Fördrivningen av tyskarna i öst

Polens territorium förflyttades västerut då Sovjetunionen ockuperade polsk mark. Som kompensation för polska markförluster tilldelades Polen istället mark i östra Tyskland, områden som under århundraden varit tyska. Den tyska civilbefolkningen tvingades flytta.

Fördrivningen av tyskarna i öst började år 1944 då den sovjetiska krigsmakten var på offensiven efter att ha brutit den tyska fronten. Den etniska rensningen slutade 1949 då de sista kvarvarande tyskarna blev skickade till Tyskland. Totalt ska 13,5 till 16,5 miljoner människor ha fördrivits eller deporterats under dessa år. Dödssiffrorna för dessa flyktingar beräknas vara mellan 500 000 och 3 miljoner. Den officiella siffran från de tyska myndigheterna ligger på 2,2 miljoner. Vissa forskare har på senare tid satt siffran till under 500 000.

Miljontals tyska flyktingar sökte skydd längre västerut då man fruktade den sovjetiska Röda armén. De tyska myndigheterna kunde till en början sköta transporterna men efter de allierades bombningar av infrastrukturen och Röda arméns allt grymmare frammarsch blev trycket av flyktingar större än myndigheternas möjlighet att skaffa fram transportmedel. Hundratusentals flyktingar fick bäst de kunde försöka ta sig till väst. Svält och sjukdomar skördade många offer hos de flyktingar som till fots tog sig västerut. Som ett resultat av de allierades politik blev den forna tyska staden Danzig polsk och bytte namn till Gdansk.

Den stora bristen på transporter över Östersjön ledde till att trängsel uppstod på de få båtar som fanns att tillgå. Wilhelm Gustloff var ett av de fartyg som lämnade Ostpreussen med alldeles för många passagerare, Gustloff sänktes av en sovjetisk ubåt och 9 400 människor miste livet, historiens största antal omkomna i en båtolycka.

Många av de tyskar som föll offer under den här tiden är svåra att räkna till just de siffror som nämns för fördrivningen av tyskar på grund av oklarheter. Några av dessa är de som dog i bombningen av Dresden då det är oklart hur många som tagit sin tillflykt till Dresden av de som var där när bombningen skedde.

Både tyska medborgare (Reichsdeutsche) och etniskt tyska utlänningar (Volksdeutsche) som var spridda över östra Europa skulle efter kriget deporteras till Tyskland enligt allierade och sovjetiska bestämmelser. De här deporteringarna fortsatte under avtagande styrka fram till 1949.

Bildgalleri

• Fördrivningen av tyskarna i öst
• 

  Bild 1 Har publicerats i flera sammanhang, bland annat i H. Eschweges bok Kennzeichen J (1981). Bild 2 ej beskuren är originalbilden som är fotograferad 1946 på tågstationen i Hamburg. Människorna på bilden är tyskar som fördrivits från tyska områden i öst. Fotografiet har flera gånger varit föremål för anklagelser om bildmanipulering och efterkrigspropaganda då det har använts som bevismaterial för Förintelsen.

• 

  Tyskar som tvingats lämna sin hem i Ostpreussen 1945.

Se även

• Röda arméns massvåldtäkter
• Die deutschen Nachkriegsverluste
• Dokumentation der Vertreibung der Deutschen aus Ost-Mitteleuropa
• Anmerkungen zur Vertreibung der Deutschen aus dem Osten

Externa länkar

• The Chronicle – The European Atrocity You Never Heard About

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget