20 juli attentatet
20 juli attentatet 1944 var ett försök att mörda Adolf Hitler, Tysklands ledare, i hans högkvarter Wolfsschanze (Varglyan) i Rastenburg, Ostpreussen. Attentatet var kulmen på den tyska motståndsrörelsens försök att störta den nationalsocialistiska regimen. Misslyckandet av attentatet och det påföljande försöket till statskupp ledde till arresteringarna av åtminstone 5.000 personer av Gestapo. Man räknar med att cirka 200 personer dödades vilket innebar slutet på motståndsrörelsen i Tyskland.
Innehåll
Bakgrund
Under 1943 och tidiga 1944 förekom det åtminstone fyra misslyckade försök organiserade av Henning von Tresckow och Claus von Stauffenberg att få någon av konspiratörerna nära Hitler länge nog för att döda honom med en handgranat, bomb eller pistol. Men uppgiften blev med tiden allt svårare. Allteftersom krigssituationen förvärrades, började Hitler vistas mer sällan offentligt och bara undantagsvis i huvudstaden Berlin. Han tillbringade den mesta av sin tid antingen i sitt högkvarter i Wolfsschanze i Ostpreussen, med tillfälliga vistelser i sin Bayerska bostad, Berghof, i Obersalzberg nära Berchtesgaden. Båda platserna var tungt bevakade och han mötte sällan personer han inte litade på. Himmler och Gestapo visade ökad misstänksamhet mot konspirationer mot Hitler, och man misstänkte speciellt officerare inom generalstaben, vilket visade sig mycket riktigt innehålla många konspiratörer.
Claus Schenk von Stauffenbergs attentat 1944 var alltså inte det första. Men det var vid detta tillfälle som Führern var närmast att dödas. Stauffenbergs attentat var ingen hastigt påkommen idé. Bland höga militärer grodde missnöjet redan 1938, då de befarade att Hitlers krigs- och erövringsplaner skulle innebära ett katastrofalt bakslag – en prognos som ju på sikt visade sig vara alldeles riktig, trots de gloriösa framgångarna i andra världskrigets inledningsskede.
Operation Valkyria
Valkyria (tyska Walküre) var ursprungligen en plan som skapades inom tyska försvarsmakten (Wehrmacht) i början av andra världskriget för att användas vid ett befarat uppror från civilbefolkningen, krigsfångar eller koncentrationslägerfångar och för att införa undantagstillstånd i hela Tyskland. Soldater ur ersättningsarmén (Ersatzheer), som var en del av armén som var stationerad inom rikets gränser, skulle då besätta krigsviktiga ställen i Berlin och andra större städer. Kodordet för att sätta planen i verket var "Walküre" och att utlösa kodordet var förbehållet Adolf Hitler personligen samt befälhavaren för ersättningsarmén, generalöverste Friedrich Fromm.
Denna plan omarbetades i hemlighet av de officerare som tillhörde motståndsrörelsen för att därefter, var det tänkt, genomföra en militärkupp och störta den nationalsocialistiska regimen efter att Hitler mördats. Enligt den omarbetade planen skulle man bland annat ta kontroll över rikets städer och radiostationer, avväpna SS och arrestera de ledande nazisterna.
Attentatet
Den 1 juli 1944 blev Claus von Stauffenberg utnämnd till stabschef under generalöversten Friedrich Fromm vid tyska ersättningsarmén huvudkontor i Bendlerstrasse i centrala Berlin. Denna position gjorde det möjligt för honom att närvara vid Hitlers militära konferenser, antingen i Ostpreussen eller vid Berchtesgaden, och detta skulle ge honom ett gyllene tillfälle, kanske den sista som gavs, att döda Hitler med en bomb eller pistol.
Planen var så redo som den kunde vara. Två gånger i juli närvarande Stauffenberg vid Hitlers möten bärandes en bomb i portföljen. Men eftersom konspiratörerna hade bestämt att Heinrich Himmler och förmodligen även Hermann Göring också måste dö ifall den planerade mobiliseringen av operation Valkyria skulle kunna lyckas, han stoppade attentatet i sista minuten eftersom Himmler inte var närvarande. Faktum var att det var ovanligt för Himmler att närvara vid militära möten. Den 15 juli när Stauffenberg återigen åkte till Ostpreussen hade detta villkor tagits bort. Planen var att Stauffenberg skulle placera sin portfölj innehållandes en bomb i Hitlers mötesrum med en timer påsatt, han skulle sedan ursäkta sig själv, gå iväg och vänta på explosionen, sedan flyga tillbaka till Berlin och möta de andra konspiratörerna vid Bendlerblock. Operation Valkyria skulle sättas igång, ersättningsarmén (Ersatzheer) skulle ta kontroll över Tyskland och de andra ledarna skulle arresteras. Generalöverste Ludwig Beck skulle utnämnas till statschef, Carl Friedrich Goerdeler skulle bli kansler och Erwin von Witzleben skulle bli överbefälhavare. Planen var ambitiös och beroende av en stor portion tur, men den var inte helt orimlig.
Igen den 15 juli avblåstes ett försök i sista minuten, av vilka skäl vet vi inte eftersom deltagarna i telefonmötet som blåste av attentatet var döda mot slutet av året. Den 18 juli hörde Stauffenberg rykten om att Gestapo hade fått kännedom om konspirationen och att han skulle komma att bli arresterad när som helst - detta var uppenbarligen inte sant, men det fanns en känsla att nätet drogs åt och att nästa chans att döda Hitler måste tas eftersom det kanske inte skulle bli ett nytt tillfälle. Klockan 10:00 på morgonen den 20 juli flög Stauffenberg till Rastenburg för att närvara på ytterligare ett möte med Hitler, återigen med en bomb i portföljen. Det är anmärkningsvärt att trots Hitlers mani för säkerhet, så visiterade man inte de som närvarade på hans konferenser.
Runt klockan 12:10, började mötet. Stauffenberg hade tidigare aktiverat en penn-detonator, stuckit in den i ett kilo sprängmedel och placerat den i sin portfölj. Han hade ytterligare ett block med ett kilo sprängmedel men han avbröts precis när han skulle aptera även det blocket och lämnade sprängmedlet i sitt rum. Han gick sedan till mötesrummet där cirka 20 officerare hade samlats. Han placerade portföljen med sprängmedlet under bordet. Efter tio minuter ursäktade han sig och lämnade rummet. Klockan 12:40 detonerade bomben och demolerade mötesrummet. Tre officerare och en stenograf skadades allvarligt och dog kort därefter. Men Hitler överlevde med endast lindriga skador. Det är anses troligt att han räddades tack vare att portföljen flyttades runt till andra sidan av det tunga bordsstödet på grund av att en officerare råkat stöta till portföljen med sin fot och tyckte att den var i vägen, vilken styrde bort chockvågen. Dels på grund att Stauffenberg inte lyckats aptera den andra laddningen och lägga den i väskan. Stauffenberg hörde explosionen och såg röken välla ut ur de krossade fönstren på betongbaracken och antog att Hitler var död, hoppade in i sin bil med sin adjutant Werner von Haeften och åkte i ilfart till flygfältet innan alarmet kom igång. Klockan 13:00 var Heinkeln He 111 luftburen.
När Stauffenberg nått Berlin klockan 15:00 hade general Erich Fellgiebel, en officerare på Rastenburg som var med i konspirationen, ringt Bendlerblock och berättade att Hitler hade överlevt explosionen. Detta var ett ödesdigert misstag (bokstavligen för Fellgiebel och många andra) därför att konspiratörerna förlorade nerverna och bedömde, förmodligen korrekt, att möjligheterna att sätta igång med operation Valkyria förmodligen inte skulle lyckas när officerarna i ersättningsarmén fick reda på att Hitler fortfarande levde. Det skapade mer förvirring när Stauffenbergs plan landade och han ringde från flygplatsen och sa att Hitler istället var död. Bendlerblock konspiratörerna visste inte på vem man skulle tro. Slutligen utfärdade general Friedrich Olbricht orderna klockan 16:00 att operation Valkyria skulle utfärdas. Den obeslutsamme generalöversten Friedrich Fromm ringde fältmarskalk Wilhelm Keitel i Wolfsschanze (Varglyan) och försäkrades om att Hitler levde. Keitel krävde att få veta vart Stauffenberg befann sig. Detta sade Fromm att konspirationen hade spårats till hans högkvarter och att han svävade i dödlig fara. Fromm svarade att han trodde att Stauffenberg var med Hitler.
Klockan 16:40 anlände Stauffenberg och Haeften i Bendlerblock. Fromm bytte nu sida och försökte få Stauffenberg arresterad, men Olbricht och Stauffenberg höll honom tillbaka under pistolhot. Vid den här tiden hade Himmler tagit kontroll över situationen och utfärdat order som motverkade Olbrichts startande av operation Valkyria. Men på många platser var operationen i full gång, ledda av officerare som trodde att Hitler var död. Propagandaministeriet på Wilhelmstrasse med Joseph Goebbels inuti var omringat av trupper - men Goebbels telefon var inte avstängd, ytterligare ett fatalt misstag. I Paris beordrade Carl-Heinrich von Stülpnagel arrestering av SS-, SD- och Gestapoofficerarna. I Wien, Prag och på många andra platser omringade trupper partikansli och arresterade Gauleiters och SS-officerare.
Det avgörande ögonblicket kom klockan 19:00, när Hitler återhämtat sig tillräckligt för att göra några telefonsamtal. Han lyckades ringa Goebbels på Propagandaministeriet. Goebbels anordnade för Hitler att prata med befälhavarna som omringade ministeriet. Major Otto Remer, och försäkrade honom att han fortfarande levde. Hitler beordrade Remer att återta kontrollen över situationen i Berlin. Klockan 20:00 anlände en rasande Erwin von Witzleben till Bendlerblock och hade ett stort gräl med Stauffenberg, som fortfarande ville att kuppen skulle fortsätta. Witzleben lämnade huset strax efter. Runt den här tiden var gripandet av makten i Paris stoppat när fältmarskalk Günther von Kluge, som nyligen hade blivit utnämnd till överbefälhavare i väst fick reda på att Hitler fortfarande levde bytte sida och ivrigt förklarade Stülpnagel arresterad.
De mindre beslutsamma medlemmarna i konspirationen i Berlin började nu byta sida. Bråk bröt ut i Bendlerbrock mellan officerare som stödde motsatta sidor och Stauffenberg skadades. Klockan 23:00 hade Fromm återtagit kontrollen och hoppades genom att vara systemet troget kunna rädda sitt eget skinn. Ludwig Beck, som insåg att spelet var slut sköt sig själv - det första av många självmord de kommande dagarna. Fromm deklarerade att han hållit en krigsrätt bestående av sig själv och dömt Friedrich Olbricht, Claus von Stauffenberg, Werner von Haeften och ytterligare en officer, Albrecht Mertz von Quirnheim till döden. Klockan 00:10 den 21 juli blev de skjutna på innergården utanför huset, kanske för att få dom att inte avslöja Fromms inblandning. De andra skulle också ha avrättats, men klockan 00:30 anlände Otto Skorzeny till platsen och ytterligare avrättningar förbjöds. Fromm åkte och träffade Goebbels för att få beröm för att ha kväst kuppen men blev istället omedelbart arresterad.
Efterspel
Under de följande veckorna samlade Himmlers Gestapo, pådrivet av en rasande Hitler, ihop alla som blott hade haft den ytligaste kontakt med 20 juli-konspiratörerna. Upptäckten av brev och dagböcker i deras hem och arbetsplatser hos de som arresterades avslöjade attentatsplaner från 1938, 1939 och 1943, och detta ledde till ytterligare arresteringar, inkluderat av general Franz Halder, som avslutade kriget i koncentrationsläger. Under Himmlers nya "blodslagar" (Sippenhaft), arresterades även de anhöriga till huvudmännen i attentatet.
Allt som allt arresterades cirka 5.000 människor varav cirka 200 avrättades. Alla tillhörde dock inte 20 juli-konspirationen, utan Gestapo såg tillfället att göra upp räkningen med många andra som man misstänkte för oppositionella sympatier.
Generalöverste Friedrich Fromm avrättades den 12 mars 1945, dock lyckades man inte knyta honom direkt till 20 juli-attentatet utan han avrättades för feghet mot fienden.
Såradmärke för den 20 juli 1944
Den 2 september 1944 hölls en ceremoni där Hitler förlänade de män (utom sig själv) som sårats eller dödats i attentatet med en specialframtagen variant av såradmärket.
Alternativa slut
År 2005 på Military Channels program Unsolved History visade man en episod som hette Att döda Hitler där olika scenarion gicks igenom användandes testdockor. Resultaten visade att Hitler hade dödats om något av följande kriterium hade uppfyllts.[1]
- Båda laddningarna hade detonerat
- Mötet hade hållits inuti Hitlers bunker, där inga fönster fanns som chockvågen kunde gå ut igenom
- Portföljen hade inte flyttats runt bordsstödet.
Trivia
Claus von Stauffenberg porträtteras av skådespelaren Tom Cruise i filmen Valkyrie från 2008.
Källa
Referenser
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
