Operation Frühlingserwachen

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Operation Frühlingserwachen (ty: Unternehmen Frühlingserwachen, sv: Operation Våruppvaknande), var den sista större tyska offensiven under andra världskriget. Operationen genomfördes i mars 1945 i Ungern och syftade dels till att säkra de ungerska oljefälten och dels till att återerövra den ungerska huvudstaden Budapest. Operationen blev ett misslyckande för tyskarna.

Egentligen var Frühlingserwachen enbart en del av den tyska offensiven, de andra två delarna hade operationsnamnen Eisbrecher och Waldteufel. Offensiven har också namngivits efter sjön Balaton (ty: Plattensee).

Karta över den tyska planen.

Bakgrund och planering

Den 29 oktober 1944 inledde sovjetiska styrkor en offensiv mot den ungerska huvudstaden Budapest. Efter intensiva strider inringades staden den 26 december och en belägring inleddes. Tyska styrkor gjorde flera försök att undsätta garnisionen i Budapest, men samtliga misslyckades. Den 11 februari 1945 gjorde den inringade tyska styrkan ett utbrytningsförsök, men bara mellan 600-800 man tog sig igenom till de tyska linjerna. Budapest föll två dagar senare.

Den tyska krigmakten led vid denna tid av kronisk bränslebrist. De stora oljefälten vid Ploiesti var redan i sovjetisk hand och de allierade bombade sönder fabrikerna som tillverkade syntetiskt bränsle. Därför var de ungerska oljefälten vid Nagykanizsa ytterst viktiga för Tyskland. För att säkra dessa oljefält, och även återerövra Budapest, utarbetades en ambitiös plan. Tyskarna skulle anfalla på båda sidor om Balatonsjön. 6. SS-Panzer-Armee skulle ha nyckelrollen på ena sidan sjön och avancera till floden Donau och därefter dela upp sig i en nordlig och en sydlig del. Den nordliga delen skulle återerövra Budapest och den sydliga skulle framrycka söderut längs Donau och möta upp de förband ur Armégrupp E som skulle framrycka norrut (operation Waldteufel). Detta skulle skapa en kniptång som ringade in två sovjetiska arméer. Samtidigt skulle 2. Panzer-Armee rycka fram på andra sidan sjön (operation Eisbrecher).

Tyska förband

Waffen-SS

Fyra divisioner ur Waffen-SS samlades inför offensiven i 6. SS-Panzer-Armee. De var fördelade på två kårer, I. SS Panzerkorps som huvudsakligen bestod av 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS "Adolf Hitler" och 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend", samt II. SS-Panzerkorps som huvudsakligen bestod av 2. SS-Panzer-Division "Das Reich" och 9. SS-Panzer-Division "Hohenstaufen".

I 6. Armee fanns IV. SS-Panzerkorps som huvudsakligen bestod av 3. SS-Panzer-Division "Totenkopf" och 5. SS-Panzer-Division "Wiking".

I 2. Panzer-Armee fanns resterna av 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS "Handschar" (Kroatische Nr. 1).

Förlopp

I början av mars 1945 började de tyska förbanden komma på plats till sina utgångslägen. Samtidigt hade vädret börjat övergå från vinter till vår. Den stigande temperaturen förvandlade marken till lervälling och alla fordon sjönk ner djupt i gyttjan. En av officerarna som skulle leda ett av tätförbanden SS-Obersturmbannführer Jochen Peiper lär i ilskan efter en rekognoseringstur ha utbrustit att "det är stridsvagnar jag har, inte ubåtar!". Sådana protester hjälpte dock föga. Den 6 mars inleddes operation Frühlingserwachen. De tyska styrkorna kämpade sig fram genom leran och drev de sovjetiska försvararna bakåt.

Efter en veckas strider stod det allt mer klart att den tyska offensiven var ett misslyckande. Förband ur 6. SS-Panzer-Armee hade visserligen gjort imponerande framryckningar, som ändå inte levde upp till den ambitiösa planen. 2. Panzer-Armee hade haft betydligt större svårigheter att avancera. De deltagande förbanden Armégrupp E stred mot en bulgarisk armé samt Titos jugoslaviska partisaner, som åsamkade dem stora svårigheter.

Sovjetisk motoffensiv

Den 16 mars 1945 inledde sovjetiska styrkor en motoffensiv som snabbt slog tillbaka de tyska styrkorna till de positioner de haft innan operationens början. Den sovjetiska offensiven fortsatte och den 30 mars korsade sovjetiska förband gränsen till Österrike.

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget