Idéskrift Engelbrekt

Idéskrift Engelbrekt är det konservativa nätverket Engelbrekts grundläggande manifest. Upphovsmannen till manifestet är Björn Herstad och publicerades via internet den 16 september år 2001. Nätverket Engelbrekt bestod av medlemmar från både Moderaterna samt Kristdemokraterna.

Inledning

I den följande texten - "Idéskrift Engelbrekt" - presenteras våra grundläggande ställningstaganden på det ideologiska planet. De frågor som berörs är kraftigt begränsade och samtliga kretsar runt begrepp som människa, folk och kultur, samt vissa praktiska slutsatser utifrån hur vi anser att dessa storheter inverkar på varandra.

Hur man begränsar en skrift är ett ständigt föremål för kritik. Det är dock vår mening att de filosofiska grundpelare vi kommer skissera utgör en tillräcklig bas för att sedan tackla politiska problem.

Många begrepp vi använder oss av är tämligen ovanliga i den svenska debatten, och som en följd av detta är behovet att de framförs desto viktigare. De folk som lever i det västerländska samhället står inför en av sina största utmaningar någonsin; en utveckling som riskerar att göra människan främmande inför sig själv.

1. Människan och kulturen

Världen är rik på folk och kulturer. Det är dessa i all sin färgrikedom och mångfald som ger en djupare och mer autentisk dimension åt det mänskliga livet. Vi erkänner rätten till särart och bevarande av dessa olikheter.

Människan är präglad och bunden av den specifika miljö i vilken hon är framvuxen. De omständigheter, vilka bidragit till att skapa hennes livsvillkor, har lett till att folken fått sin särart beroende på vad som format dem. De faktorer som inverkat kan vara till exempel geografi, ekonomi, politik och religion, och resultatet av dessas samverkan kommer att reflekteras i folksjälen. Enklast beskrivs detta som det kollektivt omedvetna, det vill säga de samlade erfarenheter förfäderna erhållit under historiens gång. Människan är således inte mentalt autonom, utan påverkas ständigt av sitt arv. På detta sätt utvecklar olika folk sin särart bland annat på det psykologiska planet.

I dagens samhälle ignoreras denna koppling till det förgångna, vilket resulterar i att helheten och sambanden inte kan ses. Förnekelse av till exempel psykets band till det egna folket leder till en konstlad civilisation utan mening och innebörd. Känslan av samhörighet går förlorad, och ersätts av främlingskap inför det egna väsendet; detta torde vara dagens främst akuta problem i kampen för en meningsfull tillvaro. Att mista kontakten med det autentiska livet leder raka vägen mot ett materialistiskt konsumtionssamhälle, där människor söker köpa lycka för pengar, vilket i sin tur leder till att den sanna individualiteten går förlorad.

Människans väsen är ingen abstraktion, utan absolut och intuitiv. Då hennes natur reduceras till att endast vara en produkt av den omedelbara omgivningen glöms detta bort, och hon tappar kontakten med sitt autentiska jag. Därmed går också förmågan att se de större sammanhangen förlorade, och hon avskärmas från de naturliga gemenskaperna. Samhörigheten med folket och länkarna till det kollektiva omedvetna kan inte förstås och förmedlas enbart genom kommunikativ kunskap, utan är en form av konjunktiv insikt som måste upplevas. Det är en intuitiv kunskap, som sträcker sig bortom det rationellt förklarbara, som till exempel bandet mellan en mor och hennes barn. På detta sätt förhåller det sig även med våra handlingar och tankeprocesser, vilka är präglade av vår gemenskap idag såväl som under historiens gång. De impulser som påverkar oss kan inte direkt påvisas, men inverkar lika fullt. Detta blir särskilt tydligt beträffande symboler, där en bild eller ett tecken får en betydelse långt utöver dess eget innehåll - den har en mening bortom det yttre. På samma sätt förhåller det sig med folken, det vill säga de gestaltar sig genom sig själva på ett sätt som en utomstående på rationell väg omöjligen kan förstå. Detta leder till att de olika folken har en unik upplevelse av världen som sträcker sig bortom den yttre erfarenheten, och som skapar en naturlig gemenskap och sammanhållning som är intuitiv, och som inte kan substitueras med en artificiell motsvarighet.

Då ett folks specifika gestaltning enbart kan förstås inbördes, måste kulturella skillnader behandlas mycket ödmjukt. En utomstående kan känna tveksamhet eller till och med avsky inför främmande företeelser, men måste förstå att han är ur stånd att bedöma situationens mening och relevans för det folk det berör. Ett led i likriktningsprocessen är att förtrycka det som avviker från den egna normen, gärna i demokratins eller humanitetens namn. Vi måste därför ta strid mot det liberala samhällets strävan att stöpa alla människor i samma form, och kämpa för rätten till och bevarandet av särart och mångfald. Först då kan den sanna individualiteten ges utrymme att förverkligas.

2. Västerlandet och kulturen

Västerlandet hotar den kulturella mångfalden . Från ett västerländskt perspektiv betraktas utvecklingen som kumulativ, historien anses gå från något lägre till något högre. Föraktfullt ses således icke västerländska kulturer som stående lägre på utvecklingsskalan. Det bedöms därför vara rätt att fjärma exempelvis en jägar- och samlarstam på Nya Guinea från sitt traditionella leverne, trots att detta raserar den naturliga gemenskapen. De historiskt framväxta strukturer som präglar synen på till exempel ägande, ansvar och öde motverkas, allt i syfte att efterlikna "det fria, demokratiska och jämlika västerlandet". Detta är ingen ny företeelse och verkligen ingen önskvärd sådan: Detta är imperialism!

Kapitalismen används av västerlandet som det främsta vapnet vid upprättandet av en uniform världsordning. De multinationella företag, vars främsta målsättning är att generera vinst, tjänar på en enhetlig kundmassa. Då produktutbud och marknadsföring är de företeelser som på ett direkt sätt når "konsumenterna", kan man vinna mycket i form av stordriftsfördelar och enhetlig centralplanering om många är mottagliga för samma varor och lansering. Detta gör att kapitalismen i sin materiella struktur har inbyggt en homogenisering av såväl folk som kulturer. Multinationella företag kommer således att verka för en eleminering av kulturella olikheter, då dessa är ett hinder i kampen för att nå maximal avkastning. Vidare accelererar denna utveckling med det anonyma fondägandet, vilket gör att ägarna inte känner ansvar för företagets handlingar. Målet blir endast att vinstmässigt erhålla goda resultat, och det bortses från vilka företag som återfinns i fonden.

Det som förr begränsade kapitalismens kulturfientliga struktur var den geografiska bindningen. Ansvaret var då knutet till en eller flera specifika personer som levde i direkt kontakt med människorna i den omgivning deras beslut hade en inverkan. Samma utveckling har skett på miljöområdet, då det fria kapitalet underminerar den mänskliga existensen på grund av dess negativa följder på ursprungliga biotoper. Dessa anpassas för att kunna tömmas på innehåll i form av olika råvaror. Globaliseringen påskyndar processen, den ansvarige känner inte sitt moraliska ansvar, eftersom han aldrig möter de människor som påverkas av besluten som tas. Den nya internationella överklassen lever i överflöd utan kontakt med den geografiskt och nationellt bundna underklassen.

Kapitalismens drivkraft är att, i bästa fall, tjäna pengar på att producera varor eller tjänster. När ett företag gör en analys över efterfrågan på den tänkta produkten betyder det inte att de försöker utröna vilka som behöver produkten i fråga; istället försöker de svara på frågan om vilka som kommer betala för varan. Detta leder till att produktionen anpassas efter de rikas nycker snarare än människors verkliga behov. I en sådan mentalitet byggs illusionen upp att man kan köpa sig sin individualitet och konsumtionssamhället breder ut sig. Massan har "friheten" att välja mellan olika massproducerade varor

Demokrati används som slagord i kampen mot stater som vägrar böja sig för västerlandets påtryckningar. Samhällets organisation måste kunna se annorlunda ut; det är en imperialistisk tendens att vilja påtvinga våra normer och strukturer på främmande folk. I Sverige är ett direkt problem den fiktiva friheten att kunna rösta på olika partier trots att de i själva verket är olika grenar av det liberala trädet. Det måste ges utrymme åt den underliggande mentaliteten och viljan för det berörda folket, det är först då sann gemenskap och solidaritet kan uppstå.

Jämlikhetsaspekten är ett annat område där man brukar kritisera andra kulturer. Den röda tråden är att det liberala västerlandet är upplyst, alla som inte lever enligt MTV´s "evangelium" är trångsynta och underutvecklade. Ett samhälle har växt fram under lång tid och att lösgöra det från dess grund riskerar att krossa detsamma. När detta händer mister människan den plats i tillvaron som ger henne andlig mening, samt förlorar sin direkta funktion för det allmännas bästa. Verkligheten är den raka motsatta än vad etablissemanget gör gällande. De samhällen som fortfarande lever i gemenskap och som inte korrumperats med liberal teori och kapitalistisk praktik, är dem som fortfarande kan anses leva i kontakt med sitt folks väsen. Honnörsordet är "den fria världen"; utan reflektion rusar man vidare i tron att man uppnår frihet när man lösgör sig från sitt naturliga element. Logiken är lika häpnadsväckande som om man ansåg att en fisk mådde bättre på land därför att den då kan lösgöra sig från sin naturliga tillvaro. Frihet måste innebära en möjlighet att finna mening i tillvaron och få fördelen att känna gemenskap och ges förståelse för att det egna väsendet går utanför en själv.

3. Sverige och det mångkulturella samhället

Idag finns i staten Sverige en mängd folk representerade, vilkas särart måste ges utrymme under det demokratiska paraplyt. Då så inte sker upplöses de naturliga gemenskaperna i rotlösa och kringflackande individer.

Sverige är en stat. Före andra världskriget var detta en tämligen okomplicerad situation, då praktiskt taget alla tillhörde samma folk. Stat och folk var bara två sidor av samma mynt. Detta var sant med undantag av den samiska och den finska minoriteten, som utstått ett stort kulturellt förtryck. Idag är läget radikalt annorlunda då det på staten Sveriges territorium finns en stor mängd olika folk från hela världen. Dessa grupper har kommit hit av en rad olika anledningar, men för majoriteten gäller att staten Sveriges demokratiskt valda regering välkomnat dem. De människor som i Sverige sökt skydd mot imperialistiska stater, vilka vägrar erkänna deras särart, inser idag att de får utstå samma slags förtryck i det liberala västerlandet. Den enda skillnaden är att man i Sverige påstår sig vara tolerant.

I framtiden kommer två principer att kollidera; rätten för alla folk att bestämma över sig själva, och den politiska viljan att skapa en världsstat. Så långt det är möjligt bör frivillig återflyttning med bland annat ekonomiska incitament uppmuntras. Dock har massinvandringen troligen passerat den kritiska gräns då detta alternativ inte längre är möjligt, och det måste därför ges utrymme inom staten Sverige för kulturell mångfald. Med utgångspunkten i att ett folks gestaltning enbart kan förstås inbördes, tvingas man vidta långtgående åtgärder. Möjligheten att praktisera till exempel omskärelse, halal- och koscherslakt måste vara absoluta rättigheter för de folk som traditionellt levt med dessa kulturyttringar. De folk som har inbjudits att leva i Sverige måste respekteras, och tillåtas att leva i enlighet med sin natur.

Den nationella kampen handlar således inte om att vara emot en moské på Söder i Stockholm eller lokal tillämpning av sharia i Rinkeby. Tvärtom handlar det om att våga ta strid mot den tilltagande västerländska imperialismen, vilken riskerar att sammanblanda alla kulturer och på så sätt tömma dem på innehåll. Vi stödjer alla människor som uttrycker en vilja till traditionellt leverne i sin specifika gemenskap, även då detta innebär ett avkall på det geografiska ursprung som varit en del i skapandet av dessa gemenskaper. Det som händer idag är att de naturliga gemenskaperna familjen och folket splittras upp i rotlösa och kringflackande individer, och människor förlorar därmed känslan av tillhörighet och mening. Dem som vill bevara och leva i sin kultur har likartade politiska intressen, oavsett vilket folk de tillhör, och står i motsats till det liberala etablissemanget.

Traditionalister i alla länder, förenen eder!