Rommellinjen

Rommellinjen var en 1 400 km lång strandförsvarszon som omfattade kanonbunkrar, kulsprutenästen, infanteristödjepunkter, minfält och strandhinder. I juni 1944 bestod den av 9 300 befästningsverk och var en del av Atlantvallen under andra världskriget.

Strandhinder i Normandie, juni 1944.

När fältmarskalk Erwin Rommel i slutet av 1943 fick uppdraget att inspektera det tyska kustförsvaret från Danmark och hela vägen ner till den spanska gränsen såg han en rad brister som han ansåg skulle bli förödande vid en framtida landstigning. Rommel var övertygad om att fientliga landstigningsförsök måste stoppas på stranden innan de hunnit bita sig fast på land. Andra höga officerare, inklusive Rommels överordnande fältmarskalk Gerd von Rundstedt, var av motsatt uppfattning och menade att fienden skulle besegras inne i landet med kraftiga anfall från rörliga pansarstyrkor.

Rommel drev igenom sina planer och idéer, och påskyndade entusiastiskt utbyggnaden av Atlantvallen enligt sina egna principer. Den civila byggnadsorganisationen Todt stod för större delen av byggandet, men Rommel satte in all tillgänglig personal (läs: soldater) för att bygga strand- och luftlandssättningshinder av olika slag samt för att genomföra de omfattande mineringsarbetena.

Rommel inspekterar strandförsvaret i april 1944.

Bland de strandhinder som användes kan nämnas:

• Tjeckiska igelkottar, som bestod av tre bitar järnvägsräls på cirka 120 cm som hopfogats rätvinkligt vid mittpunkterna.
• Belgiska grindar, ett två meter högt föråldrat pansarhinder.
• Pålar som stacks ner i sanden med en lutning ut mot havet. På toppen placerades ibland en mina.

I ett anförande till ett fallskärmsjägarregemente sa Rommel några veckor innan invasionen:

“

Tro inte att de kommer en dag med vackert väder och att ni blir varnade i god tid. De kommer att ramla ner helt plötsligt från himlen, i regn och hård vind mitt i natten... Vi måste forma marken så att de redan vid själva landningen lider svåra förluster.

”

Källor

• Alarm i Atlantvallen av Bertil Stjernfelt, fjärde upplagan, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2004.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget