Grekiska

Grekiska är det språk som sedan länge talats i Grekland. Klassisk grekiska var en gång ett ledande kulturspråk.

Forngrekiskan (som omfattar tiden mellan år 1000-300 f.Kr.) bestod av flera dialekter. 1. Den jonisk-attiska dialektgrenen består av Joniska och Attiska. 2. Den acheiska dialektgrenen består av Arkadiska (i Arkadien), Cypriska (på Cypern) och Pamfyliska (i Pamfylien). 3. Den eoliska (nordöstra) dialektgruppen består av Lesbiska (på ön Lesbos), Tessaliska (i Tessalien), Beotiska i Beotien och på Thebe. 4. Den dorisk-nordvästgrekiska dialektgrenen består av Doriska och Nordvästgrekiska.

Nygrekiskan består av många dialekter. 1. De pontisk-kappadociska dialekterna som består av Nycypriska, dialekterna på Rhodos och Karpathos, dialekterna på Kreta och öarna i Egeiska havet (med en del undantag), dialekterna på de nordliga öarna, dialekterna i Tracien, Makedonien och Tessalien, dialekterna på södra fastlandet. 2. De grekiska dialekterna i södra Italien (talades av ett begränsat antal människor i ca 20 byar).

De klassiska verken Illiaden och Odysséen har drag av det joniska språket i sig. När attiska, joniska och andra språk blandades på 300-talet uppstod språket Koiné, som varade fram till 900-talet.

Den medelgrekiska perioden varade mellan 1000- 1500-talet. Därpå följde nygrekiskan. Språket under dessa perioder var påverkade av Koiné. Grekiska har ett eget alfabet, som är en utveckling från feniciernas skriftform.

Grekiskan är den enda språket i den grekiska språkfamiljen och är en del av den indoeuropeiska språkstammen.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Språkvetenskap