Jean-Baptiste Lully
Jean-Baptiste Lully var en fransk kompositör av italiensk börd, född 1632 i Florens, Italien - och död 1687 i Paris, Frankrike.
Innehåll
Uppväxten
Lullys far var mjölnare. Han sörjde inte för att sonen skulle få regelbunden undervisning. En präst lärde pojken att läsa och spela gitarr, och själv lärde han sig att spela violin. Vid 14 års ålder blev han uppmärksammad av en fransk adelsman - Chevalier de Guise. Denna man tog med sig honom till Paris, där han först blev kökspojke hos kungens kusin, Mademoiselle de Montpensier. Då hon upptäckte hans musikaliska begåvning, anställde hon honom som violinist i sitt privata kapell. Där stannade han i 6 år. Men en dag återgäldade han hennes godhet med att förlöjliga henne i en visa. Upprörd skickade hon honom till sin kusin, kung Ludvig XIV, som då var en ung pojke på 14 år.
Hov och balett dansaren
Lully började sin karriär vid hovet som tonsättare, balettdansör och violinist i kungens berömda orkester. I denna tredubbla egenskap hade han stort inflytande hos kungen, som speciellt var intresserad av balett och ofta själv uppträdde som dansör. Lully lyckades också snart få en egen orkester, som efter hand överträffade den äldre orkestern, både i musikalitet och teknik.
Till de kungliga tillställningarna i Versailles skrev Lully nya baletter och skådespel. Han skrev musik, spelade den, dansade och uppträdde outtröttligt för - Solkungen. Som en erkänsla för sitt arbete utnämndes Lully till kunglig tonsättare, kunglig kammarmusiktonsättare och den kungliga familjens musikledare. Då han gifte sig, visade kunga-familjen honom den sällsynta äran att närvara vid vigseln.
Samarbete med Moliére och skaparen av den franska operan
1664 inledde Lully samarbete med Moliére, och de skapade tillsammans en rad balett-skådespel. Tack vare Lully erhöll musiken en allt större plats i dessa skådespel, och de fick så småningom alltmera karaktären av operor. Samtidigt hade fransmännen Perrin och Cambert försökt skapa en fransk opera efter italienskt mönster. Då emellertid detta företag efter några år gick i stöpet, säkrade Lully sig ett kungligt monopol på uppförandet av operor.
Lully stod nu som oinskränkt härskare över fransk opera och med cirka 20 operor skapade han den franska nationaloperan, grunden för all fransk dramatisk musik.
Lullys stora betydelse för fransk opera
Lullys insats blev av största betydelse för all senare fransk opera därigenom att han i opposition mot samtidens italienska opera lade den största vikt vid naturlig, levande, dramatisk deklamation och en frisk rytm. Lully studerade på Thétre Francais de stora skådespelarnas betoning och lärde sina sångare att noga följa partituren.
Lully kom genom sina operauvertyrer att betyda mycket för formens utveckling, den franska uvertyren. Både den och den italienska uvertyren har tredelad form, men medan den italienska består av en snabb, en långsam och en snabb del är förhållandet det omvända i den franska uvertyren - långsam, snabb, långsam.
Lullys verk och stil
Redan i Lullys ofta burleskt färgade baletter finns det operamässiga element. Det centrala i hans lyriska tragedier är recitativet. Det franskklassiska dramat, speciellt Jean Racines verk, var förebilder för texterna, som oftast skrevs av Philippe Quinault. Ämnena var kärleksintriger i antikens mytologi eller från medeltida riddardikter. en huvudroll hade sångdeklamationen, som dock redan av samtiden ofta uppfattades som monoton. Rent lyrisk sång förekommer främst i två- eller tredelade - airs som är fria från koloratur.
Med sin fantasirika, återhållet passionerade och stilistiskt helgjutna lyriska tragedier i fransk-klassisk anda skapade lully den franska operan som blev dominerande under ett helt sekel, ända fram till Christoph Gluck, som i sina reformoperor i viss mån anknöt till lully.
Lullys körer är enkla till sin struktur men pampiga. Sceniskt och musikaliskt livliga var de olika dansformerna som menuett, gavott och gigue. I slutet av akterna använde han ofta - chaconne.
Lullys död
Han dog efter en olyckshändelse, när han dirigerade ett - Te Deum - med anledning av att kungen tillfrisknat efter en tids sjukdom. Han råkade nämligen stöta sin stora taktstav mot foten - man markerade vid den tiden rytmen med att dunka i golvet. Såret orsakade blodförgiftning med dödlig utgång.
Videogalleri
Extern länk
http://www.naxos.com/person/Jean_Baptiste_Lully/22610.htm
|
i ämnesportalen om Klassisk musik |
