Panzerjäger I
Panzerjäger I (4.7 cm PaK(t) (Sf) auf Panzerkampfwagen I ohne Turm)var en tysk pansarvärnskanonvagn under andra världskriget.
Bakgrund
Den tyska lätta stridsvagnen Panzer I var egentligen enbart tänkt att användas till utbildning. Men avsaknad av tillräckligt stort antal av de bättre modellerna gjorde att Panzer I fick användas till fronttjänst.
Tyskarna var väl medvetna att de två kulsprutorna på Panzer I inte var tillräcklig beväpning för en stridsvagn, men de ville ändå använda de befintliga chassina. I början av 1940 påbörjades arbetet med att konvertera Panzer I:or till pansarvärnskanonvagnar.
Konstruktion
Ursprungligen hade man tänkt använda en 3,7 cm Pak 35/36 men man insåg att den kanonen var för klen. Istället valde man en tjeckisk 4,7 cm pansarvärnskanon.
Kanonen monterades på chassit och skyddades av en tunn pansarplåt i fronten och på sidan. Vanligtvis medfördes 74 skott och Panzerjäger I hade en besättning på tre man; förare, skytt och laddare. Den ökade vikten gjorde att chassit överbelastades. Den höga siluetten gjorde också vagnen till ett tacksamt mål för fienden.
Operativ historia
Mellan mars 1940 och februari 1941 tillverkades 202 exemplar och de tjänstgjorde under fälttåget i väst 1940, i Nordafrika och på östfronten. Kanonen visade sig snart för klen och så fort bättre pansarvärnskanonvagnar dök upp fasades Panzerjäger I ut. Istället användes vagnarna bakom fronten för ockupationstjänst och partisanbekämpning, och så sent som i mitten av 1944 fanns fortfarande några exemplar i tjänst. Det förekom fältmodifieringar. Kanonen kunde bytas ut eller helt avlägsnas för att använda chassit till transporter.
Waffen-SS
Panzerjäger I användes i ett blygsamt antal av Waffen-SS. Från maj 1940 till åtminstone slutet av 1941 hade Leibstandarte nio stycken i sitt organisationsschema för den tunga bataljonens pansarvärnskompani.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
