Elis Höglund

SS-Unterscharführer Elis Höglund, född den 17 augusti 1915, avliden 16 maj 2008, var en svensk frivillig i Waffen-SS.

Elis Höglund var frivillig i det finska vinterkriget innan han 1941 gick med i Waffen-SS. Efter utbildningen hamnade han i Wiking. Där han tillsammans med divisionen fick utleva hårda strider. I boken Ragnarök kan man läsa att han

“

var en av de svenskar som upplevde de mesta och hårdaste striderna.

”

Höglund sårades den 3 september 1943 i närheten av Charkov i den sovjetiska offensiv som blev följden av deras framgång under slaget vid Kursk. Han fick granatsplitter i armbågen och höften. Splittret slog dessutom sönder kolven på hans vapen.

Efter att han återhämtat sig blev Höglund som så många andra nordbor förflyttad till den nyuppsatta divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". Det dröjde dock innan han hamnade i fronttjänst hos Nordland. Väntetiden spenderades i ett träningsläger i Ellwangen. Sedan blev en grupp svenskar (i gruppen återfanns bland andra Höglund, Sten Eriksson, Markus Ledin och Sven Nordqvist) av oklara skäl förflyttade till Finland. Först i april 1944 anlände de till Narva för att ställas till division Nordlands förfogande.

Den 15 oktober 1943 förlänas han med järnkorset av andra klass för sina insatser i division Wiking. Han befordrades till SS-Unterscharführer och skulle enligt egen uppgift skickas till officersutbildning.

I augusti 1944 deserterade han tillsammans med två kamrater, Nils Berg och Knut Fagerström.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget