet i staten representeras av krigarna medan begäret är det närande ståndet. Detta är idealsamhället enligt Platon. Staten handlar även till stor del om hur denna aristokrati förändras och försämras till timokratien ,där krigarståndet härskar, vidare till oligarkien, som är det till antalet få förmögna kapitalisters välde, sedan till demokratien där den stora massan styr och använder makten främst för att stilla sina otyglade begär, och till sist, menar Platon, uppstår Tyranniet där en envåldshärskare leder folket med stöd av uppagiterade anhängare. Tyranniet är således det statsskick som står längst ifrån Platons idealsamhälle.
Platons grottliknelse
Platons grottliknelse är en dialog mellan Sokrates och Glaukom i verket Staten. Här beskrivs verkligheten som en grotta där en grupp människor sitter fastkedjade med ryggen mot öppningen. När föremål och personer passerar förbi utanför grottan kan de fastkedjade endast se skuggorna som kastas mot bergväggen, men uppfattar dem som verkliga objekt, de har ju aldrig sett något annat.
Om en person sedan skulle föras ut ifrån grottan skulle han först bli bländad av solens starka sken och förvirrad när man pekar ut de riktiga föremålen som han endast sett skuggorna av. Men efter ett tag skulle hans ögon vänja sig vid ljuset och se verkligheten för sig själv.
När han sedan tänker tillbaka på människorna i grottan och hur de sinsemellan tävlade och berömde varandra för deras förmåga att tolka skuggorna, måste han känna sig lustig över dem.
Men om han däremot tar sig tillbaka till grottan, för att upplysa dem om sina upptäckter, kommer han ha svårt att övertala dem. Inne i grottan där hans ögon nu igen fylls av mörker kommer han ha svårt att se skuggorna i sina skumraska ögon. Där kommer de nu skratta åt honom och påpeka att världen utanför förstört hans sinnen och dit är det ingen mening att gå. Och skulle någon komma och försöka befria dem från sina bojor skulle de säkerligen göra allt motstånd de kan för att få stanna kvar.
Liknelsen är alltså Platons sätt att beskriva och styrka sin teori om idéer. Fångarna är vi människor som på grund av våra begränsade sinnen endast ser avbildningar av de verkliga föremålen. Personen som tar sig ut ur grottan är filosofen som uppfattar verkligheten i dess rätta sken, och sedan svårigheterna att övertyga människorna eftersom de saknar kunskapen om idéerna.
Några av Platons viktigaste verk
- Apologien (Sokrates' försvarstal)
- Protagoras
- Gorgias
- Symposion (Gästabudet)
- Politeia (Staten)
- Timaios
- Faidon
- Faidros
- Teaitetos
