Adolf Hitler och religion
Adolf Hitler och religion har varit ett hett debatterat ämne bland så väl anhängare som belackare sedan NSDAP grundades. Då religiösa samfund utgjorde en stark maktfaktor i mellankrigstidens Tyskland var det något alla politiska aktörer var tvungna att ta hänsyn till för att ha någon chans till politisk representation. Vilket punkt 24 i NSDAPs partiprogram ger uttryck för i form av "positiv kristendom". För att få någon klarhet i vad Adolf Hitlers syn på religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet verkligen var, är det nödvändigt att fokusera på uttalanden från icke-offentliga sammanhang samt vilka konsekvenser de politiska beslut han tog fick i relation till ämnet. Detta medför större svårighet att autentisera uttalanden som tillskrivs Adolf Hitler.[1][2]
Kyrkan
Ett återkommande irritationsmoment för Hitler var kyrkans inblandning i politiken. Hitlers ungdomsvän August Kubizek minns att den politiker som imponerade mest på Hitler under tiden i Wien var Karl Luger men att den starka kopplingen till kyrkan som Lugers parti hade var den främsta orsaken varför Hitler aldrig närmade sig rörelsen.[3] Vid ett möte med Benito Mussolini uppmanade Hitler honom att reagera och förklara för folket de svårigheter kyrkan orsakade honom, något som Mussolini förskräckt tillbakavisade som politiskt självmord.[4] Fotograf Hoffmann minns hur Hitler kommenterade de många interneringarna av kyrkans representanter med att han skulle gladeligen befria dem alla om de bara höll sig till spirituella bryderier och lämnade politiken där hän men att de kristnas apostlar lade större vikt vid politiska predikningar än än att förmedla Guds ord. Hans Bauer förtäljer att Hitler visade kardinal Innitzer djup vördnad då de träffades och att de skildes på goda termer trots att Hitlers närvaro i Österrike inte var önskvärt av (katolska) kyrkan.[5]
Hitler besökte ofta kyrkor då han var väldigt intresserad av dess ofta imponerande arkitektur, skulpturer och konstverk. Hoffmann tog den berömda bilden av Hitler på väg ut ur kyrkan i Wilhelmshaven med korset synligt direkt över hans huvud. Då fotografiet publicerades så kom krav från bland annat Rudolf Hess att den skulle dras tillbaka då den gav felaktiga associationer. Något som använts flitigt av kristna nationalsocialister sedan dess för att påvisa Hitlers kristna övertygelse. Hitler själv skall ha kommenterat saken med att ”om folk tror att jag är en gudfruktig man så lär inget ont komma av det”.[6]
Hitlers sekreterare Christa Schroeder berättar att Hitler hade för avsikt att lämna den katolska kyrkan när kriget var över och att detta var ämnat som en symbolisk handling. För Tyskland skulle det utgöra slutet på en epok och begynnelsen av en ny era för Tredje riket.[7]
Personliga åsikter om kristendomen
En annan av Hitlers sekreterare Traudl Junge förtäljer att Hitler hade ingen som helst bindning till kyrkan utan ansåg de kristna religionerna var föråldrade, hycklande och människofientliga inrättningar. Hans religion var naturlagarna konstaterar hon kort.[8] Sekreterare Schroeder återger även hon detta uttalande.[7] Trots denna negativa syn så motsatte sig Hitler förstörelsen av kyrkan som samhällsbärande institution, åtminstone i yngre dagar.[3]
Hedendom
Heinz Linge berättar hur Hitler vid ett tillfälle tog avstånd från Heinrich Himmlers önskan att ersätta kristendomen med de germanska gudarna och dyrkandet av Oden och Tor. För honom räckte det att SS var fristående från kyrkan.[4] Kubizek hävdar att Eddan var en helig skrift för Hitler och till skillnad från en allt mer omfattande litteratur som hävdar motsatsen så är Kubizek mycket klar över att Hitler inte hade något till övers för ockultism.[3]
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
Externa länkar
Referenser
- ↑ National Vanguard: Hitler, Christianity, and the Third Reich by Kerry Bolton
- ↑ INSTITUTE FOR HISTORICAL REVIEW: Rauschning's Phony 'Conversations With Hitler': An Update By Mark Weber
- ↑ 3,0 3,1 3,2 Kubizek, August. Young Hitler : The Story of Our Friendship. Maidstone: Mann, 1973.
- ↑ 4,0 4,1 Linge, Heinz. Med Hitler till Slutet : Mitt Liv Vid Führerns Sida. Stockholm: Lindqvist Publishing, 2010.
- ↑ Bauer, Hans, and Roger Moorhouse. I was Hitler's pilot: The Memoirs of Hans Bauer. Frontline Books, 2019. (sid: 87)
- ↑ Hoffmann, Heinrich, and Roger Moorhouse. Hitler Was My Friend: The Memoirs of Hitler's Photographer. Frontline Books, 2012.
- ↑ 7,0 7,1 Schroeder, Christa, and Per Holmer. Hitler Var Min Chef : Hitlers Sekreterare 1933-1945. Stockholm: Fischer &, 2009. Sid.70-71
- ↑ Junge, Traudl, Melissa Müller, and Annika Gegenheimer. I Hitlers Tjänst : Traudl Junge Berättar Om Sitt Liv. Lund: Historiska Media, 2003. Sid.113
