Ahmed Hassan Abdulle
Ahmed Hassan Abdulle, född den 12 december 1980 i Somalia, har gjort sig skyldig till grov misshandel, våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuellt ofredande, grov stöld och narkotikabrott.
Ur domstolsförhandlingarna
Målsägande A: Hon hade varit på fest i Ramshäll. Vid ettiden lämnade hon festen för att bege sig hem till bostaden i Gottfridsberg. Hon hade druckit alkohol och var under festen ganska berusad men har en klar minnesbild av hela händelseförloppet. Vid Tinnerbäcken kom en mörkhyad person (Abdulle) på cykel fram till henne och ville låna en tändare. Under hemfärden ringde hon flera gånger till en manlig bekant, Andreas Eriksson. En kamrat på festen hade av misstag tappet hennes mobiltelefon i ett ölglas. Det hade blivit något kontaktfel i telefonen, vilket medförde att samtalen ideligen bröts. Hon tog då ut batteriet och försökte få igång telefonen igen. De fortsatta samtalen till Andreas Eriksson bröts också. På Sandbäcksgatan satte hon sig på en mur för att återigen försöka få igång telefonen. Då kom Abdulle fram till henne under det att hon talade med Andreas Eriksson i telefon. Abdulle frågade om hon hade hasch, vilket hon besvarade nekande. Hon sade även till Andreas Eriksson att en man frågade efter hasch. Efter detta försvann Abdulle. Väl inne i Trädgårdsföreningen strejkade telefonen igen. Hon satte sig på en gräsmatta och lutade ryggen mot ett träd. Ånyo försökte hon få igång telefonen. Det var mörkt ute men det fanns en del lampor runt omkring. Plötsligt anlände Abdulle till platsen och bad att få låna hennes tändare. Han frågade hur det var med henne och vad hon gjorde. Hon svarade kortfattat och försökte resa sig. Abdulle, som halvsatt, fattade ett hårt tag i hennes ena ben och hon satte sig ner igen. Under det att hon hade telefonen i handen började Abdulle att ta på henne. Hon bad honom sluta och tog bort hans händer, varefter hon fortsatte att fixa med mobilen. Abdulle, som fortfarande halvsatt, tog fram sin manslem. Han sade att hon skulle titta på honom, men hon vände bort blicken, varefter hans själv fingrade på manslemmen. Hon kände sig chockad och förvirrad. När hon satt lutad mot trädet fattade han tag i hennes arm och började kyssa henne överallt i ansiktet och på halsen. Hon försökte ånyo att resa sig upp men Abdulle slet istället ner hennes byxor, som satt tämligen löst. Såväl byxorna som trosorna åkte nedanför knäna. Sedan tog han tag i hennes ben och flyttade på henne så att hon halvlåg mot trädet. Hon försökte få på sig byxorna och slå mot hans armar, men det hade ingen verkan utan Abdulle särade istället på hennes knän. Han fingrade även på hennes överkropp. Efter detta lade han sig över henne och trängde in i henne trots att hon skrek ”sluta eller stop it”. Hon försökte på alla sätt göra motstånd. Han höll ner henne med sina armar och händer. När hon skrek lade han ena handen över hennes mun och när hon gjorde motstånd dunkade han hennes huvud en gång hårt mot trädet. Av hans agerande blev hon rädd och gjorde därefter inte lika mycket motstånd som tidigare. Hon försökte titta bort, men Abdulle tvingade henne med milt våld att se honom i ögonen. När Abdulle var klar satte han sig upp och knäppte sina byxor. Hon låg kvar på marken och grät. Abdulle tittade henne i ögonen och sade förlåt på svenska eller engelska. I detta skede hade hon tagit upp sin mobiltelefon, som hon tidigare tappat. Abdulle ryckte plötsligt mobiltelefonen ur hennes hand, varefter han snabbt lämnade platsen. På väg därifrån tog han upp batteriet som låg på marken. Ungefär samtidigt hörde hon röster. När hon skulle dra upp sina byxor märkte hon att knappen var borta. Hon förklarade gråtande för de nyanlända vad som hade hänt och någon av dem ringde efter polisen. – Vid rekonstruktionen hittades knappen till hennes byxor. Hon kände genast igen denna. – Hon har aldrig varit på Harrys och har under inga förhållanden frivilligt inlåtit sig i sexuellt umgänge med Abdulle. Inte heller har hon lånat ut sin mobiltelefon till honom. – Händelsen har satt djupa spår i henne. Hon känner sig otrygg och vill inte gå ut.
Dom
Fängelse 4 år 6 månader och därefter utvisning ur riket
- Linköpings tingsrätt B455-07
