Ernst Zündel

Ernst Zündel vid förintelserättegångarna i Toronto på 1980-talet.

Ernst Christof Friedrich Zündel, född den 24 april 1939 i Schwarzwald, sydvästra Tyskland, död den 5 augusti 2017, var en tysk-kanadensisk revisionist. Vid nitton års ålder utvandrade Zündel till Kanada, där han gifte sig och blev far till två söner. Hans främsta ambition i ungdomen var att bli konstnär, vilket han lyckades med – det dröjde inte länge innan hans verk hamnade på framsidan av en av Kanadas främsta nyhetstidningar: MacLeans.

Förlagsverksamhet

Vid denna tidpunkt grundade Zündel förlaget Samisdat Publishers och började distribuera böcker, häften, flygblad och ljud- och videoband som gav en mer positiv bild av Tredje riket än den vedertagna och samtidigt mer kritisk till den etablerade versionen av Förintelsen. Detta resulterade bland annat i att den kände "nazistjägaren" Simon Wiesenthal titulerade honom som "den störste distributören av farlig litteratur".

Första rättegången - 1985

År 1985 åtalades Zündel i Toronto, Kanada, efter att Förintelseöverlevaren Sabina Citron initierat en kampanj. Åtalspunkten löd: "for knowingly publishing false news". Brottet bestod i distribution av Richard Harwoods bok Did Six Million Really Die?. Rättegången som varade i två månader kom att bli historisk. För första gången debatterades Förintelsen öppet mellan å ena sidan historierevisionister och å andra sidan etablerade historiker och Förintelseöverlevare. Åklagarsidans främste expert Raul Hilberg medgav i samband med denna rättegång att det inte finns en enda obduktionsrapport som visar att någon har dött av giftgas och att det inte finns något som helst reellt bevis för någon plan att utrota Europas judar.

Hilberg hade redan år 1961 publicerat sin bok The Destruction of the European Jews i vilken han hävdade att det existerade två stycken av Adolf Hitler utfärdade order om det påstådda folkmordet. Dessa order skulle enligt Hilberg ha utfärdats någon gång på våren år 1941. Då försvarssidans Robert Faurisson i domstolen bad att få se dessa order och dess exakta ordalydelse medgav Hilberg att inget fanns att visa upp. Hilberg vidhöll då istället en ståndpunkt som har gällt ända in på 2000-talet, nämligen att Förintelsen stället hade genomförts genom "...en otrolig ömsesidig förståelse, en samstämd tankeläsning genom en vidsträckt byråkrati." (engelska: "an incredible meeting of minds, a consensus-mind-reading by a far-flung bureaucracy"). Hilberg medgav även i domstolen att han hade skrivit sin bok The Destruction of the European Jews utan att besöka ett enda koncentrationsläger samt att det för Förintelsen fanns "no proof".

För första gången korsförhördes även vittnen från Förintelsen. Bland annat kallades som huvudvittne Rudolf Vrba in. Vrba tvingades efter korsförhör från Zündels försvarare Douglas Christie erkänna att hans bok I Cannot Forgive var baserad på "artistic expression". Inget vittne klarade av att bevisa att de hade bevittnat någon gasning eller ens sett någon gaskammare. Trots att historierevisionisterna hade bevisföringen på sin sida kom Ernst Zündel att dömas, men eftersom domaren bland annat hade gett olämpliga instruktioner till juryn och utelämnat bevisföring överklagades domen, vilket ledde till en ny rättegång år 1988.

Andra rättegången - 1988

En andra rättegång mot Zündel hölls år 1988, även den i Toronto. Den pågick i fyra månader och blev ännu mer kontroversiell än sin föregångare. Ernst Zündel och dr Robert Faurisson hade anlitat USA:s främste gaskammarexpert, Fred Leuchter, för att undersöka om gaskamrarna i de påstådda förintelselägren var äkta eller inte. En liknande forensisk undersökning hade aldrig tidgare utförts. Leuchters resultat blev omskakande eftersom den visade att de påstådda gaskamrarna i Auschwitz och Majdanek omöjligt kunde ha använts för syftet att gasa ihjäl människor. Leuchterrapporten har sedermera verifierats av polska experter vid Kriminaltekniska Institutet i Krakow, den österrikiske ingenjören Walter Lüftl och den tyske kemisten Germar Rudolf. Ingen rapport har däremot lyckats motbevisa rapporten.

Ett annat huvudvittne var den brittiske historikern och författaren David Irving, av många ansedd som den främste experten på Tredje riket och andra världskriget. Irving vittnade till historierevisionisternas fördel, ett vittnesmål han grundade på den bevisföring som lagts fram. Varken Hilberg eller Vrba eller någon annan överlevare från den första rättegången 1985 ville ställa upp vid denna den andra rättegången. Trots alla bevis som lades fram dömdes Zündel till fängelse, eftersom "Förintelsen är ett etablerat faktum som ingen vettig människa kan betvivla".

Efter frigivningen och det andra fängelsestraffet

Efter att ha bott 42 år i Kanada beslöt sig Zündel, i januari 2000, för att flytta till Tennesse i USA och gifta sig med sin kärlek Ingrid Rimland. Han ville leva ett stillsamt liv i bergen och måla tavlor. I februari 2003 arresterades Zündel i sitt hem med svepskälet att han hade missat ett förhör med invandringsmyndigheterna. Två veckor senare deporterades han till Kanada, där han behandlades värre än en mördare och tvingades sitta inspärrad i en isoleringscell i två år; han ansågs vara ett ”hot mot rikets säkerhet”.

Flera tidningar i Kanada, däribland den största av dem, Toronto Globe and Mail, har förgäves protesterat mot den politiska förföljelsen av pacifisten och historikern Zündel. Däremot har Amnesty International, världens främsta organisation för politiska fångar och flyktingar, vägrat att befatta sig med ärendet Zündel eftersom han ”spritt hat över Internet”. De politiska förföljelserna har inte enbart varit juridiska. Likt många andra historierevisionister har han blivit fysiskt attackerad för sina åsikter upprepade gånger. Hans fiender har försökt mörda honom tre gånger med hjälp av rörbomber och en mordbrand. I mordbranden gick mycket historierevisionistiskt forskningsmaterial förlorat.

Deportering

Ernst Zündels umbäranden tog en annan vändning då han i början av mars deporterades till Tyskland under stort säkerhetspådrag. Dagen efter han anlände till fängelset i Mannheim uppstod en spontan manifestation till stöd för honom i staden, som därefter efterföljdes av flera andra över hela världen. Men trots all förföljelse är Zündel ännu positiv.

Mark Weber, historierevisionist från amerikanska Institute for Historical Review, berättar att enligt deras senaste telefonkonversation var Zündel som alltid glad, realistisk och filosofisk: ”Jag slogs av hur han såg sitt öde som en del i ett större sammanhang och ser sig själv som en person som spelar en roll – en stor roll, men bara en roll – i ett väldigt stort drama som rullas upp. Han säger att "ödet är inte färdigt med mig ännu".”

Fängelsestraffet 2007

Den 16 februari föll domen mot Ernst Zündel i Tyskland. Han fälldes på 14 punkter till fem års fängelse. Under rättegången fick han inte lägga fram bevis på sina påståenden och hade således inte en chans att försvara sig. Zündel kommenterade processen och sina möjligheter på följande sätt i ett brev till sin hustru: "Även om jag gick på vatten så hade det inte gjort någon skillnad". Zündel frigavs från fängelset i mars 2010.

Kuriosa

• Zündels internetsajt hör till de webbplatser som är censurerade från Googles sök- och träfflista i Tyskland. Den var en av de första webbplatserna med Förintelserevisionistiskt material. Redan tidigt gjordes försök att stänga ner Zundelsite, men supportrar världen över som försvarade yttrandefriheten skapade spegelsajter och gick därmed på teknisk väg runt försöken att tysta Zündel.

Död

Zündel avled den 5 augusti 2017 i Bad Wildbad, Tyskland av en hjärtattack.

Bildgalleri

• 
• 
• 

Källor

• Nordisk Frihet: Frihetsberövad, isolerad och deporterad (Källa)
• Setting the Record Straight, Ernst Zündel, Soaring Eagles Gallery, 2004.
• Officiell hemsida
• den-svenske.com: Öppet brev till Vladimir Putin
• den-svenske.com: Ernst Zündel fick fem års fängelse (Källa till avsnittet om Fängesestraffet 2007)
• CODOH - Portrait: Ernst Zundel

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Revisionism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Förintelsen