Neuengamme

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Neuengammes position markerat med rött på kartan.
Flygfoto över Neuengamme.

Neuengamme, var ett koncentrationsläger etablerat i december 1938 i en sydöstlig stadsdel med samma namn i tyska Hamburg. Lägret var ursprungligen ett satellit-läger till Sachsenhausen. Verksamheten förlades till en gammal tegelfabrik med fångar som till stor del bestod av motståndare till de tyska ockupationsstyrkorna. I lägret, som bestod av cirka 500 000 kvadratmeter mark, organiserades arbete med framställning av byggmaterial via företaget Deutsche Erd- und Steinwerke under ledning av SS. Uppskattningsvis 100 000 människor internerades i Neuengamme och dess tillhörnade läger under andra världskriget. Lägrets togs över av brittiska ockupationsmakten i maj 1945 och internerade tyska krigsfångar fram till 1948. Neuengamme tjänade som reguljärt fängelse till 2003.


Verksamheten vid Neuengamme

Lägret inhystes i en nedlagd tegelfabrik som åter togs i bruk. Under lägrets verksamhetsår utökades produktionen av tegeltillverkning där lägrets fångar byggde produktionsenheter för den expanerande verkamheten som även kom att omfatta tillverkning av krigsmateriel för företaget Carl Walther. Även komponenter till Junghans granater tillverkades i lägret som under en tid bestod av många krigsfångar med en stor andel polacker.

Kommendanter

Till lägrets förste kommendant utsågs SS-Sturmbannführer Walter Eisfeld som valed i april 1940 under ett besök i Dachau. Eisfeld efterträddes av SS-Sturmbannführer Martin Gottfried Weiss som var ansvarig fram till augusti 1942 då SS-Sturmbannführer Max Pauly tillträdde postem fram till maj 1945.

Neuengamme utmålas som utrotningsläger

Enligt bevismaterial Document I063(a)-PS som framhölls under Nürnbergrättegångarna den 2 januari 1946, ett dokument undertecknat av Reinhard Heydrich, var Neuengamme ett Kategori II-läger, till vilket även Buchenwald, Flossenburg, och Auschwitz II (Birkenau) hörde.[1]

I ett anförande den 27 juli 1946 nämner den brittiske chefsåklagaren Hartley Shawcross Neuengamme. Shawcross säger i sitt anförande, med bland annat Rudolf Höss vittnesmål som bevis, att systematiska mord på judar utfördes med gaskammare i koncentrationslägret Auschwitz och att detta borde ha varit känt av människor boendes i närheten, men att omgivningen runt lägren Belzec, Treblinka, Wolzek, Mauthausen, Sachsenhausen, Flossenbürg, Neuengamme, Gusen, Nataweiler, Lublin, Buchenwald, och Dachau också borde ha känt till att samma sak även hände där.[2]

Gaskammaren i Neuengamme

Gaskammarens placering markerat med rött på översiktsbilden.

Under efterspelet till andra världskriget anklagdes ledningen för Tredje riket för att iscensatt massmord med homicidala gaskammare i koncentrationsläger inte bara i Polen utan i läger på risktysk mark, före 1938 års gränser. Under Nürnbergrättegångarna visades filmen Nazi Concentration Camps som bevis på att människor mördats i gaskammare i Dachau.

Även Neuengamme ska ha haft en gaskammare i vilken människor gasades ihjäl.[3][4][5] Minst två gånger ska gaskammaren ha använts: September 1942 då 197 ryska krigsfångar gasades ihjäl samt november 1942 då ytterligare 251 ryska krigsfångar gasades. Gaskammaren i Neuengamme kallades för "bunkern".

Den 19 augusti 1960 avfärdade dock Martin Broszat alla påstånden om att mord utförda med gaskammare ska ha skett i läger på rikstysk mark.

Juridiskt efterspel

Under Curiohaus-processen ställdes 14 personer ur Neuengammes personal inför rätta. 11 av dem dödmdes till döden genom hängning, däribland lägerkommendant Max Pauly. Den 8 oktober 1946 verkställdes domarna.

Kända fångar

Bildgalleri

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen

Referenser

Källor