Imperium:Manual

(Det här är en början till en manual till online-spelet Imperium, som ligger här för utveckling och påbyggnad, och hör egentligen inte till Metapedia)

Kortfattade instruktioner utifrån egna erfarenheter Av Lintott af Linkophia

0. Välja ras

Viktigt är att det blir en jämn fördelning av spelare mellan de olika raserna, vilken ras man är kan man ju för omväxlings skulle byta mellan omgångarna. Än så länge kan man tyvärr inte se vilka raser som spelas innan man skapar konto. Givetvis vill alla vara Nordgermaniker eller Gothiker, men det går ju inte.

Grundinformation: Vinner gör den ras som har minst 50% inflytande, inflytandet beräknas på antal invånare och vilken nativitet som rasen har. Under diplomati kan du se den aktuella ställningen, där kan du även alliera dig med spelare av samma ras, nominera dig själv eller någon annan ras som vinnare samt skicka utrikesbistånd. Vissa byggnader går bara att bygga när invånarna i en stad nått en viss nivå. Du kan köpa resurser i spelet, priser beräknas på tillgång och efterfrågan. Varje underlag på spelplanen tar olika lång tid att avverka med armén (olika trupper tar olika lång tid, en ensam general går väldigt snabbt). Man kan inte korsa bäckar och sjöar. Spelet uppdateras varje halvtimme, då ökar befolkningen i städerna, man får nya resurser (se huvudsida-inkomster), fler rekryter dessutom så gör Jaevilierna och Revoltörerna sina drag. Om du har arméer på marschorder så förflyttas de vid varje uppdatering, förutsatt att den är marschklar. En byggnad tar 10 uppdateringar att bygga, alltså 5 timmar. En viktig sak är att man i normala fall ser fientliga trupper först då de är precis bredvid din stad eller trupp, detta gäller dock ej om den fientliga truppen står i en skog eller ett träsk. Man vet alltså aldrig vad som gömmer sig i skogen. Inte förrän man kliver in, eller skickar en spion för att undersöka. I träsken kan endast lätta trupper marschera, som det är nu finns det dock en bugg som gör att man kan skicka in en general och sedan ”begära förstärkning” till den och därmed få en armé även innehållandes tyngre trupper.

1. Spelets början

Det är viktigt att snabbt börja utvinna naturresurser för att få byggmaterial, alla städer har olika mycket av varje naturresurs och logiskt nog finns det oftast mer trä i skogarna och mer guld, järn och sten på bergen. Det kan vara värt att låta armén göra en markundersökning (visa geologi) innan staden byggs (om den nu byggs i syfte att få resurser). Värden över 100 är bra, över 150 är riktigt bra. Du kan inte börja bygga byggnader för utvinning av naturresurser förrän ”staden” fått minst 500 invånare.

På de första dragen bör alltså generaler med bosättare skickas ut för att bygga nya städer, i början av spelet är det ingen större risk för stridigheter och därför räcker det gott med t.ex. 100 krigare och 100 bosättare i varje ”koloniseringstrupp”. Direkt efter man har upprättat postering så löser man upp bosättarna (i order-rutan) så att staden kan börja växa. För att hindra att staden revolterar (lojalitet kontra rebeller) bör den första byggnaden man bygger vara ett ombudskontor. Lojaliteten påverkar dessutom hur mycket du får ut av dina gruvor. Du bör placera de första städerna nära huvudstaden, dels som skydd och dels för att du i de städerna kan bygga rekryteringsförläggningar där rekryter snabbt skickas till huvudstaden. Stadsväkterier och väktarposteringar minskar chansen för fientliga spionerier och sabotage att lyckas.

2. När man kommit igång

När man har byggt några städer nära sin bosättning och börjat få in lite inkomster är det dags att börja tänka på taktik/strategi (detta kan vara viktigt tidigare beroende på hur ”uppställningen” ser ut). Du bör försöka skapa ett så lättförsvarbart rike som möjligt, dvs. hålla ihop städerna och om möjligt strypa ”infarterna” till ditt rike, speciellt om de olika spelarna hamnar på olika sidor av bäckar, bygg då en stad eller postering (med trupper) vid bron som är på vägen för att försvåra tillgängligheten till ditt rike. Om du inte har ett lättförsvarbart rike så bör du hur som helst placera dina trupper så att de på bästa sätt skyddar ditt rike, med tanke på att det tar ett tag för arméer att förflytta sig så bör det finnas sådana på olika håll i ditt rike.

Ganska snart blir det uppenbart vilka som kommer att bli det största hotet, t.ex om flera är samma ras så ökar ju de i inflytande dubbelt så snabbt som övriga raser, då måste taktiken/strategin anpassas efter det. Det är dock omöjligt att förutse att scenarier och misströsta inte, det tar ett par omgångar innan man känner sig säker på vad man gör.

Du bör ganska snart bygga några spioncentraler och vetenskapsgillen. Med spioner kan du sabotera hos dina fiender eller snoka hur många trupper som finns på en viss plats. Tänk dock alltid på att aktioner medför reaktioner, om du saboterar för någon och den får reda på vem det är så kan du räkna med hämndaktioner. Om fienden får reda på vem spionen tillhör eller ej slumpas delvis fram, stadsväkterier och väktarposteringar påverkar också. Observera att inte alla spionaktioner lyckas. Vetenskapsgillena är forskningscentraler i ditt rike, när du kommer upp i vetenskapsnivå 1 så blir ett antal nya byggnader och trupper tillgängliga (dessutom blir dina nuvarande gillen obrukbara och måste bygga vetenskapsgille II). Du kan försöka sno åt dig någon annans forskningsresultat, det kräver att du vetenskapsspionerar i en stad med minst ett vetenskapsgille, stadsväkterier kan dock förhindra detta.

Du kan ”begära förstärkning” i order-menyn för att få nya trupper till dina arméer som inte är i huvudstaden (där väljer man ”rekrytera”), du väljer som vanligt vilka trupper du vill ha. Alla trupper är bra på olika saker (försvar, attack, moral osv.), ett riktmärke är vad de kostar, ju dyrare desto bättre. Tiden som står inom parentes är ungefär hur lång tid det tar för en förstärkningarna att komma fram om inte förutsättningarna ändras (dvs. om arméns avstånd varken ökar eller minskar i förhållande till huvudstaden).

3. Fientligheter uppstår

När strider börjar närma sig så blir varje drag viktigare och viktigare. Ett steg i fel riktning kanske öppnar upp en väg till ditt rike. Du kanske också råkar provocera fram en attack genom att du ställer dig bredvid en fientlig stad (det räknar givetvis alltid som en fientlig handling). Det gäller att försöka använda sådana saker till sin egen fördel, du kanske kan lura din fiende att du ska attackera på en viss plats genom att skicka fram en liten armé, medan den riktiga anfallsstyrkan i själva verket gömmer sig i ett skogsparti vid en annan del av fiendens rike. Samma sak kan åstadkommas med spionage, om du gör ett militärt spionage mot en stad på en plats så misstänker givetvis fienden att den platsen snart kommer attackeras. Det är alltid bra när två fiender stångas och slår ihjäl varandra medan du stilla tittar på, för att, när de försvagats, genomföra din attack mot ditt mål. T.ex. vad händer om två fientliga trupper/städer är placerade bredvid varandra och du skickar en spion för att snoka eller sabotera på ena eller båda sidor, kanske attackerar då den ena fienden din andra fiende. För att något sådant ska lyckas måste dock ett par saker klaffa, dels får din spion inte avslöjas komma från dig, dels måste den fiende du ”låtsas” vara, vara inloggad (annars är det tydligt att han inte kan ha skickat den), dessutom, givetvis så måste en av dem attackera efter det.

Det gäller också att hitta en bra balans mellan anfall och försvar. Om du krigar med en fiende på en front så kan en annan fiende passa på att attackera dig på något annat ställe.

Tänk alltid på att arméerna är starkare i försvar, är de dessutom förskansade så är de ännu starkare. Du kanske kan försöka få fienden att anfalla dig på dina villkor?

Denna kortfattade instruktion till spelet Imperium gör inte anspråk på att vara en komplett guide eller den bäst förklarande instruktionen, men i brist på annat så skrevs den för att nya spelare snabbare ska komma in i spelet och inte tröttna. Den gör heller definitivt inte anspråk på att vara pedagogisk 

Linköping den 3 december 2004