Panzer I

En Panzer I Ausf A på Pansarmuseet i Axvalla. De två kulsprutorna är bortmonterade.

En Befehlswagen I på östfronten sommaren 1941.

Panzer I (Panzerkampfwagen I, SdKfz 101) var en tysk stridsvagn från andra världskriget. Panzer I var det nationalsocialistiska Tysklands första stridsvagn. Vagnen var tänkt att användas till utbildning i väntan på att bättre stridsvagnar kunde byggas. Panzer I var en liten, lätt stridsvagn med två mans besättning och enbart beväpnad med två kulsprutor. Den fick sitt elddop under spanska inbördeskriget och användes sedan i stort antal under fälttåget i Polen 1939 och fälttåget i väst 1940.

Chassit användes som plattform till andra vagnar som till exempel bärgningsvagnar, ammunitionstransporter, pansarvärnskanonvagnen Panzerjäger I och den självgående artilleripjäsen Sturmpanzer I Bison. De två sistnämnda var inte speciellt lyckade då chassit överbelastades. Den mest lyckade konverteringen var stridslednings/befälsvagnen som användes (om än i litet antal) ända till krigsslutet.

Bakgrund

1931 efterfrågade den tyska armén en lätt stridsvagn, för att kunna utbilda personal till de framtida pansardivisionerna. Enligt Versaillesfördraget fick inte Tyskland utveckla och inneha stridsvagnar. Därför kallades den nya stridsvagnen för traktor.

Denna lätta stridsvagn var, tillsammans med Panzer II, enbart tänkt som utbildningsvagn i väntan på att de medeltunga huvudstridsvagnarna (Panzer III och Panzer IV) utvecklats och tillverkats i tillräckligt stort antal.

Konstruktion

Efter tester och modifieringar av prototyperna började Panzer I Ausf A tillverkas i april 1934. Snart visade det sig att motorn inte höll måttet så en starkare motor monterades in i nästa version Ausf B.

Panzer I hade en besättning på två man, en förare och en skytt/vagnschef. Beväpningen bestod av två MG 13 kulsprutor och vagnen bar med sig 2 250 patroner. Bepansringen var klen vilket gjorde stridsvagnen sårbar för fientligt pansarvärn. Men det var en billig, snabb och lättmanövrerad stridsvagn som väl lämpade sig för utbildning.

Tyskarna visste redan från början att Panzer I:orna inte skulle duga som frontstridsvagnar och efter insatsen i det spanska inbördeskriget så började fundera på att använda Panzer I i rollen som spanings- och infanteriunderstödsvagn. De nya versionerna Ausf C och Ausf F hade få likheter med den ursprungliga Panzer I.

Operativ tjänst

Panzer I fick sitt elddop under spanska inbördeskriget. Då de inte var beväpnade med annat än kulsprutor var de oförmögna att bekämpa fientliga pansarfordon och det experimenterades med att montera in en italiensk 2 cm luftvärnskanon i några vagnar.

När andra världskriget inleddes den 1 september 1939 var Panzer I fortfarande en betydande del av den tyska stridsvagnsparken, vilket ledde till att ett stort antal Panzer I:or deltog i fälttåget i Polen samt fälttåget i väst 1940. En del användes också i striderna i Nordafrika och på östfronten. I början av 1942 drogs de sista kvarvarande exemplaren bort från fronten och överfördes till säkerhetsstyrkor, utbildningsförband eller konverterades till ett annat användningsområde. 511 torn från Panzer I:or användes dessutom i befästningslinjer. Den mest kända är Atlantvallen, men även i försvarsanläggningar i Pommern och runt Kostrzyn.

Varianter

• Ausf A – den första versionen av Panzer I. Den tillverkades i 818 exemplar mellan april 1934 och juni 1936. Beväpningen var två MG 13 kulsprutor. Det byggdes även tornlösa exemplar för för förarutbildning och underhåll, dessa fick beteckningen PzKpfw I Ausf A ohne Aufbau.

• Ausf B – började tillverkas i augusti 1935 och hade annan hjulupphängning och motor. Vagnen var även något längre då den hade ytterligare ett drivhjul. Beväpningen var två MG 13 kulsprutor. Produktionen fortsatte till juni 1937 och 675 exemplar tillverkades. Det byggdes även tornlösa exemplar för för förarutbildning och underhåll, dessa fick beteckningen PzKpfw I Ausf B ohne Aufbau.

• Ausf C – var en snabb lätt spaningsstridsvagn som hade få likheter med de föregående varianterna. Den var beväpnad med en 2 cm automatkanon. Från slutet av 1942 till början av 1943 tillverkades 40 exemplar (plus sex prototyper).

• Ausf D – var en förbättrad version av Ausf C och tillverkades i ett litet antal.

• Ausf F – var ett kraftigt bepansrat infanteriunderstödsfordon. Pansartjockleken var som mest 80 mm och beväpningen bestod av två MG 34 kulsprutor. Den ökade vikten gjorde att en kraftigare motor användes. Maxfarten var 25 km/h. 30 exemplar tillverkades mellan april 1942 och januari 1943. Det fanns även en order på ytterligare 100 vagnar, men den ordern annullerades.

Konverteringar

Chassit till Panzer I användes till en rad andra vagnar vilket på så sätt förlängde den operativa användbarheten. Förutom de formella konverteringarna genomfördes även fältmodifikationer. Bland annat förekom det exemplar beväpnade en 1,5 cm MG 151/15 Drilling luftvärnskulspruta.

• Munitionsschlepper I Ausf A/B (SdKfz 111) – ammunitionstransport. I september 1939 konverterades de 51 första Panzer I till ammunitionstransportsfordon. Dessa användes för att förse frontstridsvagnarna med ny ammunition. De Panzer I:or som fortfarande existerade i slutet av 1942 konverterades till ammunitionstransportsfordon.

• Kleine Panzer Befehlswagen I (SdKfz 265) – lätt befälsstridsvagn. De första exemplaren av denna befälsvagn tillverkades 1935 och fram till 1937 gjordes 190 exemplar. Tornet ersattes med en större fast överbyggnad som rymde en kulspruta och två radioanläggningar. Besättningen utökades också till tre man när en signalist tillkom. Befälsvagnen användes huvudsakligen till början av 1942 då de ersattes av andra befälsstridsvagnar, men enstaka exemplar tjänstgjorde ända till krigsslutet.

• Sanitätskraftwagen I (SdKfz 265) – bepansrad ambulans. Efter fälttåget i Polen konverterades ett antal Panzer I till bepansrade ambulanser.

• Pionier-Kampfwagen I – ingenjörsstridsvagn

En Panzerjäger I i Nordafrika, mars 1941.

• Panzerjäger I (SdKfz 101) – pansarvärnskanonvagn beväpnad med en tjeckisk 4,7 cm pansarvärnskanon. 202 exemplar tillverkades mellan mars 1940 och februari 1941. De fasades ut när pansarvärnskanonvagnar med kraftigare kanoner började komma ut till frontförbanden.

En Sturmpanzer I Bison tillhörande 5. Panzer-Division i Grekland under Operation Marita.

• Sturmpanzer I Bison (SdKfz 101) – självgående artilleripjäs beväpnad med en tung infanterikanon, 15 cm sIG 33. 38 exemplar tillverkades mellan januari och februari 1940. Tyngden gjorde att chassit överbelastades och ledde till dålig prestanda. De sista exemplaren i fronttjänst drogs bort i slutet av 1943.

• Leichte Bergepanzer I – lätt bärgningsfordon

• Instandsetzungstrupp I – trupptransportfordon / reperationsfordon

• Fahreschulewagen / Schulfahrzeuge I – utbildningsvagn

• Ladungsleger auf PzKpfw I Ausf A/B (zerstörerpanzer) – utläggningfordon för sprängladdningar. Mellan 1939 och 1940 konverterades 100 Panzer I. De användes av ingenjörstrupper för att komma nära fientliga bunkrar och placera ut en 50 kilo sprängladdning som sedan kunde fjärrutlösas. Dessa användes främst under fälttåget i väst 1940, men även på östfronten.

• Minenraumer I Ausf B – minröjningsfordon. 50 exemplar tillverkades 1938.

• Brückenleger I auf PzKpfw I Ausf A – broläggningsfordon. Två exemplar tillverkades 1939.

• Flakpanzer I Ausf A (SdKfz 101) – Luftvärnsvagn beväpnad med en 2 cm Flak 38 luftvärnskanon. 24 exemplar tillverkades i början av 1941, men chassit och motorn överbelastades vilket ledde till dålig prestanda. Samtliga vagnar tjänstgjorde i 614. Flak-Abteilung tillsammans med åtta Munitionsschlepper I Ausf A/B. De sista exemplaren förlorades i Stalingrad.

• Flammemwerfer auf PzKpfw I Ausf A – eldkastarstridsvagn. Under slaget om Tobruk 1941 konverterades ett litet antal Panzer I till eldkastarvagnar genom att den ena kulsprutan ersattes med en Flammenwerfer 40.

Se även

• Huvudartikel: Tyska stridsvagnar under andra världskriget
• Sonderkraftfahrzeug – lista över de tyska SdKfz-numren.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget