Kapstaden
Kapstaden är den äldsta staden i Sydafrika och den näst största efter Johannesburg. Den grundades av Jan van Riebeeck den 6 april 1652 då han upprättade ett fort för Holländska Ostindiska Kompaniet och en bosättning vid Table Mountain.
I början kallades orten De Kaapsche Vlek, men i slutet av 1600-talet gick den under namnet Kaapstad.
Efter några år hade holländarna undersökt de närmaste omgivningarna och namngivit platser och berg. De bröt mark och uppförde byggnader, de tränade oxar att dra timmer och planerade grödor. Man införde höns, hästar, får, hundar och andra djur. man planterade fruktträd och importerade vinrankor från Frankrike och södra Tyskland.
Från år 1657 fick familjer möjlighet att starta småbruk. Man selekterade fram gifta män av tyskt eller holländskt ursprung. De skulle alla vara av god kvalitet och kapabla att utföra sina uppgifter. Så började koloniseringen av Kap.
Medan holländarna utvecklade området uppstod ibland konflikter med hottentotter och de vita tvingades skärpa sin säkerhet.
År 1713 drabbades Kap av smittkoppor och ungefär 25 % av de vita dog. Ännu hårdare drabbades hottentotterna då hela byar dukade under. År 1755 drabbades kolonin i Kap ånyo av sjukdomar och ca 1100 personer dog. Kolonin hade kunnat duka under helt om inte ett väderomslag hjälpt dem.
År 1792 bodde ca 15 000 vita i Kap. De började få problem med Xhosastammar som trängde in på de vita kolonisternas områden och mördade vita småbrukare.
År 1795 anlände brittiska fartyg till Sydafrika för att inta Kap. Den 14 september tågade 4 000 soldater mot Kap och holländarna tvingades kapitulera. Efter flera maktkamper mellan britter och holländare med många döda drog sig alltfler holländare från Kap till andra delar av Sydafrika där de grundade samhällen. Så småningom hade de vita utvecklat hela det området i Sydafrika som var glest befolkat eller obebott när de kom dit.
År 1963 bodde i Kapstaden 317 000 vita, 455 000 färgade, 80 000 bantus och 9 000 asiater.
