Borlänge

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Borlänge är centralort i Borlänge kommun, Dalarna med cirka 43 423 invånare (2019). Borlänge, som är Dalarnas största stad och dess viktigaste industri- och handelsort, ligger vid Dalälven 18 km sydväst om Falun.


Historia

Borlänge var från början en liten by i Stora Tuna socken. Äldsta kända uppgiften om Borlänge återfinns i ett lagfartsbevis utfärdat vid Tuna Ting, den 13 oktober 1390. I detta brev talas om en nämndeman Ingebjörn i Borlaengio by. I mitten av 1500-talet fanns tolv "bondegårdar" i byn. Dessa låg runt Sims myr, som tidigare hette Rude damm. Att Borlänge inte var någon ort av betydelse så sent som 1869 kan man se på en karta upprättad samma år. Där fanns inte Borlänge utsatt, ej heller Domnarvet, däremot Hushagen, Hovgården, Forsbacka, Smedsbo, Hinsbo, m fl småbyar. Det var först under 1870-talet som Borlänge började bli en ort att räkna med.

År 1875 var järnvägen Falun - Borlänge - Ludvika klar. Domnarfvets Jernverk hade börjat byggas 1873 och år 1877 blåstes den första masugnen igång. Som första byggnad i det blivande samhället uppfördes 1875 järnvägsstationen. Förutseende hantverkare och köpmän insåg att här måste det bli ett framtida handelscentrum. Folk fick arbete i järnverket och runt omkring fanns de både rika och folkrika socknarna Stora Tuna, Gagnef, Torsång, och Gustafs.

År 1883 förstod innevånarna i samhället att något måste göras för att få till ordnade förhållanden, som det heter i Borlänge stationssamhälles första protokoll. I september sammankallades 43 husägare och hyresgäster till ett möte. Borlänge stationssamhälles utveckling fram till dagens Borlänge kommun kan sedan följas i protokoll och handlingar som förvaras i centralarkivet.

Borlänge ville redan tidigt bryta sig ut från Stora Tuna socken och så skedde också när man fick köpingsrättigheter 1898. I kyrkligt hänseende tillhör man dock fortfarande Stora Tuna församling. För knappt 140 år sedan var Borlänge en bland flera småbyar på Tunaslätten. Framdragandet av järnvägen och starten av Domnarvets Jernverk var två händelser på 1870-talet som gjorde att Borlänge redan i slutet av 1800-talet blev både municipalsamhälle och köping. Stadsrättigheter erhölls vid årsskiftet 1943/44. Knappt 30 år senare bildades Borlänge kommun genom en sammanslagning av Borlänge stad och Stora Tuna kommun.

Borlänge - centrum för Dalarnas massinvandring

Borlänge har under flera år haft en omfattande satsning på mångkultur och invandring av i huvudsak somalier. Som enskild stadsdel räknas Tjärna Ängar som ett utsatt område men även Hagalund, Jakobsgårdarna och Bullermyren. Massinvandringen har dock fått den ekonomiska situationen i Dalarnas största stad att bli mycket ansträngd. [1] Borlänge är en även den stad i Dalarna som tar emot flest ensamkommande flyktingbarn.[2] Kommunens arbete med folkutbytespolitik har gett resultat. Borlänge tilldelades priset Ullbagge för årets bästa integrationssatsning på landsbygden, där syftet är att byta ut svenska lantbrukare mot andra etniska grupper.[3]

Mona Sahlin har pekat ut Borlänge som en av fyra städer som skall "bygga kunskapshus mot våldsbejakande extremism." En handlingsplan har nu framtagits av kommunen för att stärka kompetensen om högerextremism och religiös extremism vilket har som mål att upptäcka unga tillhörande så kallade "riskgrupper". Detta för att det "förekommer en utbredd rasism i Borlänge" hävdar Jan-Olof Lundberg som är en av upphovsmännen till handlingsplanen, detta har man kommit fram till genom att "pratat med olika länder- och kulturföreningar och Radio Dalarna radion har gjort intervjuer där det framkom att Borlängebor upplever rasism." Övriga städer som fått direktiv att införa dessa åtgärder är Stockholm, Örebro och Göteborg.[4]

Tjärna Ängar

Dalarnas studentkår kräver att de studenter som bor i problemområdet Tjärna Ängar i Borlänge ska få bostäder någon annanstans. Studentkåren listar några av de incidenter som har skett. Det handlar om att studenter har blivit utsatta för inbrott, stölder, knivattacker. Kvinnliga studenter upplever att de har blivit förföljda och trakasserade. Det har även förekommit skottlossningar, bland annat mellan polis och kriminella. ”Studenter besväras av tanken att de upplever en glimt av krigsländer på sitt boende, vilket har lett till utbredd depression”, skriver studentkåren.[5]

Referenser

Källor