Italienische-Freiwilligen-Legion

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Italienische-Freiwilligen-Legion (Legione SS Italiana, 1. Italienische SS Freiwilligen Brigade, Sturmbrigade Italienische Freiwilligen Legion, 1. Italienische Freiwilligen-Sturm-Brigade Milizia Armata, Prima Brigata d'Assalto della Legione SS Italiana) var en legion bestående av italienska frivilliga som stred på tysk sida under andra världskriget. Legionens huvudsakliga sysselsättning var att bekämpa kommunistiska partisaner i norra Italien, men två bataljoner stred också vid Anzio.

Grundande

Efter Italiens kapitulation den 8 september 1943 började en italiensk legion bildas av soldater från den av tyskarna avväpnade italienska armén. Många var fortfarande fascister och dessutom veteraner från östfronten. 15 000 man skickades i september till Münsingen för grundläggande utbildning. I september/oktober utarbetade Adolf Hitler och Benito Mussolini en plan där de italienska frivilliga skulle utbildas till självständiga milisbataljoner som övervakades av Waffen-SS, men som inte var fullvärdiga medlemmar. I november påbörjades dessutom arbetet med att bygga upp den nya italienska armén och därför förflyttades också ett antal soldater och officerare från legionen.

Partisanstrider

De första strider som förband ur legionen deltog i ägde rum under senhösten 1943 mot den så kallade "Vinadiofästningen" runt Turin som kommunistiska partisaner etablerat. Samtidigt ville befälhavaren Peter Hansen utveckla legionen till ett större förband varför legionen den 1 februari 1944 fick namnet 1. Italienische SS Freiwilligen Brigade. Detta ledde till att ett antal soldater skickades till övningsläger i Tyskland för avancerad stridsutbildning samt specialistutbildning

I mars 1944 förklarades legionen operativ och förflyttades till området runt Turin där de genomförde operationer mot kommunistiska partisaner, men hade även reguljär övningsverksamhet.

Anzio

I april 1944 skickade den italienska legionen två bataljoner för att bekämpa de allierade vid Anzio. Den första bataljonen som anlände var "Vendetta" och följdes av fysiljärsbataljonen "Debica". Bataljonen Vendetta var del av en Kampfgruppe som till större delen bestod av soldater från 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS", och de var dessutom understödda av några Tigerstridsvagnar samt granatkastar- och pansarvärnsbatterier. De italienska frivilliga hamnade snart i hårda strider och gjorde väl ifrån sig vilket uppmärksammades av Reichführer-SS Heinrich Himmler som skrev att dessa två bataljoner för sitt mod och sin hängivenet ska få bära den svarta kragen och gradbeteckningarna från tyska SS med de skyldigheter och rättigheter de medför. Tidigare hade inte några förband ur den italienska legionen varit fullvärdiga medlemmar i Waffen-SS. Men förlusterna hade varit höga. Av de 650 italienska frivilliga som deltog i striderna stupade 340, men moralen var trots det fortsatt hög.

I juli 1944 landsteg de allierade i södra Frankrike och den tyska militärledningen oroade sig för ett allierat anfall mot Italien från det nyetablerade brohuvudet. Därför samlades legionen ihop i närheten av den franska gränsen. Där fortsatte striderna mot partisanerna.

Omorganisering

Vid Heidelager utbildades ytterligare en bataljon italienska frivilliga. Efter att denna bataljon anslutits till legionen omorganiserades den 7 september 1944 legionen till 9. Waffen-Grenadier-Brigade der SS (italienische Nr. 1). Omorganisationen var också en gest från Himmler om att de nu även formellt var ett förband i Waffen-SS.

Befälhavare

SS-Brigadeführer Peter Hansen – (7 september / 2 oktober 19431 maj 1944)

SS-Brigadeführer Peter Hansen – (december 19437 september 1944)

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget