Goter

Metapedia

Goterna var inte en utan flera olika germanstammar som framträdde under folkvandringstiden. Historikern Jordanes ansåg att de hade sitt ursprung i södra Skandinavien, men det finns inga säkra uppgifter som styrker det påståendet. Enligt Tacitus bodde goterna på 100-talet e.Kr. vid floden Wislas mynning (i nuvarande Polen). Det är ungefär samma område som många andra germanstammar bebott, åtminstone tillfälligt, för att sedan förflytta sig i sydväst, syd eller sydöst.

Goterna vandrade därefter till sydöstra Europa norr och väster om Svarta havet. Gotiska soldater angrep romarriket under 200-talet och angrep även Grekland och Balkan. Efter att ha förlorat i krig mot romarna erhöll goterna ett större bosättningsområde i den dåvarande romerska provinsen Dacia, som delvis ligger i nuvarande Rumänien. Goterna i Dacia fick namnet visigoter och goterna öster om dem kallades ostrogoter.

Under 300-talet antog goterna, liksom många andra germanstammar, den arianska kristendomen och biskop Wulfila översatte bibeln från grekiska till gotiska. Idag är det som finns kvar av den det äldsta bevarade dokumentet på gotiska. Bibeln är skriven med guld- och silverbläck på tunt pergament och har fått namnet Silverbibeln, Codex argenteus. Den blev känd på 1500-talet när den hittades i ett kloster i Tyskland.

Under folkvandringsperioden 370-600 e.Kr. förflyttade sig goterna mot trakterna kring Medelhavet där visigoter och ostrogoter utmärkte sig på det kulturella området. De goter som stannade kvar i öster var bl.a. krimgoterna på Krim och Gothis minores i Thrakien. De smälte samman med de folk som bodde i närheten och gotiska språket dog ut efterhand.

I mötet mellan goter och andra folk i Europa, kelter, romare, greker och skyter uppstod runorna och Odinskulten. Det var bl.a. återvändande goter som till Norden förde med sig de nya sedvänjorna och gjorde dem till en del av vårt fornnordiska kulturarv.