Heinz Guderian

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Heinz Guderian som generalöverste i juli 1941 med riddarkorset runt halsen.

Generaloberst Heinz Guderian, född den 17 juni 1888, död den 14 maj 1954, var en tysk general under andra världskriget. Guderian intresserade sig för uppbyggandet av det moderna pansarvapnet. Han ansåg att pansaret skulle kraftsamlas i självständiga enheter och inte, som under första världskriget, användas som infanteriunderstöd. Detta koncept utvecklades till Blixtkrigstaktiken som framgångsrikt användes av tyskarna under de inledande fälttågen under andra världskriget. Under fälttåget i Polen 1939 och fälttåget i väst 1940 ledde Guderian en pansarkår, XIX. Armeekorps. Under operation Barbarossa 1941 ledde han Panzergruppe 2 (i december namnbyte till 2. Panzerarmee) på den centrala delen av östfronten.

Efter slaget om Moskva vintern 1941-1942 ledde oenighet med Adolf Hitler om hur pansartrupperna skulle användas på östfronten till att Guderian placerades i befälsreserven. I slutet av februari 1943 tillträdde han en tjänst som generalinspektör för pansartrupperna. Efter 20 juli-attentatet mot Hitler blev Guderian även generalstabschef för Oberkommando des Heeres (OKH). Guderian förlänades med eklöven till sitt riddarkors.

Första världskriget

Heinz Guderian föddes i en militärfamlij och som 13-åring gick han 1901 in i en kadettskola. Sex år senare examinerades han som fänrik och placerades i Jäger-Bataillon Nr. 10 vars befälhavare hette Friedrich Guderian och var far till Heinz. Guderian fortsatte att utbilda sig och gick en stabsofficersutbildning när det första världskriget bröt ut. Han placerades först som befälhavare för en radiostation, men från 1915 till krigsslutet tjänstgjorde han som stabsofficer i olika generalstaber.

Uppbyggande av pansarvapnet

Guderian var intresserad av utvecklingen av stridsvagnsvapnet och studerade ingående de brittiska stridsvagnsvisonärerna Liddell Hart och J.F.C. Fullers skrifter om användandet av pansar. Han prövade sedan dess teorier under övningar. Problemet var att Tyskland efter förlusten i första världskriget inte tilläts ha några pansarfordon (förutom de som gränsskyddet hade). Guderian löste problemet genom att använda personbilar med stridsvagnsliknande överbyggnader av trä och duk.

Sommaren 1929 besökte Guderian Sverige och fick där för första gången själv tillfälle att spaka en stridsvagn.

Den 1 oktober 1931 blev Guderian stabschef under generalmajor Ernst von Lutz som då var ansvarig för de motoriserade styrkorna, Kraftfahrttruppen, där även pansarstyrkorna fanns. Tillsammans drog de två upp planer för de framtida tyska pansarstyrkorna. De ansåg bland annat att det skulle finnas två huvudtyper av stridsvagnar. En med en vikt på runt 20 ton beväpnad med en 7,5 cm kanon som främst skulle användas som understöd, samt en lite mindre stridsvagn beväpnad med en 5,0 cm kanon som främst skulle användas till att bekämpa fientliga stridsvagnar. Stridsvagnar efter dessa principer utvecklades och blev Panzer IV respektive Panzer III.

1937 gav Guderian ut boken Achtung Panzer där han sammanfattade sin syn på pansartaktik. Han menade att stridsvagnarna skulle kraftsamlas för att åstadkomma ett genombrott i fiendens linjer. Detta förutsatte ett högt tempo och Guderian tillmätte överraskningsmomentet stor betydelse. När väl ett genombrott åstadkommits så måste det snabbt utnyttjas vilket krävde god samverkan och kommunikation mellan olika arméenheter samt Luftwaffe. Det är denna taktik som i efterhand benämnts Blixtkrig.

Divisionsbefälhavare

Den 15 oktober 1935 blev Guderian befälhavare för 2. Panzer-Division trots att han vid denna tid enbart var en överste. Den 4 februari 1938 fick han befälet över den första tyska pansarkåren (XVI. Armeekorps) och därmed det övergripande ansvaret för de, vid denna tid, tre befintliga pansardivisionerna. Guderian delar av sin kår under annekteringen av Österrike, Anschluss, och senare den tyska inmarschen i Sudetenland samt i mars 1939 i resten av Tjeckoslovakien.

Frontbefälhavare

Som befälhavare befann sig Guderian ofta långt framme vid fronten och det kunde ibland leda till farliga situationer. När hans XIX. Armeekorps tidigt på morgonen den 1 september 1939 korsade gränsen till Polen följde han efter 3. Panzer-Divisions stridsvagnar med sitt radioutrustade ledningsfordon, en Sdkfz 251/3. Plötsligt slog en granat ner femtio meter framför honom, ett ögonblick senare slog en granat ner strax bakom honom. Guderian var övertygad om att nästa granat skulle bli en träff så han beordrade sin förare att göra en undanmanöver. Den stressade föraren körde ner i diket och skadade vagnens styrning. Guderian undkom oskadd och när han tagit sig tillbaka till sin stabsplats för att skaffa fram ett ersättningsfordon fick han reda på att granaterna skjutits av eget artilleri som i den täta morgondimman hade skjutit fel.

Fälttåget i Polen

Under fälttåget i Polen hösten 1939 var Guderian befälhavare för den motoriserade XIX. Armeekorps och framryckte från Pommern in i den polska korridoren. Efter de första dagarnas framgångsrika strider fick Guderian order om att snabbt förflytta sin kår till Ostpreussen och börja ett avancemang mot de östra delarna av Polen. Dock bjöd fortfarande splittrade polska förband motstånd och den 6 september kunde omförflyttningen börja. Kåren hade varit i strid hela tiden och soldaterna hade behov av att vila så Guderian stressade inte på förflyttningen.

Från Ostpreussen påbörjades ett avancemang mot Brest-Litovsk. Denna manöver skulle leda till att kåren opererade strax intill de områden som enligt det tysk-sovjetiska fördraget från augusti 1939. För att undvika oavsiktliga sammanstötningar med sovjetiska styrkor utbildades de tyska soldaterna i att känna igen sovjetiska uniformer och krigsmateriel. Guderian manade trots detta på sin kår att framrycka så fort som möjligt. Den 13 september nådde de första förbanden fram till Brest-Litovsk och tog sig in i staden. Dock dröjde det till den 17 september innan staden kunde anses säkrad då de polska försvararna bjöd på envist motstånd i stadens gamla citadell.

Guderian blev för sin kårs insatser den tredje tyske soldat som förlänades riddarkorset.

Fälttåget i väst

Frankrike, maj 1940. General Heinz Guderian står i sin befälsvagn, en Sdkfz 251/3, och pratar med general Adolf Kuntzen.
En titt in i Guderians befälsvagn där signalister arbetar med radioapparater och en Enigma-maskin.

Guderian fortsatte under fälttåget i väst leda sin motoriserade XIX. Armeekorps. Han bröt med sin kår igenom det "ogenomträngliga" Ardennerna och kom in i ryggen på de allierade styrkorna. Inför fälttågets andra fas, framryckningen söderut genom Frankrike (Fall Rot), förstärktes kåren och bytte namn till Gruppe Guderian.

Efter fälttågets avslutande befrodrades Guderian till generalöverste.

Östfronten

När den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inleddes den 22 juni 1941 ledde Guderian sin Panzergruppe 2 på den centrala delen av östfronten. Pansarstyrkan opererade i södra delen av Armégrupp Mitts område och de snabba framryckningarna under sommaren ledde till stora fickor med inringade sovjetiska styrkor. Guderian förlänades med eklöven till sitt riddarkors och nämndes flera gånger i Wehrmachtbericht.

I slutet av augusti fick Guderian order om att hans Panzergruppe 2 skulle vika av söderut mot Kiev. Han motsatte sig denna order då han ansåg att Moskva]] var ett högre prioriterat mål. Av denna anledning flög han till Adolf Hitlers högkvarter och gjorde ett misslyckat försök att övertala honom om att ändra sin order. Guderian återvände till sin pansargrupp och de genomförde anfallet söderut mot Kiev och bidrog till att sluta den stora inringningen runt staden.

Den 2 oktober 1941 påbörjade tyskarna in offensiv mot Moskva, operation Tyfon, men redan några dagar tidigare hade Guderians Panzergruppe 2 på den södra flanken tjuvstartat anfallet då de ryckte fram mot Orel. Vid denna tid bytte också hans förband namn till 2. Panzerarmee. Den tyska offensiven gick i stå och sovjetiska styrkor svarade med en motoffensiv. Guderian beordrade, mot uttryckliga order, att 2. Panzerarmee skulle retirera. Detta ledde till att han avskedades i slutet av december.

Stabsofficer

Efter att ha avskedats var Guderian placerad i befälsreserven fram till slutet av februari 1943 då han blev inspektör för de tyska pansarstyrkorna, en tjänst han kom att ha till den 28 mars 1945. Under våren 1943 arbetade han med att bygga upp de tyska pansarstyrkorna för den kommande sommaroffensiven (som kom att bli operation Zitadelle).

Den 20 juli 1944 genomfördes ett attentat mot Adolf Hitler och dagen efter fick Guderian tjänsten som generalstabschef för Oberkommando des Heeres (OKH) (detta samtidigt som han fortfarande behöll sin tjänst som inspektör för de tyska pansarstyrkorna). Efter flera konflikter med Hitler avskedades Guderian den 28 mars 1945.

Krigsslutet och efterkrigstiden

Guderian gick i amerikansk krigsfångenskap den 10 maj 1945 och var krigsfånge fram till den 17 juni 1948.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Mellankrigstiden

Andra världskriget

Wehrmachtbericht

7 augusti 1941

"Am Verlauf dieser gewaltigen Schlacht waren die Armeen des Generalfeldmarschalls von Kluge und der Generalobersten Strauß und Freiherr von Weichs, die Panzergruppen der Generalobersten Guderian und Hoth sowie die Luftwaffenverbände der Generale der Flieger Loerzer und Freiherr von Richthofen ruhmreich beteiligt."

21 september 1941

"Im Verlauf der ostwärts Kiew im Gang befindlichen Umfassungsschlacht haben die Armee des Generalfeldmarschalls von Reichenau und die Panzerarmeen der Generalobersten von Kleist und und Guderian starke Teile des umzingelten Feindes vernichtet und jetzt schon 150000 Gefangene eingebracht, sowie 151 Panzerkampfwagen, 602 Geschütze und unübersehbares Kriegsmaterial erbeutet."

19 oktober 1941

"An der Durchführung dieser Operationen waren die Armeen des Generalfeldmarschalls von Kluge, der Generalobersten Freiherr von Weichs und Strauß, sowie die Panzerarmeen der Generalobersten Guderian, Hoth, Hoepner und des Generals der Panzertruppen Reinhardt beteiligt."

Bibliografi

  • Achtung Panzer – 1937
  • Die Panzertruppen und ihr Zusammenwirken mit den anderen Waffen – 1938
  • Mit den Panzern in Ost und West – 1942
  • Die Panzerwaffe. Ihre Entwicklung, ihre Kampftaktik und ihre operativen Möglichkeiten bis zum Beginn des großdeutschen Freiheitskampfes – 1943
  • Kann Westeuropa verteidigt werden? – 1950
  • So geht es nicht! Ein Beitrag zur Frage der Haltung Westdeutschlands – 1951
  • Erinnerungen eines Soldaten – 1951

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Heinz_Guderian&oldid=91272"