Elmer Pendell

Elmer Pendell.

Dr Elmer Pendell, född 1894, död den 18 mars 1982, var en amerikansk professor i sociologi, filosofie doktor och en av världens ledande befolkningsexperter. Han fick sin Bachelor of Science vid University of Oregon, sin Master of Arts vid University of Chicago, sin juris kandidatexamen vid George Washington University och sin filosofie doktorsexamen vid Cornelluniversitetet. Pendells undervisningskarriär omfattade poster på delstatsuniversiteten i Nevada, Arkansas, Oregon och Alabama, liksom vid Jacksonville State University och Cornell.

Pendells forskargärning var inriktad på befolkningsproblematiken och han skrev ett flertal böcker i ämnet som användes som undervisningsmaterial vid amerikanska och australiensiska universitet. Främst intresserade han sig för hur mänskliga fortplantningsmönster påverkar miljön, och med tiden kom han att framhålla betydelsen av mänsklighetens genetiska kvalitet över dess kvantitet.

För eftervärlden är Elmer Pendell mest känd för sitt sista verk, en numera klassisk bok om eugenik med titeln Why Civilizations Self-Destruct (svensk titel: Civilisationernas självmord).

Pendell var också styrelsemedlem i Birthright, Inc, en organisation som förespråkade införandet av eugeniska åtgärder, bland annat sterilisering av odugliga individer och upprättande av spermabanker och "ärftlighetssamfund" för genier.

Dr Pendell var även en dekorerad krigsveteran med en Distinguished Service Cross och en Purple Heart som visade att han utmärkt sig för osedvanlig tapperhet och blivit sårad i strid.

Bibliografi

• Society Under Analysis: An Introduction to Sociology (1942)
• Population Roads to Peace or War (1945, medförfattare Guy Irving Birch)
• Human Breeding and Survival (1947, medförfattare Guy Irving Birch)
• Population on the Loose (1951)
• The Next Civilization (1960)
• Sex Versus Civilization (Noontide Press, 1967)
• Religion's Roots in Biological Evolution (1969)
• Rhymed Reminders (1970)
• Why Civilizations Self-Destruct (1977, publicerad på svenska 2011 som Civilisationernas självmord)

Valda citat

Vi hungrar efter sällskap, vänskap, uppmärksamhet, acceptans, erkännande och uppskattning. Vi vill vara "önskade, älskade och uppskattade". Vi har för vana att ge utlopp för sympati, altruism och härmning. Vi har ett samvete, och vi är hemfallna åt rädsla, glädje och alla möjliga sorters suggestibilitet. Alla dessa drifter, impulser, känslotillstånd och egenskaper stöder påståendet att vi har en nedärvd social aptit.
Förhoppningsvis är vi vid det här laget överens om att vår sociala aptit är lika naturlig för oss som den är för babianer, schimpanser, får, hästar och honungsbin. Som jag försökt visa, är det inte en enda motiverande kraft utan ett helt neuralt och kemiskt motivationssystem.
Till sist, var det på grund av den sociala aptiten som civilisationer kom att skapas. Senare skall vi visa att den även förgör civilisationer.– Civilisationernas självmord, s. 44).

Motiverade av samma sociala impulser som vilseledde våra förfäder för 50 000 år sedan, vandrar vi nu längs samma stig som de följde, och ägnar fortfarande knappt en tanke åt att höja våra ättlingars intelligensnivå. Om vi inte förändrar våra vanor, så kommer även vi att efterlämna mer av våra andra klassens gener till framtida generationer än första klassens. Som Dan Bennet sade: "Historien upprepar sig därför att folk inte lyssnade förra gången heller."– Civilisationernas självmord, s. 83).

Civilisationens rytmiska natur har fascinerat historikerna. Då Grekland urartade och Romerska republiken gick mot diktatur, skrev poeten Lucretius om nationernas dödlighet. Voltaire uttryckte samma sak på följande vis: "Historien är bara tassandet av sidentofflor på väg nedför trappan – och trampet av stiftade kängor på väg upp."– Civilisationernas självmord, s. 93).

Folk förnekar inte bandet mellan intelligens och civilisation. Men de antar att intelligensen är väl fördelad och att dumhet i sig självt inte kan vara den primära orsaken till en civilisations fall. Jag har försökt slå fast att civilisationens uppgång är resultatet av en bred spridning av problemlösande förmåga och att civilisationens fall är resultatet av en oförmåga att lösa problem. Detta är ett annat sätt att säga att civilisation är evolutionens fiende. Evolutionens modus operandi är selektivt dödande. Civilisationer är samhällsorganisationer som försöker skydda sina medlemmar från döden eller åtminstone skjuta upp den så långt det är möjligt.– Civilisationernas självmord, s. 144).

Källor

• Instauration, juli 1982.
• Instauration, augusti 1977.
• Pendell, Elmer, Civilisationernas självmord, Ostara förlag 2011, ISBN 978-91-979377-1-9.