Arnold Gehlen
Arnold Gehlen, född 29 januari 1904, död 30 januari 1976, var en tysk filosof och sociolog.
Gehlens kanske viktigaste bidrag till den filosofiska antropologin (filosofi om människan) och kulturpolitiken är synen på människans förhållande till kulturen.
Gehlens kulturbegrepp
Enligt Gehlen skulle människan vara en kretin utan kulturen; hon skulle inte kunna hantera omvärlden och inte ens kunna prata. Bilden av människan som växer fram i Gehlens filosofi är till en början väldigt negativ. Jämfört med djuren har hon nämligen brister i sin biologiska natur.
Just skillnader med djuren utgör utgångspunkten i Gehlens antropologi (människobild) som baseras på insikter från naturvetenskapen. Vi människor är inte beroende av den omvärld vi lever i på samma sätt som djuren, vilka är i hög grad anpassade till specifika omvärldar och miljöer. Människan klarar att leva på hela jorden. Hon är inte anpassad för en -- utan alla omvärldar. Detta kallar Gehlen människans "världsöppenhet" (Weltoffenheit).
Människan har dessutom relativt få instinkter. Djuret vet instinktivt vad det ska äta och vad det måste göra för att överleva. Vi människor har naturligtvis också instinkter, men vi saknar djurens instinktsäkerhet. Våra instinkter är reducerade, icke-specifika och har liten inverkan på vårt dagliga handlande. Denna brist kallar Gehlen för människans "instinkt-reduktion". Jämfört med djuren kan människan faktiskt betraktas som en bristvarelse (Mängelwesen).
Vi skapas inte heller för något bestämt syfte. Människan kastas snarare försvarslös in i en osäker värld vid födseln. Resten av våra riskfyllda liv underkastas våra egna svar på vår omvärld. Vårt handlande bestäms inte av beteendemönster i vår natur, utan av vår egen vilja. Människan är kort sagt en ofärdig varelse i ständig tillblivelse.
Hur förmår då människan att överleva med alla dessa brister? Gehlens svar är: genom kulturen. Detta komplex av erfarenheter, vanor och tekniker som uppstår av människans svar på sin omgivning tjänar människan på ungefär samma sätt som instinkterna tjänar djuren. Kulturen är däremot inte automatisk eller oföränderlig, eftersom människan hela tiden kan göra nya val och förändra sitt beteende.
Samtidigt fortsätter kulturen att hela tiden influeras av tidigare val. Detta gör att Gehlen betraktar kulturen som en förening av permanens och innovation (med andra ord: tradition och nyskapande).
Bibliografi i urval
- Theorie der Willensfreiheit (1933)
- Man: His nature and place in the world (1940)
- Urmensch und Spätkultur (1956)
- Man in the age of technology (1957)
- Moral und Hypermoral: Eine pluralistische Ethik (1969)
Se också
Externa länkar
- Artikel om Gehlens filosofi: Arnold Gehlen. En introduktion
- Motpol: Arnold Gehlens filosofiska antropologi
