Amerikaners lemlästningar av japaner

Amerikaners lemlästningar av japaner under andra världskriget syftar på de brott som amerikanska allierade trupper begick mot japaner som dödats eller skadats och där kroppsdelar skars bort.

Historia och brott

Under andra världskriget drog USA igång en rasistisk propagandakampanj mot det japanska folket, de benämndes som "gulingar" och många propagandameddelanden löd: "jobbet är inte avslutat förrän varenda guling är död". Det hände ofta att amerikanska militärer lemlästade döda japaner, de tog kroppsdelar från dem som "troféer". Tänder drogs ut ur munnar och avsågade eller avhuggna huvuden var de vanligaste "trofeerna", men även andra kroppsdelar blev samlarobjekt för de amerikanska soldaterna.

Det diskuterades om dessa händelser på den tiden i tidningar och Franklin D. Roosevelt själv fick en gång en brevöppnare tillverkad av en människas arm. Det var såpass vanligt att amerikaner skar av kroppsdelar från dödade japaner att amerikanska militären fastslog ett förbud mot sådant beteende år 1942, något som dock inte hjälpte mycket då brotten fortsatte till krigsslutet.

Avhuggna huvuden sattes ibland upp av amerikaner i träd. Marinkårssoldater kunde ses gå runt med avhuggna öron på sina bälten som satts dit med nålar. De "tillverkade" skallar genom att koka avhuggna japaners huvuden och sedan skrapa bort huden från dem, skallarna sattes sedan upp vid skyltar och liknande för fienden att se.

Lemlästningar av levande människor

Även om skallar var vanligast bland amerikaner att skära bort så togs även öron, näsor, fingrar och hela händer eller armar och det hände att de formades till artefakter. Eugene Sledge berättade om några händelser där han bevittnat hur amerikanska marinkårssoldater drog ut tänder från levande japanska soldater:

"Men japanen var inte död. Han hade skadats allvarligt i ryggen och kunde inte röra sina armar; annars hade han gjort motstånd till sitt sista andetag. Japanens mun lyste med stora guldtänder och hans fångare ville ha dem. Han satte spetsen på sin kabar (kniv) vid en tand och slog till handtaget med sin handflata. För att japanen sparkade med sina fötter och rörde omkring gled kniven av tanden och sjönk djupt in i offrets mun. Soldaten svor åt honom och med en rörelse skar han upp hans kinder, från öra till öra. Han satte foten mot den lidandes underkäke och försökte igen. Blod sprutade ut ur soldatens mun. Han gjorde ett gurglande ljud och sparkade omkring sig vilt. Jag skrek "gör slut på hans lidande". Jag fick bara en svordom som svar. En annan marinkårssoldat rusade fram och satte en kula i fiendesoldatens hjärna och gjorde slut på hans smärta. Den som rotade muttrade och fortsatte ta ut sina priser ostört."

Se även

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget

• De allierades krigsförbrytelser