Panzer V Panther
Panzer V Panther (PanzerKampfwagen V) var en tysk stridsvagn från andra världskriget. Efter att ha mött de sovjetiska stridsvagnarna T-34 och Kv-1 på östfronten insåg tyskarna att de behövde en bättre stridsvagn än de befintliga Panzer III och Panzer IV. Panthern började serietillverkas på hösten 1942 och hade en komplicerad design som ofta ledde till problem med hydralik, växellådan samt hjulupphängningen. Men i händerna på en välutbildad besättning var Panthern livsfarlig för samtliga allierade stridsvagnar under kriget. Den var beväpnad med en 75 mm pansarvärnskanon och anses av många som andra världskrigets bästa medeltunga stridsvagn.
Innehåll
Utveckling
När det tyska fälttåget mot Sovjetunionen, operation Barbarossa, inletts sommaren 1941 stötte de tyska trupperna på de sovjetiska stridsvagnarna T-34 och Kv-1. Dessa stridsvagnarna var bättre än de tyska och generalen Heinz Guderian tillsatte en expertgrupp som skulle granska de nya sovjetiska stridsvagnarna. Expertgruppen studerade utslagna och erövrade T-34:or och intervjuade tyska stridsvagnsbesättningar. I deras rapport kom de fram till att det var det framför allt tre egenskaper som gjorde T-34:an bättre än de tyska stridsvagnarna: sluttande pansar, breda band och stora bärhjul samt en kraftig kanon med hög utgångshastighet.
Den tyska industrin satte igång att utveckla en ny stridsvagn med de nya kriterierna. I september 1942 var den första prototypen klar. Massproduktionen påbörjades och den 44 ton tunga stridsvagnen med en maxhastighet på 46 km/h beväpnad med en 75 mm höghastighetskanon blev känd som Panther.
Inledningsvis led Panthern av flera barnsjukdomar men när de väl rättats till blev den en utmärkt stridsvagn och av många bedömare ansedd som den bästa medeltunga stridsvagnen under andra världskriget.
I krigstjänst
Panthern gjorde sin debut på slagfältet under slaget om Kursk och blev en katastrof. De flesta vagnarna var inte ordentligt inkörda och besättningarna hade inte fått tillräckligt med träning. Av dessa anledningar ville Heinz Guderian inte att vagnarna skulle sättas in i strid sommaren 1943, men Adolf Hitler ville annorlunda och drev igenom sin vilja. Många Panther havererade redan på vägen till fronten och blev stående i dikena. Trots alla brister var besättningarna mycket nöjda med den kraftfulla kanonen och dess utmärkta sikte som gjorde att de på betryggande avstånd kunde slå ut fientliga stridsvagnar.
Det misslyckade elddopet gjorde att Panthern möttes av en viss skepsis, men med tiden rättades barnsjukdomarna till och Panthern blev en populär stridsvagn.
IR-utrustade Panther
Mot slutet av kriget utrustades ett antal Pantherstridsvagnar med IR-utrustning för strid i mörker. De första fältproven gjordes sommaren 1944 och då upptäckte man att den IR-strålkastare som satt på Panthrarna var för klen så man monterade en större IR-strålkastare på en Sdkfz 251 som fick namnet Uhu (Ugglan) som skulle samarbeta med stridsvagnarna. Dessutom utrustades vissa Sdkfz 251/1 med IR-utrustning för föraren och den främre kulsprutan. Denna variant kallades Falke och specialtränade pansargrenadjärer så kallade Nachtjäger åkte tillsammans med stridsvagnarna i strid.
Elddopet lär ha skett på västfronten under sensommaren 1944 när 116. Panzer-Division satte in sina IR-utrustade vagnar i strid. Sedan användes de av olika förband under Ardenneroffensiven, i Ungern 1945, och striderna runt Berlin.
Waffen-SS
Den första Waffen-SS divisionen som utrustades med Pantherstridsvagnar var Hohenstaufen som höll på att bildas när den i mars 1943 tog emot 21 vagnar. Men det dröjde inte länge innan de togs ifrån divisionen för att istället skickas till östfronten för att delta i den kommande sommaroffensiven. Efter slaget om Kursk tog Waffen-SS pansardivsioner Leibstandarte, Das Reich, Totenkopf och Wiking emot var sitt kompani med Panther. I slutet av augusti sändes Das Reichs Pantherkompani till östfronten och slog under första dagens strider ut 53 sovjetiska stridsvagnar.
Under hösten 1943 beordrade Hitler att varje pansardivision inom Waffen-SS skulle utrustas med en bataljon med Panther för att ersätta de bataljoner som var utrustade med de föråldrade Panzer III. I teorin skulle då varje bataljon ha 76 Pantherstridsvagnar varav tre befälsstridsvagnar. Dessutom tillkom ytterligare tre befälsstridsvagnar för regementesstaben.
Varianter
Ausf D var den första var modellen som uppvisade flera brister. Dessa rättades till viss del till på nästa modell Ausf A. Nästa modell och även den vanligaste Panthermodellen under kriget var Ausf G.
Därutöver byggdes vissa Panthrar som befälsstridsvagnar med extra radioutrustning. En obeservationsvagn tillverkades också och ett antal skrov användes till bärgningsvagnen Bergepanther.
Dessutom byggdes pansarvärnskanonvagnen Jagdpanther på ett Pantherchassi.
Se även
- Huvudartikel: Tyska stridsvagnar under andra världskriget
- Sonderkraftfahrzeug – lista över de tyska SdKfz-numren.
Källor
- Hart, S & Hart, R. Vapen och taktik i Waffen-SS. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2007
- Axelsson, P & Areschoug, R. Stridsvagnen på slagfältet. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2010
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
