Identitär

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
Nordisk kulturkamp. En paroll som ofta används av svenska identitärer.
Identitet och metapolitik. Identitär idéskrift från Nordiska förbundet, publicerad i augusti 2008.
0 % hat - 100 % identitet. Illustration till ett klistermärke som marknadsför den virtuella samlingsplatsen Nordisk.nu.
Identitär zon. Klistermärke från Identitet Väst med den grekiska bokstaven lambda som ibland används som internationell symbol för den identitära rörelsen.

Identitär är den rörelse, individ eller grupp för vilken den etniska och kulturella identiteten är central i världsåskådningen.

Åskådningen är ingen sluten dogmatisk ideologi som kan fångas i den parlamentariska politikens tudelning i höger och vänster. Den har istället sina ideologiska utgångspunkter i hur det egna folkets identitet, kultur, tradition och etnicitet uppfattas och vilka strategier man tillämpar för att säkra och utveckla dessa grundläggande faktorer i framtiden.

Den politiska kampen i sig är sekundär och en del av en långsiktig strategi, medan kulturkampen ses som primär. Folkgemenskapen som ett organiskt samhälle utgör idealet. Den identitära åskådningen har inslag av traditionalism, men är inte bunden av en konservativ syn på historien eller samhället, utan anser traditionalismens principer vara oberoende av yttre historiska former. I Norden har man även sammankopplat det identitära med begreppet arkeofuturism, där forntid och tradition bildar en enhet i förverkligandet av urgamla ideal och målsättningar i nya former och med nya metoder.

Den identitära rörelsen i Europa har också tydligt tagit intryck av den europeiska Nya Högern och dess metapolitiska strategi för att genom kulturkamp och åsiktsbildning förändra värderingar och opinionen i samhället.

Begreppen identitär och nationalist överlappar varandra, men medan nationalismen är knuten till nationalstaten är de identitära grupperna snarare knutna till den kulturella och etniska identiteten; nationalstaten ses inte som ett mål i sig utan betraktas mer pragmatiskt, som ett bland flera möjliga sätt för en etnisk grupp att organisera sig och skydda ett territorium; till exempel skulle de identitära målen kunna förverkligas inom en europeisk eller en nordisk federation med långtgående autonomi för de etniska grupper som utgör Europa och Norden, eller genom olika former för nationell, kulturell och etnisk regionalism och lokalt självbestämmande. Identitärer avvisar således inte nationalstaten, men ser det som nödvändigt att folkets kulturella och etniska identitet rekonstrueras, förstärks och utvecklas för att man skall kunna bilda ett samhälle och senare en stat eller federation som vilar på identitära ideal. Då den identitära ideologin har sin utgångspunkt i de olika folkens identitet och särart återspeglas detta i skillnader mellan de olika identitära rörelserna i Europa, men dessa skillnader är inte främst politiska, utan kulturella.

Begreppet identitär är vanligast i Frankrike, men har på senare år spridits till flera andra europeiska länder. I Frankrike är exempel på identitära grupper Jeunesses Identitaires, Bloc Identitaire och Terre et Peuple. I Norden har det identitära begreppet blivit introducerat i organiserad form genom Nordiska förbundet, som med sitt identitära manifest och sin metapolitiska strategi har utvecklat ett program för den identitära rörelsen i Norden. Andra, oberoende grupper som har låtit sig inspireras är Identitet Väst och Reaktion Östergötland. Bloggportalen Motpol har dessutom flera bloggar med identitär inriktning, bland andra Oskorei, Jonas De Geer, Solguru, AUTONOM, Wodinaz och Rimfaxe (webblogg).

Utdrag från det identitära manifestet

Politiken underordnas den identitära strävan

Det politiska programmet är underordnat den identitära strävan att bygga ett organiskt samhälle baserat på identitära principer som kultur, etnicitet och natur.

Identitära anser att den politiska kampen bara kan utkämpas effektivt efter att man har konstaterat att viljan finns till att förändra maktens förutsättningar och inte bara dess konsekvenser. En metapolitisk analys där man analyserar den politiska och kulturella maktens mål och konsekvenser inom den civilisation vi lever i nu, är en förutsättning för att kunna dra konkreta slutsatser och förändra samhället genom politiskt handlande. Den identitära viljan till makt handlar inte om uttalad position eller formell makt, så som parlamentarisk makt inom rådande statsstruktur, utan om viljan att fundamentalt förändra villkoren enligt vilka politiken i sig utspelas.

Det identitära politiska målet kommer alltid att vara det som gagnar den identitära folkgemenskapens bästa och kommer att vara underordnat gemenskapens kulturella och etniska överlevnad.

Politik handlar för den identitära om inbördes fördelning av maktutövande och maktbalans i relation till andra folkgemenskaper, stater och kulturer utanför det egna identitära samhället. I första hand handlar den politiska kampen om att säkra ett territorium och ett kulturellt livsrum för den identitära gemenskapen. Detta är bara möjligt över tid genom politiskt inflytande, men betyder inte att man börjar med att bekämpa de politiska institutionerna i den politiska kampen, utan snarare genom att på gräsrotsnivå bygga upp den identitära folkgemenskapen i etapper genom aktivism, nätverksbyggande, folkbildning och kulturkamp.

För den identitära är alla medel legitima som leder fram till att säkra det identitära samhällets framtid, och identitära drar sig inte för att använda sina motståndares taktik för att gynna den egna långsiktiga strategin. I den identitära kampen gäller bara ett credo; att göra det som gynnar min stam och min kultur.

Identitär kultur och kulturkamp

Kulturen är själva essensen av folkgemenskapen. Genom kulturen uttrycks folkstammens samlade kunskaper, åskådningar och livsvilja i historien, nutiden och framtiden. Identitära accepterar att tillvaron innebär en ständig kamp för överlevnad och därför en ständig kamp för kulturens överlevnad och utveckling. För identitära går det inte att åtskilja det etniska och det kulturella, det ena överlever inte utan det andra. Det biologiska arvet bestämmer den potentiella kulturella kreativiteten och förmågan att skapa, men utan viljan till att skapa och utveckla den egna kulturen, är även den etniska gemenskapen livlös och utan framtid.

Identitära förkastar därför ren biologism eller kulturalism, och kämpar för den organiska symbios av dessa som fanns i det förmoderna samhället. Kulturkampen handlar inte om att återuppliva forntidens kulturuttryck, utan snarare om att låta sig inspireras av tidigare generationers skaparkraft och livsvilja för att på så sätt utveckla den egna kulturen vidare med en visionär blick mot framtiden. Detta innebär en kulturell kontinuitet över generationerna. Med fokus på samtiden och med rötter i forntiden blickar vi mot framtiden.

Se även

Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Identitarism

Externa länkar

Metapedia:Rekommenderade artiklar
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/wiki/Identit%C3%A4r"
Personliga verktyg