Adolf Eichmann

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Adolf Eichmann

Adolf Eichmann.jpg
SS-Obersturmbannführer Adolf Eichmann
Personlig Information
Namn
Adolf Eichmann
Land
Stortyskland.png Tyskland
Född
19 mars, 1906, Solingen
Avliden
31 maj, 1962, Ramle
Militärtjänst
Tjänst
Ansvarig för
Reichszentrale für jüdische Auswanderung
Enhet
Grad
Flag of the Schutzstaffel.svg.png SS-Obersturmbannführer
Utmärkelser
Övrigt
Utbildning
Gemål
Veronica Liebl
Barn
Klaus, Horst, Dieter och Ricardo
Föräldrar
Maria Schefferling och Adolf Karl Eichmann
Webbplats

Adolf Eichmann, född den 19 mars 1906 i Solingen, Tyskland, död den 31 maj 1962 genom hängning i Ramle, Israel. Tysk SS-officer och en av de ansvariga för Den Slutgiltiga Lösningen och Aktion Reinhardt.


Bakgrund

Adolf Otto Eichmann föddes 1906 i Solingen, Tyskland som son till Maria (född Schefferling) och Adolf Karl Eichmann i en syskonskara på fem barn. Fadern var verksam i ett elföretag i Solingen där han skötte bokföringen. Familjen flyttade, efter att Maria avlidit 1914, till Linz i Österrike där Eichmann gick i skola på Kaiser-Franz-Josef-Staatsoberrealschule. Han var även verksam i ungdomsrörelsen Wandervogel, som kan liknas vid en scoutgrupp. Fadern tjänstgjorde under första världskriget i Österrike-Ungerns armé. År 1921 påbörjades studier på en elektroteknikyrkeshögskola som dock inte fullföljdes då han fick tjänst som affärsman för elektronikföretaget Oberösterreichische Elektrobau AG. Från 1927 till våren 1933 var han anställd på Vacuum Oil Company AG, ett dotterbolag till det amerikanska Standard Oil. Gift med Veronica Liebl från mars 1935, med vilken han fick fyra barn. Eichmann studerade under en tid hebreiska, dock utan att lära sig behärska språket väl.

Medlem i NSDAP och SS

På inrådan av Ernst Kaltenbrunner blev Eichmann den 1 april 1932 medlem av den österrikiska delen av NSDAP och strax därpå år även medlem i SS. I juli 1932 flyttade han till Tyskland där han i november blev tilldelad administrativa uppgifter i koncentrationslägret Dachau. Eichmann var vid tidpunkten SS-Scharführer och Allgemeine SS. Efter att i november 1934 antagits till Sicherheitspolizei och så småningom Sicherheitsdienst i Berlin befodrades han 1935 till SS-Hauptscharführer och 1937 till SS-Untersturmführer. Från oktober 1939 hade Eichmann ansvaret för Rikscentralen för judisk utvandring, Reichszentrale für jüdische Auswanderung.

Den Slutgiltiga Lösningen

Eichmann spelade en central roll i Den Slutgiltiga Lösningen. 1937 begav han sig tillsammans med sin överordnade Herbert Hagen till det brittiska mandatet Palestina för att undersöka möjligheten till storskalig judisk utvandring från Tyskland.[1] De brittiska myndigheterna utfärdade dock inget visum då de anlände till Haifa, varpå de bägge reste vidare till Kairo där de träffade Feival Polkes, ledare för Haganah, en sionistisk paramilitär organisation, för att diskutera en framtida judisk stat och nödvändigheten av judisk utvandring från Europa för att denna stat skulle kunna etableras.

Augusti 1938 tog Eichmann initiativet till Zentralstelle für jüdische Auswanderung in Wien och i oktober 1939 utsågs han till ansvarig för Reichszentrale für jüdische Auswanderung, bägge verksamheterna vars syfte var att påskynda och underlätta judisk utvandring ur Tredje riket. Efter att andra världskriget brutit ut i september 1939 förflyttades han i december till Berlin och en tjänst inom RSHA Referat IV B4. Eftersom kriget försvårade allt arbete kring utvandring av judar till Palestina återlanserade han i augusti 1940 Madagaskarplanen, en idé som existerat tidigare och syftade till att deportera alla judar till den vid tidpunkten franskkontrollerade ön Madagaskar.

1942 medverkade Eichmann vid Wannseekonferensen där Den Slutgiltiga Lösningen och Aktion Reinhardt diskuterades utifrån de förutsättningar som rådde på grund av kriget. Han utsågs till transportadministratör för genomförandet av Den Slutgiltiga Lösningen. 1944 skickades Eichmann till Ungern och förhandlingar med den sionistiske juden Joel Brand[2] om Blut gegen Ware-programmet, där ungerska judar var tänkt att bytas mot varor från de allierade. Förhandlingarna fördes även med Rudolf Kastner[3] men strandade dock eftersom de allierade inte var intresserade att ta emot de ungerska judarna som många av dem istället transporterades med tåg till koncentrationsläger, i huvudsak Auschwitz-Birkenau.

Slutet av kriget och flykten till Argentina

andra världskriget närmade sig slutet Eichmann Ungern och återvände till Österrike där han höll sig undan. Under täcknamnet Otto Eckmann blev han tillfångatagen av amerikanska styrkor som dock inte identifierade honom som en person av större betydelse. 1946 flydde han och tog sig till Altensalzkoth strax söder om Bergen-Belsen där han arbetade en tid som skogsarbetare. 1948 fick han tillstånd från Argentina att emigrera, vilket han inte utnyttjade förrän två år senare. Resan gick via Italien där han fick hjälp av vänner inom Fransiscanerorden att utfärda ett Röda Korset-pass under namnet Riccardo Klement. Den 14 juli 1950 lämnade båten med destination Buenos Aires, Argentina.

Väl framme levde Eichmann ett enkelt liv, först som tjänsteman på ett vattenföretag och efter en tid som förman på Daimler-Benz fabrik samt som uppfödare av angorakaniner, något som praktiserades i flera koncentrationsläger via projektet SS Angora. Familjen och barnen flyttade även de till Argentina, men behöll sina riktiga namn, något som anses ha bidragit till att Eichmann kunde lokaliseras och sedermera tas till fånga. Själv levde han under namnet Riccardo Klement. Motstridiga uppgifter förekommer om när Eichmanns nya hemvist blev känd, och hur. Flera böcker har publicerats och det hänvisas till olika, ej offentliggjorde, dokument som döljer obekanta detaljer kring tiden på 1950-talet. Dels förekommer uppgifter att Eichmanns son Klaus genom antisemitiska uttalanden till sin flickvän Sylvia Hermann, dotter till den tyskfödde juden Lothar Hermann, ägare av den farm Eichmann arbetade på, ska ha röjt sin fars identitet.[4] Uppgifter förekommer även att Simon Wiesenthal försökte lokalisera honom samt att Eichmanns hemvist redan var känd men att det av diplomatiska orsaker hade låg prioritet.[5]

Kidnappas av Mossad, förs till Israel och ställs inför rätta

Den 11 maj 1960 genomfördes en gemensam aktion av Mossad och Shin Bet. Eichmann överrumplades vid en busstation och togs till fånga. Staten Israel existerade inte under andra världskriget och Eichmann var tysk-österrikisk medborgare samt medborgare i Argentina under namnet Riccardo Klement vilket gjorde att det inte existerade några juridiska rättigheter eller internationella överenskommelser att låta en främmande makt gripa Eichmann i Argentina. Gripandet var därmed utanför de befogenheter en säkerhetstjänst har. De lyckades dock få Eichmann att skriva under en försäkran att han frivilligt följde med.

Den 21 maj 1960 smugglades Eichmann ombord på ett El Al-flygplan som via Dakar i västafrika till Tel Aviv i Israel. Bortförandet ledde till protester från Argentina, protester som Israel avfärdade med hänvisning till att det handlade om ett uppdrag utfört av judiska frivilliga som handlat utan den israeliska statens kännedom, men eftersom Eichmann nu ändå befann sig i Israel kunde han lika gärna åtalas.

Den 11 april 1961 öppnades rättegången mot Eichmann, som åtaldes på 15 punkter. Eichmann själv vidhöll att han endast utförde sina förpliktelser enligt de order som utfärdats av hans överordnade samt Adolf Hitler. Under rättegången hördes cirka 90 Förintelseöverlevare. De tre domarna Moshe Landau, Benjamin Halevi, och Yitzhak Raveh fann Eichmann skyldig på samtliga åtalspunkter och dömde honom till döden. Adolf Eichmann hängdes den 31 maj 1962 i Ramle, strax söder om Tel Aviv.

Nürnbergrättegångarna

Eichmann togs inte tillfånga innan Nürnbergrättegångarna och hördes därför inte i samband med dessa. Dock refererar andra till Eichmann och han omnämns i protokollen, bland annat från den 14 december 1945Wilhelm Höttl framträdde som vittne. Höttl uppger i sitt vittnesmål att det är från Eichmann siffran sex miljoner judar härstammar, syftandes till antalet döda under Förintelsen.[6]

Trivia

Enligt en legend om Eichmann ska han ha ogillat att bli fotograferad. Orsaken ska ha varit att han var medveten om att han begick brott under Förintelsen och inte ville riskera att bli identifierad om Tyskland skulle förlora andra världskriget.

Se även

Bildgalleri

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen
Svastika-symbol.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Tredje riket

Referenser

Källor