Folkmordet i Kambodja
Från Metapedia
Folkmordet i Kambodja var ett organiserat kommunistiskt folkmord som skedde mellan åren 1975 och 1979. Man räknar med att ungefär 1,7 miljoner människor miste livet under denna period.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Från 1860-talet till 1953 var Kambodja ett av protektoraten i Franska Indokina. Efter andra världskrigets slut stred franska kolonialtrupper mot den kommunistledda Khmer Issarak-gerillan i ett fåfängt försök att återta makten. Från självständighetsåret till 1970 styrdes Kambodja av den excentriske prins Sihanouk. Genom att spela ut det kalla krigets stormakter mot varandra lyckades prinsen värna Kambodjas självständighet och förhindra att landet drogs in i den militära konflikt som med vissa avbrott pågick i grannlandet Vietnam i 30 år. 1960 övertogs makten i det kambodjanska kommunistpartiet av de så kallade Parisstudenterna, den doktrinära och hemlighetsfulla maktelit som femton år senare skulle bilda kärnan i Röda khmerernas folkmordsregim. 1962 valdes den relativt okände Saloth Sar till partiets generalsekreterare. Det var samme man som i sinom tid skulle bli känd som "Broder nummer ett" och till sist Pol Pot.
Genom en kupp 1970 tog högersidan över med Sirik Matak och Lon Nol i spetsen. På uppmaning från den före detta kungen, som levde i exil i Kina, tog stora delar av landsortsbefolkningen avstånd från högersidan och anslöt sig till Röda Khmererna4 där Pol Pot var ledaren. Inbördeskrig utbröt och stora delar av Kambodjas förstördes. De kommunistiska styrkorna besegrade Lon Nol- regimen och intog Phnom Penh 1975.
Mellan den 17 april 1975 och 6 januari 1979 hade de Röda Khmererna makten i Kambodja.
[redigera] Folkmordet
Under Pol Pots ledning, och inom några dagar efter man störtat regeringen, inledde Röda Khmererna ett organiserat uppdrag: de införde hänsynslöst och brutalt ett extrem plan för att återuppbygga Kambodja (nu under sitt Kambodjanska namn Kampuchea) enligt inspiration av det kommunistiska Maos Kina. Befolkningen måste, ansåg man, tvingas att arbeta i ett stort förbund av kollektiva jordbruk. Alla som var i opposition - och alla intellektuella och välutbildade människor antogs vara det - måste elimineras, tillsammans med alla icke-kommunistiska aspekter av traditionella kambodjanska samhället.
Så, med kort varsel och under dödshot tvingades invånarna i städerna att lämna dem. Sjuka, handikappade, gamla och mycket unga fördrevs, oberoende av deras fysiska tillstånd: ingen skonades av flykten. Människor som vägrade att lämna sina hem dödades, även de som inte lämnade sina hem tillräckligt snabbt, och de som inte lydde order.
Alla politiska och medborgerliga rättigheter avskaffades. Barn togs från sina föräldrar och placeras i separata tvångsarbetsläger. Fabriker, skolor och universitet stängdes, så också sjukhus. Advokater, läkare, lärare, ingenjörer, forskare och yrkesarbetande människor inom alla fält (inklusive armén) mördades tillsammans med sin släkt. Religion förbjöds, alla ledande buddhistiska munkar dödades och nästan alla tempel förstördes. Musik och radioapparater förbjöds också. Det var möjligt för människor att bli skjuten bara för att kunna ett främmande språk, bära glasögon, skratta eller gråta. En Kambodjansk slogan löd: "att bespara dig är ingen vinst, att döda dig är ingen förlust."
Människor som undslapp bli mördade blev obetalda arbetare, som arbetade för minimala matransoner under omöjligt långa arbetsdagar. De sov och åt i obekväma bostadskvarter medvetet valt att vara så långt som möjligt från deras gamla hem. Personliga relationer avråddes, så även uttryck för kärlek. Folk blev snart svaga på grund av överarbete och svält, och efter det blev man sjuk, för vilket det inte fanns någon behandling förutom döden.
Måltavlor var även minoritetsgrupper, offer för de Röda Khmerernas rasism. Bland dessa fanns etniska kineser, vietnameser och thailändare, och även kambodjaner med kinesiska, vietnamesiska och thailändska rötter. Hälften av Chams muslimska befolkning mördades, utöver det även 8000 kristna.
Införandet av en diktatorisk mordisk regim lämnar alltid sin ledare rädd: rädd för att förlora makten, rädd för att råka ut för hämnd, och att bli förrådd av rivaler. Röda khmererna förhörde flera gånger sina egna medlemmar, och fängslade och avrättade dem vid minsta misstanke om förräderi och sabotage.
Civila dödsfall under denna period, från avrättningar, sjukdomar, utmattning och svält, har uppskattats till drygt 1,7 miljoner.
I slutet av 1978 gick Vietnam in i Kambodja och drev ut Pol Pot från Phnom Penh och de större orterna. Väpnat motstånd av Röda Khmergrupper, främst med stöd av Kina, pågick trots detta ända in på 1990-talet. I juli 1994 olagligförklarade det kambodjanska parlamentet de Röda Khmererna.
[redigera] Efterspel
Ett avtal slöts i juni 2003 mellan FN och den kambodjanska regeringen om den så kallade Khmer Rouge-tribunalen, som ratificerades av den kambodjanska nationalförsamlingen och senaten i oktober 2004. Tribunalen skall pröva Röda Khmer-ledare som är anklagade för att mellan 1975 och 1979 ha gjort sig skyldiga till bland annat folkmord (i akademiska kretsar råder oenighet om händelserna i Kambodja under Röda Khmererna är ett folkmord eftersom det inte var ett specifikt folk som utsattes), brott mot mänskligheten och brott mot krigets lagar. Det är dock fortfarande osäkert när den faktiska rättegången kan komma till stånd. Pol Pot avled i början av 1998. Med honom dog också möjligheten att ställa den högste ansvarige inför rätta.
