Leuchterrapporten
Leuchterrapporten är en revisionistisk rapport skriven av Fred Leuchter efter hans undersökningar av de tyska nazisternas gaskammare. Leuchters rapport[1] går ut på att nazisterna inte kunde ha gasat ihjäl människor i gaskamrarna.
Innehåll
Bakgrund
Under 1988 rekommenderade flera amerikanska fängelsedirektörer Fred Leuchter, en amerikan som hade praktiserat som uppfinnare och ingenjör i några år (men inte i) staten Massachusetts, som expertvittne till försvarsadvokaterna som försvarade Ernst Zündel under hans rättegång i Toronto, Kanada. Leuchter var en professionell och aktad konsult och var anställd hos dessa fängelsemyndigheter för hans professionella kunskap om avrättningsmetoder, inklusive om gaskamrarna.
Rapportens slutsats
Anlitad av Zündel-teamet reste Leuchter i februari 1988 till Auschwitz, Polen, och bedömde sannolikheten för att det som återstod av byggnaderna där faktiskt kunde ha fungerat som homicidala gaskammare. Han tog också fyrtio prover av byggnadsmaterialet i dessa strukturer, för rättsmedicinsk och kemisk analys av ansedda laboratorier i USA. Dessa laboratorier fann inga signifikanta rester av vätecyanidföreningar utom i en byggnad, som var erkänd att ha varit en byggnad där slavarbetares kläder var avlusade med Zyklon B-gas. Här fanns stora mängder rester av giftet kvar i murverket.
Då den giftiga substansen i Zyklon B, cyanväte, reagerar med det naturligt förekommande järn som finns i rappningen i betongbyggnader, bildas den mycket stabila föreningen ferrocyanid. Den kemiska föreningen är så pass stark att förekomsten av den kan spåras många år senare. Eftersom proverna som Leuchter tog inte innehöll några förhöjda halter av ferrocyanid i de byggnader som pekades ut som homicidala gaskammare kunde man rent vetenskapligt utesluta tesen att det skulle ha förekommit omfattande avrättningar med gas i de påstådda gaskamrarna.
Leuchters rapport bekräftas
1993 upprepade den tyske revisionisten Germar Rudolf Leuchters undersökning.[2] Rudolf, som vid tiden studerade kemi vid det ansedda Max-Planck-Institutet, gick dock mer grundligt tillväga. Resultatet och slutsatsen var dock densamma - de påstådda gaskamrarna uppvisade inga förhöjda halter av ferrocyanid och kan rimligen inte ha använts för det ändamål som påstås.
Gaskamrarna - inga gaskammare
Innan undersökningen hade gaskamrarna presenterats som original och äkta bevarade från kriget, hade de varit det skulle rester ha funnits kvar i dem, nu idag är det dock allmänt känt att gaskamrarna är sovjetiska rekonstruktioner från då Sovjetunionen höll Auschwitz stängt från allmänheten under många år efter krigsslutet.[3]
Fred Leuchter och Germar Rudolfs undersökningar visade tydligt att de påstådda gaskammare som hade visats för miljontals besökare inte var några homicidala gaskammare. Samma slutsats hade även Kriminaltekniska Institutet i Krakow kommit fram till efter en forensisk undersökning,[4] samt den österrikiska ingenjören Walter Lüftl som gjorde en teknisk undersökning.[5]
Då revisionisten David Cole besökte Auschwitz 1992 dokumenterades besöket med videokamera. Den guide som lotsar Cole runt på området berättar att gaskammaren är i orginalskick, vilket senare, under inspelning, tillbakavisas av Dr. Franciszek Piper som inför kameran erkänner att gaskammaren är "en rekonstruktion".[6]
Se även
Referenser
- ↑ F. Leuchter, R. Faurisson, G. Rudolf: The Leuchter Reports
- ↑ Germar Rudolf: The Rudolf Report Pdf
- ↑ Fred Leuchter: Index to Documents on Fred A Leuchter
- ↑ The Leuchter Report Vindicated: A Response to J.-C. Pressac's Critique
- ↑ The Case of Walter Lüftl - Contemporary History and the Justice System
- ↑ David Cole Interviews Dr. Franciszek Piper, Director, Auschwitz State Museum
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
|
i ämnesportalen om Revisionism |
