Fall Rot

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Fall Rot var den andra fasen av Slaget om Frankrike under andra världskriget.

Klockan 05.00 den 5 juni 1940 inleddes Fall Rot och de tyska styrkorna började marschera söderut. Den franska arméledningen hade i all hast byggt upp ett djupgående försvar där fokus låg på att försvara stödjepunkter istället för hela frontlinjer. Dock led de av brist på pansarförband och rörliga infanterireserver som kunde täcka upp där tyskarna brutit igenom och genomföra motanfall. Den franska arméledningen beordrade istället sina trupper "att hålla stånd och slåss intill döden".[1] Under den första dagens strider var det franska bombflyget mer aktivt än tidigare under striderna och de utförde återkommande anfall mot de tyska kolonnerna.

Den 9 juni korsade det första tyska förbandet floden Seine och berövade därmed fransmännen möjligheten att bygga upp ett stabilt försvar längs floden. Samtidigt fortsatte de allierade evakueringarna från de franska kuststäderna över till Storbritannien. Den tyska militärledningen ägnade enbart minimal uppmärksamhet åt evakueringarna utan fokuserade istället på de centrala delarna av Frankrike. Av denna anledning löpte de allierade evakueringarna relativt smidigt och närmare 200 000 allierade soldater samt 50 000 civila fördes över Engelska kanalen.

Den 14 juni intogs den franska huvudstaden Paris utan stridigheter. Samma dag inleddes ett kraftigt anfall vilket syftade till att bryta igenom den franska Maginotlinjen. Några dagar senare kapitulerade hela den franska garnisonen sedan två pansardivisioner ur Heinz Guderians pansargrupp fullbordat den största kringränningen under hela fälttåget.

Den 16 juni avgick den den franske konseljpresidenten Paul Reynaud och ersattes av marskalk Philippe Pétain som insåg att kriget var förlorat och började arbeta för ett vapenstillestånd.

Den 20 juni gick italienska trupper till anfall.

Den 21 juni nådde tyska trupper Rhonedalen och intog Lyon.

Den 22 juni undertecknades det tysk-franska vapenstilleståndet i Compiegneskogen, i samma järnvägsvagn där Tyskland kapitulerade efter första världskriget. I vapenstilleståndet görs det klart att Tyskland ska ockupera Frankrike norr och väster om linjen Geneve-Dole-Tours-Mont de Marsan och ned till den spanska gränsen. Vilket innebar att hela kanal- och atlantkusten hamnade i tyska händer. Resterande delen av Frankrike blev självstyrande under marskalk Pétains ledning och fick förfoga över en 100 000 man stark armé, detta självstyre brukar kallas Vichyfrankrike.

Den 24 juni undertecknades vapenstilleståndet mellan Italien och Frankrike. Den 25 juni tystnade så vapen i Frankrike.

Efterspel

I OKW:s slutrapport om fälttåget i väst står att läsa:

    Efter den mäktigaste segern i tysk historia över denna det Stortyska rikets fiende, som ansetts vara världens starkaste landmakt och som kämpat lika skickligt som modigt, finns inte längre några allierade. Endast en fiende återstår: England![2]

Referenser

  1. Flaherty, T.H. (red). Blixtkrig. Bokorama, 1992. Sidan 104.
  2. Piekalkiewicz, J. Andra världskriget 1940, del 2. Peter Asschenfeldts förlag, 1999. Sidan 228.

Källor

  • Piekalkiewicz, J. Andra världskriget 1940, del 2. Peter Asschenfeldts förlag, 1999
  • Flaherty, T.H. (red). Blixtkrig. Bokorama, 1992
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget