Abram/Abraham

Metapedia

Abram var ,enligt den judiska tron och bibliska historien, ättling till Set, Noas son. Han utvaldes av Gud till att bli stamfader till det judiska folket, Israel, Guds utvalda folk, och blev således den första patriarken. Han fick först sonen Ismael med sin egyptiska slavinna Hagar, sedan sonen Isak med sin fru Sara. Isak fick sonen Jakob som i sin tur fick 12 söner, vilkas avkommor blev det judiska folkets 12 stammar. Abraham är en centralgestalt inom den judiska tron och en av judendomens viktigaste personer.

[redigera] Historia

När Abraham fick sin uppenbarelse från Gud och ingick sitt förbund med honom var han 99 år och barnlös. Han var gift med Saraj, som fick namnet Sara då förbundet slöts. Abraham kunde inte helt lita på Guds löfte om att få en son, då även hans hustru var mycket gammal. Därför låg han med sin egyptiska slavinna Hagar som sedan födde honom sonen Ismael, vilken då kom att bli Abrahams förstfödda son. Sara blev dock havande och födde sonen Isak. Sara kunde inte tåla Hagar och Ismael, hon ville inte heller att Ismael skulle dela det utvalda arvet med Isak, utan befallde Abraham att driva iväg dem, vilket han gjorde.

[redigera] Förbundet

Gud ingick ett förbund med Abram, gav honom namnet Abraham, och lovade att hans avkommor skulle bli Guds eget folk, ett stort och mäktigt folk, lika talrikt som himlens stjärnor. De skulle även få ett stycke land, Israel, ett land vilket skulle var deras i evig tid, och vilket de med våld och död skulle driva ut andra folkslag från. Ingen människa, tillhörande ett annat folkslag än det som kom från Abraham, som levde inom Israels geografiskt utstakade område, fick lämnas levande. Alla, inklusive kvinnor och, barn skulle dödas. De som förbannade Abrahams avkomma skulle Gud i sin tur förbanna, medan de som välsignande Abrahams ättlingar skulle bli välsignade. Som ett tecken på förbundet skulle Abraham och alla hans avkommor av manligt kön omskäras vid 8 dagars ålder.