Arthur Schopenhauer

Arthur Schopenhauer född år 1788 och avliden år 1860.

Danzig

År 1788 var födelseåret för av historiens idag mest namnkunniga filosofer, Arthur Shopenhauer. Födelsestaden var Danzig i Tyskland. Artur Schopenhauers moder hette Johanna Henriette Troisiener S. (1766-1838) hans fader Heinrich Floris S. (1747-1805). Föräldrarna var s.k liberaler , vilket innebar att de hade anammat upplysningstidens idéer. På deras tid kunde ännu inte kommunismens kommunismens fasor tydligt spåras i mycket av detta tänkande, varför man bl.a hälsade den franska revolutionen med öppna armar. Utvecklingen komplicerades dock och 1793, strax innan det att preussarna ockuperade Danzig, flydde familjen Shopenhauer till Hamburg, vid denna tid en kraftfullt växande handelsstad, ett senare faktum vilket uppskattades av den av handel hågade fadern.

Hamburg och Le Havre

Den i Hamburg exakta slutdestiniationen blev efter en kortare flyttning inom staden en gata i anslutning till det centrala Hamburgs kanalsystem, Neuer Wandrahm 92. Johanna Schopenhauer födde år 1797 ett andra barn, och Arthur fick därmed en yngre syster, Luise Adelaide Lavinia S. (1797-1849). Senare under samma år skickades Arthur iväg för att bo en tid i Le Havre, hos en fransk familj för att lära sig ett andra språk. Fadern i familjen hette Grégorie de Blésimaire och i detta sällskap upplevde Arthur en lycklig tid och rönte också en jämnårig vän i familjens son Anthime. Vid elva års ålder var vistelsen i le Havre över, och Arthur åkte tillbaka till Hamburg för att där inleda sina studier, vars inrikning anstaltats av fadern. Fadern ansåg att sonens framtida vägval skulle vara identiskt med handelsmannens och placerade därför denne i Runges privatägda skola med studieinriktning på handel.

Studier och en resa

Heinrich Floris hyste sålunda en förhoppning om att sonen skulle bli handelsman för att vid tillfälle kunna överta hans handelshus. Arthur hade motvilligt underkastat sig sin faders propåer, men luftade likväl egna önskningar om att få studera språk och vidareutbilda sig åt med andra mål för ögonen. Då Johanna och Heinrich Floris Schopenhauer beredde sig på en längre resa genom Europa ställdes Arthur inför valet att antingen stanna ensam hemma och studera på gymnasiet, eller följa med för att så fort de återvänt inleda lärlingskap hos en skicklig affärsman i Hamburg, herr Martin Johann Jenisch. Denna resa blev en viktig markör i Arthur Schopenhauers liv för det att han åt sig själv infordrade en föresats att ha iakttagelsen som ett första mål. Han erfar under sin resa den européiska kulturen på den resandes intresserade sätt, och vidareutvecklade därtill sin förmåga att formulera det iakttagna för sig själv och i skriftliga reseskildringar. Ett par erfarenheter han gjorde var av grövre slag, då förnämligast i det att han bevittnade hur tre män hängdes offentligt, samt kunde beskåda galärslavarnas elände på en vid kajen fast stående galär, vilken fungerade som fängelse. Dessa erfarenheter befäste hans redan pacifistiska, och tillika pessimistiska hållning, än mer.

Hemkomst och faderns död

Resans fick en tidsutdräkt på ett år och fyra månader. Sedan han kommit hem infriade Arthur Schopenhauer sitt löfte till fadern genom att inträda som lärling på herr Jenisch firma. De lärdomar av ekonimiskt slag vilka han härvid kom i besittning av skulle förvisso tjäna honom väl senare i livet. Såsmåningom drabbades fadern av affärsmässiga motgångar och därpå av följande fördystring. Han insjuknade även i gulsot och blev sittande på sin kammare och i behov av hjälp. Heinrich Floris hustru Johanna kunde ha förväntats lända sin make till undsättning, men på kvinnors vis valde hon att hellre roa sig. En gammal betjänt fick träda i hennes ställe. På förmiddagen, den 20 april 1805 omkom fadern Heinrich Floris Schopenhauer få han föll från en av sina byggnader ned i kanalen. Historiker har tolkat denna händelse som självmord.

Livet fortsätter

Familjens arv efter Heinrich Floris borgade för deras välstånd. Johanna och Luise Adelaide flyttade nu till Weimar, efter det att firman lagts ned och huset i Hamburg sålts. Arthur kände sig alltfort bunden av sitt tidigare löfte till fadern och fortsatte under ett par år handelsstudierna i Hamburg under det att han erhöll kost och logi från en tjänsteman, herr Willinck. Sin lediga tid ägnade han åt att studera filosofi samt gå på föreläsningar och musikaliska tillställningar. Hans vän sedan tidigare, Anthime, flyttade till Hamburg för studier med inriktning på handel. Under en kort tid av Arthur Schopenhauers liv sökte han och Anthime gemensamt kvinnligt sällskap på äldre tonåringars vis, och då de "anständiga" damerna gjorde sig oåtkomliga är det tänkbart att de tvenne vännerna valde att befläcka sig i umgänge med horor. Dock kände sig Arthur Schopenhauer alltjämt låst, och det var först genom ett brev från modern, där hon löste Arthur från dennes löfte till fadern, som han blev fri. Vid nitton års ålder lämnade han Hamburg för att bedriva universitetsstudier i Wiemar, trots att modern önskade att han hade styrt kosan mot någon annan plats. Arthur Schopenhauer inledde sina studier i gymnasiet i Gotha år 1807 och kunde 1809 fortsätta studierna på universitetet i Göttingen. Han hade efter ankomsten till Weimar såsmåningom flyttat hem till modern, och hennes farhågor om dagligt familjegnabb besannades. Arthur Schopenhauer gjorde i Göttingen ytterligare lärospån; han läste metafysik, psykologi och filosofisk skepticism hos Gottlob Ernst Schulze (1761-1833). Nästa instans var universitetet i Berlin där bland andra föreläsare som Friedrich Schleiermacher (1768-1834) och Johann Gottlieb Fichte (1762-1814), var aktuella. Såsmåningom flyttade han till Rudolstadth nära Jena, varest han fick inkvartering på en gästgivaregård med namnet Zum Ritter. I samband härmed skrev Arthur Schopenhauer sin doktorsavhandling, vilken han kallade, "Über die vierfache Wurzel des Satzes vom zureichenden Grunde" (vilken senare omskrevs 1847). Han var då 25 år gammal.

Goethe

Det var dock genom modern Johanna Schopenhauer som Arthur kom i kontakt med den i Tyskland vid den tiden så celebre poeten Johann Wolfgang von Goethe. Johanna Schopenhauer bjöd ofta in folk till diverse soaréer varvid Goethe kom att bli en återkommande besökare. Arthur höll sig till en början i skymundan, men sände privat Goethe sin doktorsavhandling för betraktande, på vad sätt han rönte dennes uppmärksamhet. Goethe replikerade sedemera genom att ombe Arthur Schopenhauer att studera Goethes egen färglära. På denna punkt replikerade Arthur med en nyanserad kritik som kom att utvecklas i ett antal brev som sedemera utväxlades dem emellan. Men emedan Goethe trots upprepade påpekanden från Schopenhauers sida aldrig nöjaktigt kommenterade dennes verk, utan bara intresserade sig för de egna teorierna, kom relationen att över tid att avklinga. Likväl var Goethe en av de gestalter som i hög grad kastade sina influenser över Artur Schopenhauers liv och tänkande, ehuru delvis som referens för en "naiv, filosofisk ståndpunkt". Arthur Schopenhauer vann genom Goethe inspiration att skriva en avhandling, "Über das Sehen und die Farben", vilken utkom anno 1816.

Upanishaderna

Under 1800-talet kom de spekulativt filosofisk-religiösa skrifterna Upanishaderna ut i latinsk översättning och Schopenhauer påbörjade 1814 privata studier av dessa skrifter. Ett centralt tema för Upanishaderna är själavandringen och världssjälen (brahman), jämte den härmed såsom natur, vid det yttersta, sammanfallande, individuella själen (atman). Vissa av skrifterna har tillkommit med än 600 år innan Kristus födelse, och de har kontinuerligt byggts på under åren. Arthur Schopenhauer intresserade sig i synnerhet för den aspekt av dessa skrifter som praktiskt finner angränsning till buddhismen. Upanishaderna lägger betoning på en deskriptiv tolkning av världen som blind natur, vilken i sig inte representerar ett värde. Istället bör individen sträva efter att genomskåda livets illusion och efter befrielse från det inre tvång som ligger förknippat med "blint" liv. Man bör i förlängningen eftersträva nirvana.

Die Welt als Wille und Vorstellung

1814 var det år då Schopenhauer flyttade till Dresden, Grosse Meissnersche Gasse 35, för egenvalda privatstudier och filosofiska skriverier. Här skrev han sitt viktigaste verk, "Världen som vilja och föreställning", det verk som sedemera alltid har förknippats med hans person. Enligt denna skrift är världen i dess egenskap av objekt för det appercipierande subjektet blott och bart ett fenomen, en föreställning, vars specifika uttryck egentligen är oväsentliga i all vidare bemärkelse. Det väsentliga är den natur som kan skönjas såsom sammanhållande lag bortom fenomenen, nämligen viljan. De former i vilka viljan manifesterar sig förhåller sig som naturlagarnas uttryck i de specifika krafterna. Alla specifika uttryck kan härledas tillbaka på motiv och kausalitet, däremot är naturlagarna för sig eller viljan som sådan helt utan grund. I "Världen som vilja och föreställning" närmar sig Schopenhauer världen med avseende på fyra olika aspekter. Första och andra aspekten anbeträffar just världen som föreställning och världen som vilja. Den tredje delen av boken målar upp den individuella frigörelsens villkor, konsten och estetiken, medan den fjärde delen går in på ämnena död och utplåning, etik och kontemplation.

Föreläsningar och semestrar

Strax efter det att Artur Schopenhauer hade avslutat sitt stora verk åkte han på en nästan årslång resa till Italien. Denna resa spenderades merendels på kulturellt upptäckande, och därtill sannolikt på en eller annan kärleksaffär. 1820 antogs Artur Schopenhauer som privatdocent på Berlins Universitet, varest han föreläste under 10 år. Den av Schopenhauer föraktade, men publikt mycket populäre Hegel (1770-1831) föreläste under åren (1819-1831), och alldenstund Schopenhauer demonstrativt förlade sina föreläsningar till samma tider som dennes blev hans egna föreläsningar föga besökta. Vid många av Schopenhauers föreläsningar kom inga studenter alls, utan bara ett fåtal nyfikna åhörare av blandad bakgrund, medan Hegels föreläsningar drog ett par hundra åskådare. Schopenhauer skrev senare en essä där han luftade sin avsky för Friedrich Hegel. En annan publikation med angrepp på det filosofiska etablissemanget var, "Uber den Willen in der Natur" vilken publicerades 1836. Allmänhetens bristande uppskattning av hans egna teorier och arbete gjorde honom deprimerad och han återvände under ett par sommarsemestrar till Italien. Den sista resan varade sammanlagt tre år, varefter han återvände till Berlin först 1825, efter att dock, förutom i Venedig och Florens, ha vistats en tid i München, på kuranstalten Bad Gastain och i Dresden.

Arthur Schopenhauer populariseras

Början till Schopenhauers breda renommé idag kan utläsas redan i vissa förvecklingar mot slutet av hans levnad. Som svar på tvenne utlysta, filosofiska tävlingar, insände Schopenhauer ett tvåfaldigt bidrag, ett för vardera tävlingen. Den första tävlingen hade utlysts av Kungliga, norska vetenskapsakademien i Tronheim, den andra av kungliga, danska vetenskapsakademien i Köpenhamn. Det första bidraget belönades med ett förstapris, det andra emellertid inte, änskönt inga andra bidrag insändes. Essäerna sammanställdes till en skrift, "Die beiden Grundprobleme der Ethik" vilken publicerades 1841. Som vanligt blandade Schopenhauer sina redogörelser med utfall mot Hegel och etablerad filosofi. Vid ett annat tillfälle inleddes på Königsbergs Universitet en utgivning av Immanuel Kants samlade verk. Schopenhauer skrev ett brev till de ansvariga med kommentarer och råd, varav ett bl.a. beträffande Kants huvudverk, "Kritik der reinen Vernuft", vilket gick ut på att den första upplagan var överlägsen den andra och därför borde givas företräde. Schopenhauers brev beaktades därvidlag och hans brev citerades i förordet till den aktuella boken. Vid 60 års ålder skrev till slut Schopenhauer en skrift vilken blev mer läst under hans livstid än hans tidigare verk. Skriften gick under titeln, "Parerga und Paralipomena" vilket antydde att det rörde sig om en komplettering av tidigare böcker (Tillägg och Appendix). Skriften utkom 1851.

Schopenhauer avlider

Efter att redan 1857 ha diagnosticerats med hjärtproblem drabbades Arthur Schopenhauer i april 1860 av sporadiskt tryck över bröstet och ojämn hjärtrytm. Trycket över bröstet visade sig bero på ett inflammatioöst tillstånd i lungorna. Problemen återkom efter viss tillbakagång under hösten i ett par attacker med någon veckas intervall. Efter att vid synbart god hälsa ha konverserat med dr. Gwinner 18 september återfanns han den 21 september död i sin stol.

Summering av viktiga skrifter

• Über die vierfache Wurzel des Satzes vom zureichenden Grunde (1813)
• Über das Sehen und die Farben (1816)
• Die Welt als Wille und Vorstellung (1819)
• Über den Willen in der Natur (1836)
• Die beiden Grundprobleme der Ethik (1841)
• Parerga und Paralipomena (1851)

Arthur Schopenhauer på engelska Metapedia: [1]