Eurasianism

Eurasianism är en politisk filosofi och geopolitiksk idéströmning med rötter i 1920-talets exilryska miljöer i Europa. Den påminner om bolsjevismens till- och framväxt i samma miljöer, i samma regioner, ett årtionde tidigare och vilar på antiliberalism, anti-imperialism, anti-modernism och förespråkar en multipolär världsordning. Man har en cyklisk syn på samhällsutveckling och förkastar kapitalism till förmån för agrikulturell ekonomi. Man är monarkister och avvisar individualismens frihetskoncept och förespråkar socialt ansvar och "andlig frihet". En nutida företrädaren för eurasianismen är Alexandr Dugin.

Likheterna mellan Lenins lära och eurasisternas ideologi är inte helt ovidkommande; det anti-västerländska manifesteras tydligt, liksom en tro på det platonska väktarsamhället där den upplysta eliten skall garantera ordning, tron på statens integritet och godhet. Nikolaj Ustrialjov brukar benämnas som eurasianismens ideologiske fader: han populariserade åtminstone det underliga begreppet ”nationalbolsjevism”, och slutade sina dagar med en kula i huvudet under Stalins utrensningsorgier. Dugin lyfter dock fram Nikolaj Trubetzkoj som eurasianismens grundare i boken "Ryssland och Europa". Eurasisterna avviker från bolsjevikernas internationalism och Amerikanism, och mot ”Tredje Internationalen” ställer de (inte uttalat, men antydet) det “Tredje Rom”: de eurasiska landmakternas geopolitiska hegemoni över världens centrum. Det är just geopolitiken som på det storpolitiska planet skiljer eurasianismens nationalbolsjevism från Lenins bolsjevism. På det metapolitiska planet är kommunismen och eurasianismen/nationalbolsjevismen från skilda världar; den ena förfäktar modernismens gigantism (”proletär Amerikanism”) och Fjärde Ståndets universella seger, medan eurasisterna dras mot den konservativa revolutionens aristokratiska vision om “väktarsamhället”.

Eurasianism som filosofi grundar sig på strukturell analys. Det är en holistisk syn där strukturen betraktas som mer än summan av sina delar. Eurasianismen anser att olika civilisationer har sin egen struktur vilken ger den mening och sammanhang. Varje civilisation är således ett unikt uttryck för tid och rum. Således bör varje mänskligt samhälle förstås i enlighet med sina egna kriterier. Ett synsätt som vilar på Franz Boas antropologiska samhällsteorier och har en direkt koppling till Trubetzkoj. Varje mänskligt samhälle representeras av en specifik semantisk struktur vilken inte kan jämföras med andra då den är unik är således Eurasianismens filosofiska grund och används som ett hermeneutiskt analysredskap.

Eurasianismens grundprinciper är *differentialism med en pluralitet av värderingssystem *Tradition och religiösa dogmer *Nationers rättigheter *etnisitet som primärvärde och historiesubjekt *social rättvisa och solidaritet.

Neo-eurasianism

Neo-eurasianism eller nyeurasianism är en rysk form av tredjepositions politik likt den tyska konservativa revolutionen. Den blev mer inriktad på geopolitik med starka influenser av Carl Schmitt och Martin Heidegger. Den blev även mer influerad av traditionalism och då främst Rene Guenon, snarare än specifikt kristen, även om den ryska Ortodoxa Kyrkan ses som det autentiska för Ryssland.

Nationalstaten

Nyurasianismen anser att nationalstaten är en föråldrad form av organisering av regioner och folk. Istället förespråkar man en sammanslutning av kontinentala regioner i likhet med forna imperier som romarriket eller sentida sammanslutningar som Europeiska Unionen.

Dessa autonoma livsrum kommer delvis att vara öppna för varandra genom multipolära system av etniska, kulturella, religiösa och administrativa faktorer organiserade i kontinentala federationer.

Vad gäller Europa förespråkar man "integration av den eurasiska kontinenten" i ett projekt för strategisk, geopolitisk och ekonomisk integration av den nordliga delen av den eurasiska kontinenten.

Den fjärde politiska teorin

Den fjärde politiska teorin tar avstamp i eurasianismen och nyeurasianism men utgör en utveckling och fortsättning av dessa. I och med formuleringen av den fjärde politiska teorin avsåg man att frikoppla sig från någon modern politisk tendens och gå bortom liberalism, kommunism och fascism. Istället för tredjepossition så uppvärderar man omoderna och icke-västerländska (främst sydliga) strukturer som giltig grund för normativa och suveräna civilisationer.

Litteratur

• Ryssland och Europa - för en multipolär värld: En introduktion till nyeurasianism, Alterna Media (2017)

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Geopolitik