Milton Buki
Milton Buki, född 1909 i Drobin, Polen. Avliden (data okänt). Deporterades från gettot i Mława/Wojewodschaft till Auschwitz-Birkenau 10 december 1942 där han ingick i sonderkommando. Vittnade i Auschwitz-rättgången i Frankfurt den 14 januari 1965. Buki befann sig i lägret då de ryskarna trupper anlände den 27 januari 1945. Vissa uppgifter förekommer att Milton Buki egentligen hette Michal Majlech.
Vittnesmål 1946
Buki redogjorde 1946 vid två tillfällen om vad han hade blivit vittne till, dels den 4 januari inför U.S. War Crimes Division i Linz, Österrike, dels den 7 januari inför Polisdirektoratet i Wien. Buki vittnar om att fångar anlände till Auschwitz och under överinseende av Obersturmführer Maximilian Grabner sorterades människorna i olika grupper för att de skulle bada. Fångarna tvingades så att klä av sig fort och de som inte var tillräckligt snabba slogs brutalt med klubbor. Buki uppger att värmen från gaskammaren var så hög att den var förlamande. Gasningsprocessen var över på 6-8 minuter varpå en halvtimme dröjde innan rummet skulle tömmas. Somliga kroppar hade trasslat in sig i varandra och fick slitas loss. Innan kropparna brändes ska de enligt Buki ha blivit avklippta på hår. Guldtänder ska även ha avlägsnats och placerats i en speciell låda. Lådan fördes sedan till Grabner.
Obersturmführer Maximilian Grabner beskrivs av Buki som en synnerligen brutal person som regelbundet sparkade på människor. Pedantiskt klädd med glänsande stövlar och händerna korsade bakom ryggen gick Grabner omkring i lägret.
Vittnesmål 1965
I sitt vittnesmål redogör Buki för hur han själv deltog i avrättningar av judar i gaskammare. Speciella byggnader, kallade Bunker, ska ha använts för ändamålet och Buki sattes i arbete redan den 14 december 1942. Två grupper hade skapats som skulle utföra avrättningen. Enligt Buki utfördes dessa avrättningar nästan varje dag, dygnet runt. SS-soldater med hundar anlände med fångar som fick klä av sig. Ibland blev gaskammaren full och de som inte fick plats sköts utanför. Enligt Buki kasatdes den giftiga gasen in genom ett fönster av en specialist. En bil med ett rött kors var alltid närvarande. Efter avrättning brändes kropparna i diken då inga krematorier ännu fanns.
Vittnesmål 1989
Den 15 december 1989 redogjorde Buki på nytt om sina erfarenheter, denna gång i Jerusalem. Redogörelsen har använts av bland andra Jean-Cleaude Pressac. Buki menar att han redan dagen efter deporteringen till Auschwitz fördes till en tegelbyggnad i änden av en skog. Utanför låg kropparna av 40 människor som hade skjutits. Uppgiften var att lasta kropparna på vagnar placerade på en smalspårig järnväg. En SS-soldat öppnade dörren till byggnaden varpå Buki kunde se in som var full av kroppar. Efter 20-30 minuter kommenderades Buki och hans grupp att lasta även dessa kroppar på vagnarna. Enligt Buki låg några ner medan andra stod upp eller lutade sig mot varandra. Kropparna ska även ha haft blåaktiga fläckar. Kropparna ska sedan ha transporterats till en 40 meter och 6 meter bred lång grav ett antal hundratals meter från byggnaden.
I sin redogörelse från 1989 berättar Buki hur han bevittnar en avrättning med gaskammare. Fångarna kläddes av i en separat byggnad och tvingades springa fort till vad som anges som en gaskammare. Vakter med hundar befinner på vardera sida och de dödsdömda får veta att de ska genomgå en desinfektion. Då kammaren fyllts med fångar stängs dörren. En vakt får order av Josef Mengele, som enligt Buki ofta är närvarande, att föra in gasen. Vakten klättrar då upp på en stege och på ena sidan av byggnaden och släpper där genom en skorsten ner innehållet i en burk som öppnas med en kniv. Processen tar cirka 20 minuter. Därefter öppnas dörren. Efter ytterligare en halvtimme påbörjas arbetet med att flytta kropparna. Höga lågor från graven vittnade så om att kropparna brändes.
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
