Eugenik
Metapedia
Eugeniken (rashygienen, rasförädlingen) står i nära samband med rasbiologin, men har praktiskt medicinska och samhälleliga mål för sin verksamhet. Eugeniken har till uppgift att samla sådana rön, som pekar på en utveckling i gynnsam riktning för kommande släktled. Den söker klargöra orsakerna till ärftlig urartning och vill söka ordna de sociala förhållandena så, att efterkommande släkten står så väl rustade som möjligt i konkurrenskampen. Som en grundsanning inom rashygienen måste man därför betrakta idén, att de "välborna", d. v. s. de i fysiskt, intellektuellt och moraliskt hänseende bäst utrustade individerna, bör i största möjliga mån fortplanta släktet och att dessutom alla ogynnsamma moment i fråga om uppfostran, miljö- och samhällsförhållanden inskränkas till det minsta möjliga. Ärftlighetsforskningens raska uppblomstring under det sena 1800- och tidiga 1900-talen jämte ett växande intresse för sociala frågor hos breda lager af kulturländernas befolkning banade väg för eugenikens framväxt. England kan betraktas som det land, där dylika forskningar och strävanden först gjorde sig gällande. Impulsen därtill kom i synnerhet från två vetenskapsmän, Charles Darwin och Francis Galton. Redan 1873 uttalade Galton den åsikten, att det är möjligt att förbättra människoraser, utan att man behöver komma i strid med nyare tiders moraliska uppfattningar. Han utvecklade ett helt program för, hur dessa strävanden borde bedrivas.
1883 nyttjade Galton ordet eugenik ("läran om välborenhet" i biologisk mening), vilket snabbt vann burskap inom så gott som hela den engelsktalande världen och även annorstädes. Galton var ända till sin död outtröttligt verksam på detta område och offrade större delen av sin förmögenhet härför. Av honom upprättades i London ett eugeniskt institut, det s. k. Galtonlaboratoriet Vidare testamenterade han medel till en professur, den första i sitt slag, likaledes i London. Galton, som blivit kallad eugenikens fader, var så besjälad av dessa idéer, att han förutspådde, att den tid skulle komma, då de skulle intränga i folkmedvetandet och behärska massorna nästan som en religion.
I Nordamerika vsnn rashygienen likaledes en mycket hastig utbredning och gjorde sig snart gällande i flera staters lagstiftning. Ett vetenskapligt forskningsinstitut grundades i början av förra seklet i New York, föreståndet av Charles Davenport. I Tyskland verkade vid samma tid män som doktor Alfred Ploetz, doktor A. Schallmayer och professor Max von Gruber, alla verksamma i München. Ploetz myntade namnet rashygien (ty. rassenhygiene), och startade 1904 tillsammans med några andra forskare Archiv für Rassen- und Gesellschaftsbiologie, einschliesslich Rassen- u. Gesellschaftshygiene, en vetenskaplig tidskrift för rasbiologi och rashygien. På Ploetz' initiativ bildades också ett tyskt och ett internationellt rashygieniskt sällskap. I Sverige bildades 1910 i Stockholm ett svenskt sällskap för rashygien, vilket uppställde följande programpunkter som ledmotiv för sin verksamhet:
1) att insamla och bearbeta material av betydelse för studiet av de mänskliga ärftlighets- och variationsförhållandena samt av sådana samhällsförhållanden, som utöva inflytande på den växande individen;
2) att bland sällskapets medlemmar och bland allmänheten sprida kunskap om rashygienens metoder och resultat, till ledning för såväl offentliga åtgärder som för de enskilde individernas handlande;
3) att stödja vetenskapligt grundade strävanden för uppväxande och kommande generationers kroppsliga och andliga hälsa.
